Penningby slott i Roslagen utanför Stockholm är en unik representant för senmedeltida svensk borgarkitektur, som vi hade glädjen att besöka nyligen. Nedan ett urval bilder på modeller av byggnadens utveckling sedan 1400-talet till idag (sista bilden från idag cred. CC).
Precis som vid vårt besök på Glimmingehus gav detta upphov till ett antal inspirerande idéer och tankar för vårt hus i Frankrike. Borgen byggdes vid slutet av 1400-talet precis som vårt hus.
Troligen var det Birgitta Tordsdotter Bonde, dotter till riksdrotsen Tord Karlsson Bonde, som lät uppföra en försvarsanläggning här. Borgen utformades som ett så kallat ”tvillinghus” och byggdes i sten – ovanligt för en privat borg vid denna tid. Den försågs senare med två diagonala kanontorn under Lars Turesson Tre Rosor som ägde slottet på 1500-talet.
Under 1600- och 1700-talen förvandlades Penningby från robust försvarsbyggnad till elegant adelsbostad. Ombyggnationen inleddes på 1670-talet och fortsatte in i 1730-talet, där slottet fick nya fönster, mansardtak, rokokoinspirerade former och praktfulla interiörer. Passa gärna på att gå en vända i Penningby Slott guidad av Stockholms Läns Museums bebyggelseantikvarie och guide Stina Hagelqvist.
På första våningen – den som står kvar i sin nästan ursprungliga form – syns tydligt livsstilen vid slutet av 1700- och början av 1800-talet. Här finns kakelugnar, troligen tillverkade under Fabian Casimir Wredes tid, då han tillsammans med Carl Johan Cronstedt lanserade denna effektiva värmekälla i Sverige.
Vid en ödesdiger brand 1831 totalförstördes slottets översta våning och tak. Den överbyggda strukturen förenklades och ändrades så att tornen fick låga koniska tak, och den centrala delen täcktes med ett sadeltak. Vid en omfattande restaurering på 50-talet fick tornen åter sina kupolformade tak. Slottet är kulturminnesmärkt och sedan länge ägt av samma släkt som förvaltar och utvecklar det på ett mycket ansvarsfullt sätt.
Vad blev då det bestående intrycket från denna unika rundvandring med slottsfrun? Kanske de hillebarder som fanns i hallen som rent estetiskt tilltalade även en aktiv fredsvän och så förstås de många uråldriga kistorna som bekräftar vår ambition att ha sådana i vår möblering. Hillebarden är ett otäckt europeiskt stångvapen från 1300–1600-talet, utvecklat för att kombinera yxans huggkraft, spjutets stickförmåga och en krok för att fälla ryttare.
Men kanske var den allra mest bestående insikten att en byggnad på dryga 500 år har gått igenom så många skeden och att det finns en charm i att låta dessa reflekteras i inredningen även om naturligtvis medeltiden blir huvuddragen i vårt hus.
Vi kan ju avslutningsvis inte låta bli att visa den gigantiska brunnen i botten på det södra tornet, självklrt avsedd att förse slottets innevånare med vatten vid en länger belägring. Något som påminner om dessa tiders otrygga samhälle.
För den som händelsevis läste vår senaste artikel och med spänning undrar hur långt vår luftpumpsvarmvattenberedare (27 bokstäver!!) kommit på sin resa så delar vi aktuell karta nedan.
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
hus i frankrike 