Tänk att en enkel dörr kan bli ett så omfattande projekt. Helt renskrapad, kapad och med tre glasrutor borta välkomnade oss dörren för en andra arbetsdag.

Vi hade inhandlat rundstav, träborr och miljömärkt vegetabilisk oljefärg (inte den i Sverige klassiska linoljefärgen utan en fransk variant) på Ecomaison i Carcassonne.

Kunde inte motstå reklamen för cellulosaisolering hos Ecomaison- man känner igen sig!

Hustrun drog igång med den vita grundfärgen och jag borrade för de 10 mm grova träpluggarna en i vart sidstycke. De två dörrspeglarna i dörrens nedre del skall ligga flytande för att träet skall ha plats att röra sig berättade min vän finsnickaren från New York; så dessa fästes inte i den nya nederkanten.

I med de nya 4 mm tjocka glasrutorna (finns 2, 3 och 4 mm fönsterglas och vi valde det riktigt tjocka eftersom det är en ytterdörr) som de skär till medan man väntar, på Mr Bricolage.

– och så tid för att kitta fönstren, Kitt heter mastic på franska ett av dessa ord man lär sig varje gång de blir aktuella.

När dörren grundats på bägge sidor var det dags för första strykningen med vår noggrant utvalda blå kulör som också skall pryda alla husets fönster och fönsterluckor. Den är inspirerade av skymningsfärgen över Montagne Noir vid l’heure bleu (blå timmen) och har diskuterats med STAP i Carcassonne.

En spännande färg vars kulör först ser för ljus ut men som mörknar vartefter den torkar.

Så skulle då understycket (som just hämtats från vår snickare) sättas fast efter att två hål borrats och pluggarna fått räfflor för att bättre fästa med limmet (”som pasta som är ojämn håller såsen bättre” som min italienskättade, amerikanske vän beskrev det).

Fram med gummiklubban och på med trälim. Efter ett 10-tal slag på var sida var det fortfarande 1 cm kvar och paniken började kännas när limmet började torka.

Upp med dörren på högkant och efter några kraftiga slag senare (med skälvande hjärta och omtanke om glasrutorna) var den helt plötsligt ett stycke igen.

Avslutningsvis en snedställd plugg för ökad hållbarhet som efter avsågning blir osynlig.

Så står den då där en 87-åring med nyvunnen stolthet som bara väntar på att få en ”jet d’eau” (dropplist) längst med (också från snickaren) samt monteras och slutmålas.

Dagens episod avrundas med en bild på en sådan där sak man bara måste ha som man finner på dessa mångtaliga franska loppisar. En sparriskastrull i fullängd.