Väl tillbaka hemma i sommarvarma Aude (med Svenska mått mätt, ty här var 26 grader när vi kom) var det dags att starta renoveringen av dörren till vår lilla gård.

Strålande Aude-sol över byns ”nya” slott från 1500-talet, vårt aningen yngre grannhus.

Många (flertalet?) husägare skulle kanske kassera den men vi har ju som huvudmål att återanvända och restaurera och även om denna dörr uppskattningsvis är från 30-talet och inte medeltida, så vill vi bevara dess charm och ge den nytt liv.

Redan att ta loss den från karmen blev lite av ett projekt ty även om den löpte fint på sina gångjärn så var det inte bara att haka av den. Först trodde vi att det fanns någon låsningsmekanism på något av de tre gångjärnen men när vi inte kunde finna någon sådan var det bara att borra ur skruvarna och lossa dörren på det sättet.

Det visade sig att troligen var det nedersta gångjärnet något knäckt vilket satte det hela i spänn.

Stolt reparatör med lös dörr.

Av med dörren och upp till hustruns renoveringsateljé en trappa upp. Själv började jag med att examinera dörrposten som blivit angripen av röta på vissa ställen. Detta händer ju ofta när murverk och trä monteras ihop. Detta trots att man här lämnat en springa som man tätat med tidningspapper. Detta var vi ju dock glada för då det hjälpte oss att datera dörren till 1932.

En av artiklarna i de knappt läsbara fragmenten berättar om ett radiotal med störningar av Hindenburg, i Berlin på nyårsafton 1932, för övrigt året innan han utsåg Hitler till rikskansler något min murarkollega kanske föga anade när han tätade och fuktisolerade med dessa tidningssidor på våren 1932.

Renoveringen av dörren visade sig bli ungefär så omfattande som vi tänkt och började med renskrapning av all färg med värmepistol på dörrens båda sidor. Vi hade redan kollat att denna dörr inte gett utslag på mätningarna efter blyfärg som gjorts vid husköpet men använder ändå andningsskydd med tanke på vad som kan finnas i de tre färglager vi upptäckte.

Dörren upplagd på behandlingsbordet med insidan upp, redo att få ett nytt liv.

Klassiskt mönster från första halvan av 1900-talet, återfinns på många detaljer här.

Lagning av smärre sprickor med träfylla och ihoplimning av småsprickor blev nästa steg.

Därefter borttagning av de tre fönster som haft eller fått sprickor. Sedan var det dags att ta bort de nedersta 20 cm av dörren då de inte orkar med vädrets konstanta påverkan under dessa 87 år.

I dessa fall är det inte fel att ha en granne och vän som drivit inredningsverkstad i New York under decennier innan han och hans hustru köpte prästgården för några år sedan för att renovera till ett B&B för cyklister.

Han var snäll och kapade dörren vinkelrätt med en cirkelsåg samt gav mig några värdefulla tips om hur man limmar fast ny nederdel. Eftersom konstruktionen var gjort helt utan spik var det enkelt att kapa.

Avsågad dörr får lite kallpressad linolja av hustrun efter 87 år!

Nu återstår förlängning och målning men det blir en egen episod. Apropå färger kan jag inte motstå att avsluta med nedan bild från ett av byns torg med franska färgerna om än i fel ordning!