Vårt fönster mot medeltiden

En illustration med en modifierad bild med ett inkopierat fönster från grannbyn Caunes-Minervois i vår fasad, som ögonöppnare!

Vi har i tidigare episoder berättat om det förestående projektet med vårt ännu så länge igenmurade medeltida fönster. I dagarna har vi råkat på ett flertal inspirerande källor för detta projekt.

Louvren on-line är den första. I dagarna har det världskända museet i Paris lagt ut över 480,000 av sina objekt på nätet i denna gigantiska databas med texter på såväl franska som engelska. Här kan man som ett exempel hitta St. Martin (han med gässen ni vet, som vi också berättat om tidigare här och som namngett vår ena gata) avbildad i ett fönster och för sig från 1628 men fantastiskt vackert.

Det andra inspirerande exemplet får då istället bli från 150 år innan vårt hus födelse och då med ett helt annat material, nämligen pergament (renskrapad djurhud) som fram till och med 1300-talet användes för fönster.

Det är från det unika Château Guédelon i norra Frankrike som där slottsherrens sal får ett fönster med en placering ganska lik vårt. På köpet får vi oss också förklarat, på franska och med engelsk text, vad experimentell arkeologi egentligen är.  

Det tredje inspirerande exemplet kommer från Wales och The Landmark Trust. Llwyn Celyn är ett medeltida hus lika gammalt som vårt och som kärleksfullt restaurerats för framtida generationer dock med en aningen större budget än vår måste medges. Detta till trots tror jag att många av oss känner igen oss i magin som ett byggnadsvårdsprojekt skapar, oaktat budget eller var i världen det sker.

Denna Channel 4 serie går just nu att se på SVT under namnet Uppdrag: Rädda gamla hus (kan tyvärr bara ses i Sverige) vilken rekommenderas å det varmaste. Se trailer nedan där arkeologen Anna man i slutet upptäcker ett medeltida igenmurat fönster vilket för oss för tankarna till oktober 2017 när vi fullt ut upptäckte vårt medeltida fönster.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vakthavande

Vem är han? Gargoyle, Grotesque, Green man eller en apotropaisk skulptur?

I det medeltida dagliga livet med mindre utbredd läskunnighet och stor religiös närvaro var symboler och avbildningar centrala. När vi i en nyligen publicerad episod berättade om den troliga innebörden av en smidd ring på ytterdörren påmindes vi om skulpturen av ansiktet på husets hörn.

Portar, fönster och vägkorsningar ansågs som extra känsliga för onda makter och kanske var det därför en stenhuggare lät detta ansikte titta fram just här.

I våra trakter kryllar det av Gargoyles, Grotesquer och Green Men. Denna är troligen dock det man kallar en apotropaisk skulptur (med ett ytterligt ovanlig ord). En skulptur med samma roll som en amulett nämligen att skydda husets boende från det onda.

En liten tjusig vattenkastande drake från någonstans i Occitanie.

Som vi skrivit om tidigare är Gargoyles figurer med mänskligt, djurlikt eller draklikt utseende som fungerar som vattenutkastare. Grotesker är alla övriga figurer som ofta finns på fasader och inte minst i religiösa byggnader. Båda hade funktionen att se så skrämmande ut att djävulen och hans anhang höll sig borta.

En Green Man från Anjou i Frankrike. Bild CC Creative Commons

The Green Man är en av de vanligaste och med sitt uråldriga hedniska ursprung omfamnades denna kretsloppssymbol av kristendomen och återfinns i många medeltida kyrkor. Som hållbarhetsrådgivare känner man ju lite extra för honom och jag har en kopia av en Green Man från tempelherrarnas vackra kapell i Rosslyn utanför Edinburgh. Han kommer att hamna på väggen ute på vår lilla gård.  Det påstås för övrigt att det finns över 100 Green Men avbildade ute och inne i Rosslyn Chapel.    

Men vad kan då vårt skulpterade ansikte vara och framförallt är det medeltida eller nygjort?

Ja enligt vad vår vän medeltidsarkeologen bedömer så är den äkta och han skriver om den i sin vetenskapliga artikel om Peyriac-Minervois (på sid 80). Den har dock som resten av första våningens fasad drabbats av en cementputs någon gång under 1900-talets andra hälft. Detta gör det svårt att bedöma vem det föreställer men en gissning kan vara en vaktpost som håller utkik för att varna folk i huset och i slottet i samma kvarter för yttre faror av alla de slag.  

När vi förhoppningsvis under hösten färdigställer bottenvåningen kommer vår fina vakthund som det nästan bär emot att kalla grotesk, att ta hand om bevakningen inomhus.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Live från Languedoc!

Häromdagen mailade vår goda vän mäklaren och frågade om vi ville att hon skulle ta en titt på vårt hus så att allt var i god ordning och dessutom ta några bilder och skicka över.

Många är väl vi frankofiler som nu i över ett år längtat till att komma ner och ta tag i våra hus där nere, njuta av maten, vännerna och vädret så vi tackade ja med glädje och tacksamhet att kunna få en doft av Languedoc, Aude och Peyriac-Minervois.

Samtidigt ger dessa korta filmer en överblick och ögonblicksbild av hur långt (eller hur mycket som återstår av) vi kommit med vår hållbara, historiska renovering av vårt hus från 1498. Dessutom hisnar tanken om den gamle byggmästaren som byggde huset för över 500 år sedan, kan se från sin himmel (eller var han nu hamnade) hur vår vän kan skicka rörliga bilder via en smartphone 240 mil tvärs över Europa på någon sekund; något som för honom skulle inneburit alternativen en skiss med kolstift och en vandring på ett par månader, men för oss är det självklart idag!

Tack Google Maps

Först då nedan le rez-de-chaussee, bottenvåningen där vi på videon ser köket med den nya golvplattan, det renoverade och målade och ännu täckta medeltidstaket och de rensade och putsade väggarna samt i det lilla rummet ett helt nytt bjälklag som ersatte det gamla, rensade väggar och avslutningsvis den helrenoverade dörren mot vår lilla gård.

På 1er étage ser vi salen med det sodablästrade urgamla ekbjälkarna i taket som väntar på målning och de rensade väggarna och uppriktat golv som skall få återvunnen ek på sig framöver. I det lilla rummet ett renoverat fönster, golvet på det nya bjälklaget och taket som är terrassens undersida.

På le grenier, vinden, har vi bara städat ur och tagit upp dörrhålet mot terrassen samt vid sista besöket hängt våra tvättade lakan som döljer det mesta på filmen men som vid det här laget torde vara rätt torra.

I väntan på att åka ned och kunna fortsätta renoveringen som till stora delar görs av oss själva kan vi dessutom numera se hur mycket (just nu ingen alls) av vår förnybara elektricitet från Enercoop som vi gör av med eftersom vi äntligen fått vår Linky med distansavläsning on-line! En perfekt lösning för oss deltidsboende i annat land.

Vi kröner denna episod med en bild av vår jättefina klassicistiska gatlykta som nu ersatt den fula gamla 60-talsvarianten. Vi var lyckliga att få en sådan som del av utbytesplanen, då vårt hus ligger i hörnet av gränden upp mot det ”nya” slottet.  

The devil is in the details!

Vårt badrumslås som är antikt och nu restaurerat och kommer från byns prästgård

”Djävulen sitter i detaljerna” är ett ordspråk som i korthet pekar på att vad som kan verka enkelt till en början kan vara mer komplext än man anat. En sanning som väl kan beskriva ett medeltida renoveringsprojekt med hållbarhetsförtecken. Ordspråket är tillskrivet tyskt 1800-tal men kan möjligen härledas till det lite mer positiva Gud finns i detaljerna (Le bon Dieu est dans le détail) som lär vara myntat av Gustave Flaubert, ni vet han som skrev Madame Bovary (1857), bland mycket annat.

Detalj av medeltida dörr till sakristian i Bromma Kyrka

Det slog mig häromsistens när jag vid en rundvandring i min församlingskyrka Bromma Kyrka, från sent 1100-tal, av min vän Kyrkoherden fick mig berättat om den runda ring som finns på en av kyrkans medeltida dörrar. Ett beslag format som en rund ring hade inte som huvuduppgift att fungera som dörrklocka utan tvärt om, att skydda mot djävulens intrång. Cirkeln symboliserar det fullkomliga, det gudomliga som djävulen undviker att passera. Så helt klart blir det ett smitt beslag i form av en rund ring på vår nya dörr av medeltidsstuk, som är under planering.

Men detta är förvisso inte den enda detaljen vi tror kommer att tillsammans bilda en helhet av medeltida känsla och fascinerande historia. Här följer en liten retrospektiv blandning av detaljer i vardande.

Ovan ses stommen till vår terrass sammanfogad med dymlingar och tillverkad av återbrukat antikt stenhårt ekvirke från den tidigare vindskonstruktionen. Dymlingarna har sparats lite utstickande för att visa på lösningen och tydligen också enligt en lokal tradition.

Denna finurliga krok i en av takbjälkarna får tjäna som nästa exempel på en detalj från husets långa och spännande historia, vem kan det varit som kom på tanken att såga av en överbliven nyckel och göra om till krok. Kanske avsedd att hänga kryddor på tork i kökstaket, vem vet? Och när – nycklar av liknande typ har funnits större delen av husets levnad sedan 1498.

Frans I’s Salamander platsar även om det är en större detalj. Motivet med ursprung från husets födelse även om denna troligen gjutits förts på sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. När vi fortsätter restaureringen av salen en trappa upp kommer denna att hamna i eldstaden. Läs mer om denna här!

En artikel vi söker med ljus och lykta är en vattenutkastare av typen ovan vilken kommer att komma till användning när vi får ordning på vårt regnvattensystem. Tyvärr fungerar det ej att beställa saker på leboncoin.fr när man har svensk IP adress (det går fint att söka och titta dock) vilket är ett faktum som försvårar pryljakten när man inte är i Frankrike.

I någon av de små rummen kommer vi att dekorera väggarna, efter att vi kalkputsat dem, med målningar som vi berättat om bland annat i den här episoden Troligen skall vi då också försöka återskapa inramningen ovan med färg och bård som vi fann i det lilla rummet en trappa upp. Visserligen var kanske inte bård så vanligt på medeltiden men det får bli en eftergift till husets långa historia i övrigt.

Ytterligare en detalj vi är sugna på är att kopiera denna underbara spegel från vår favoritrestaurang i Maraiskvarteren i Paris, Robert et Louise. Spegel ger en ypperlig känsla av rymd i ett annars lite slutet rum och är tidlös. Det blir ett bra hobbyprojekt i skärgården i vår i väntan på att åter kunna åka ned till södra Frankrike.

Som en avslutning på denna episod väljer vi en detalj från vår fina bykyrka, (kyrkan med anor från 900-talet) som väl får anses bära syn för sägen på att ordspråket Le bon Dieu est dans le détail stämmer!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Källor till medeltida inredningsinspiration

Vi har skrivit flera episoder om vår strävan att hitta en äkta medeltidskänsla i harmoni med ett boende med alla moderna bekvämligheter och att denna ambition tillsammans med vårt oavvisliga krav på hållbara metoder och material utgör grundstenarna i projektet. Var hittar man då inspiration och kunskap om medeltiden? Ja källorna är många och här delar vi några av dem som hjälper oss att förstå historien bättre och att översätta den i nutida inredningslösningar.

Självklart är lokala hantverkare med uråldrig kunskap kanske den bästa och här har vi glädjen att lyssna på och lära av många och bilden ovan får illustrera de samtal vi hittills haft om återställandet av det medeltida fönstret i gaveln med en av alla de experter vi träffat och lärt av. Denna en legendar när det gäller blyinfattade fönster, och baserad i Aude.


Utöver de lokala hantverkarna så är Internet givetvis den stora källan att ösa ur och några godbitar har vi listat nedan.

Youtubekanalen How to renovate a Chateau (without killing your partner) får representera de olika TV serier som tar upp historisk renovering i Frankrike. En ung familj på fyra personer flyttar från Paris till Normandie och köper det vackra Chateau Gonneville sur Honfleur. De berättar på ett intelligent och humoristiskt sätt om renoveringen utan att hemfalla åt relationer eller annan störande dramaturgi. Dessutom är avsnitten mycket snyggt producerade vilket till del troligen beror på att han är filmare. Väl värt att följa denna kanal.


Den amerikanska kunskapsplattformen middleagesforeducators.princeton.edu/about  är väl värd att surfa runt på och kan (om du söker på France) bland mycket annat leda in dig till Bibliothèque Nationale de France och dess unika samlingar on-line.


En ytterligare plattform Medievalists.net som startades 2008 av två kanadensare med stort medeltidsintresse och mycket kunskap. Här finns mycket gratismaterial att läsa och bra tips om litteratur för fördjupning.


På Facebook finns ju ett stort antal grupper med tema renovering, byggnadsvård och historia. Vi följer bland andra nedan listade grupper där man kan snappa upp mycket bra tips och inspiration. Vissa av dessa kräver ansökan om medlemskap och vissa är öppna för alla.

Renovating in France

Medieval & Tudor buildings group

The Lost (and Saved) Buildings of Britain and the World

Patrimoine en France; une passion

J’aime l’Histoire et le Patrimoine

Région Occitanie : histoire et patrimoineJ’aime mon Patrimoine!

La France Médiévale !

Passion Médiévale


Avslutningsvis ny en fransk Internet TV-kanal som är under uppstart via crowd-funding och om allt går väl, drar igång i mars. Den heter medieval-tv.com och kan vara värd att hålla  ett öga på!


En liten påminnelse för sakens skull om att husifrankrike.com är helt ideell och att ingen produktplacering förekommer.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Inför öppen ridå – del 4, Gården

I vår serie med ”changemang à vue” bilder har vi kommit till vår lilla gård. Vi hade när vi gjorde vår checklista för husköpet underskattat värdet av uteplats men hade ju ändå turen att få med en liten gård och dessutom möjligheten att bygga terrassen.

Vår lilla gård som är en så kallad ”puit de soleil” eller ljusbrunn har sedan grannhuset revs för många år sedan blivit en funktionell men liten uteplats på cirka 3 m2. Tillräckligt för ett bord med två stolar och lite växter.

Efter att säljaren var snäll och städade ut ordentlig skräp som lätt samlas när ett hus stått obebott i sju år så rev vi det soltak i plast som fanns och har nu en yta på dryga 3 m2 för förvaring men också att använda som verkstad bland annat för att rengöra de antika golvplattorna allt i väntan på att slutligt skapa en vacker uteplats.

Skräpet som samlats under åren städade säljaren bort.
Innertaket i plast åkt ut direkt!
Blandning av upplag och verkstad dessutom med tappställe för vår nya vattenledning.

Men innan det blir dags för denna sista del av projektet gård skall vi börja med en amatörarkeologisk utgrävning för att se om vi kan hitta några artefakter från de senaste 500 åren. I samband med detta skall vi också anpassa anslutningen till dagvattenbrunnen som är del av byns medeltida odokumenterade men fungerande dagvattensystem. 

Medeltida dagvattenbrunn
Inloppet till dagvattenbrunnen dör man ser ned i 500 år gammalt avloppssystem!
En expert från kommunen som berättade att man faktiskt inte har ritningar över dagvattensystemet från medeltid!

Helt klart ser vi fram emot att kunna slå oss ned och ta en kaffe och croissant på vår lilla gård något mer förfinat än denna i och för sig mysiga kaffepaus i byggandet för något år sedan!

Avslutningsvis gården ur fågelperspektiv för att ge lite översikt!

Albertus Pictor inspirerar

Sveriges kanske största medeltida konstnär, den tyskfödde Albertus Pictor, bodde vid tiden för vårt hus byggnation, slutet av 1400-talet, i Stockholm och var då på höjden av sin karriär och i full färd med att smycka ett antal medeltida kyrkor i stadens omnejd.

Ett av få självporträtt av Albertus Pictor,
foto cred Wikipedia ur boken: Pilgrimsbok I Albertus Pictors fotspår

Mäster Pictors underbara och färgglada muralmålningar kan lära oss mycket om den medeltida föreställningsvärlden och vardagen men också i vårt fall, inspirera till nutida dekorativ väggmålning.

Det handlar om kammaren en trappa upp som kommer att bli vårt sovrum där vi ser framför oss att kopiera några av hans stiliserade växtslingor och symboler. Har man som vi lyckan att bo i Bromma så räcker det ju med att gå till församlingskyrkan för att se de mest fantastiska målningar Pictor gjort.

När man dessutom får en personlig visning av vår vän kyrkoherden är lyckan total. Till saken hör att Mäster Pictor troligen arbetade med just Bromma Kyrka just på 1480-talet då vårt hus sannolikt ursprungligen uppfördes.

Bromma Kyrka

I nedan bildserie återfinnes ett antal av de målningar från Bromma Kyrka vi tänkt oss inspireras av, eller för att vara tydligare, kopiera helt eller delvis.

Stiliserad växtlighet
Klassisk medeltida symbol
Draperi
Figurativ scen med symbolik
Pelardekoration, detalj

Så lång att vi återger de mer berättande bilderna som den ikoniska schackmatchen med döden, vilken inspirerade Ingemar Bergman till scenen med Bengt Ekroth och Max von Sydow i filmen sjunde inseglet, går vi nog inte, det skulle kunna störa nattsömnen.

Schackspel med döden bild cred: Wikipedia som återfinns i Täby Kyrka utanför Stockholm

Med vilken teknik vi skall kopiera utsmyckningarna på de putsade väggarna återstår att se. I nedan video kan man följa den tämligen komplicerade fresco tekniken. Den skall vi titta närmare på!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

God Jul med bilder från förr

Detta vårt projekts femte år har ju som för så många andra kännetecknats av en märklig paus i det normala. När vi nu önskar våra följare och övriga kära läsare en God Jul och ett mycket bättre Nytt År så gör vi det med hjälp av lite artificiell intelligens.

Ett fascinerade användningsområde, bland många, för AI är färgsättning av gamla fotografier och detta till och med som free-ware numera.

V har tagit två gamla vykort från vår by Peyriac-Minervois köpta på en loppis. Fotografierna som är svart-vita är tagna för mer än hundra år sedan och vips så blir de mer levande efter färgsättning.

l’Argent-Double floden som rinner från Montagne Noir och några byinnevånare.
Fästningsverk från medeltiden foto från seklets början.

Joyeux Noël et Bonne Année à Tous!  

Inspirerande slottsparkett!

Svarsjö Slott utanför Stockholm idag.

Häromdagen hade vi möjligheten att besöka Svartsjö Slott väster om Stockholm.  Ett rokokoslott ursprungligen ritat av Carl Hårleman runt 1730. Hårleman som också var delaktig i utsmyckningen av Stockholms Slott. Han var politiskt aktiv och god vän med tidens stora såsom Carl von Linné och Tessin. Han gjorde ett antal franska resor och anses vara den som tog rokokon till Sverige men också stå för ursprunget till den svenska enkelheten som ju senare återfunnits i den gustavianska stilen och i våra dagar i 1920-talets klassicism och funktionalismen.  

Vasaborgen vid Svartsjö på 1600-talet ur Suecia Antiqua Bild Wikimedia Commons

Vid tiden för byggnationen av vårt hus låg här ett medeltida stenhus som Gustav Vasa och hans söner på 1500-talet lät bygga om till en imposant Vasaborg. Denna eldhärjades 1638 och ersattes på 1730-talet av ursprunget till dagens slott. Av Vasaborgen återstår endast några mindre ruiner vilket påminner om hur ovanliga medeltida världsliga byggnader är idag.

Salsparkett med stjärnmönster

Svartsjö Slott är en imponerande byggnad och vi fastnade direkt för de stilfulla parkettgolven på nedervåningen. Dessa kommer att få tjäna som inspiration för våra ekgolv på första våningen i salen och lilla kammaren.

Bred böjd frisläggning i hörn av rum

Vi har sedan tidigare bestämt oss för att leta upp gamla ekplankor som vi slipar upp och förser med dubbel not och sammanfogar med lös fjäder

Eldstadsplan i kalksten och med fin fris som vi kommer att inspireras av.

Vi kommer att arbeta med så breda bräder vi kan finna (ju äldre hus ju bredare golvbrädor är ju en gammal sanning) och med en tjocklek på minst 28 mm upp mot dryga 30 mm. På Svartsjö fann vi olika parkettmönster men vi kommer nog att hålla oss till ett ganska enkelt mönster eller bara raka parallella plankor men med en fris runt kanten på rummen.  

Vi avslutar Svartsjöbesöket med bild av en vackert formad tröskel även om vårt hus blir tröskelfritt.

Våra två trägolv, på våning ett och vinden kännetecknas av mycket gamla och mycket breda brädor i flera olika träslag. Poppel och ek har vi hittat. Flera av dessa kan vara medeltida och i så fall troligen importerade från Alperna, vilket tydligen var vanligt förekommande i en tid när man annars byggde av det material man fann runt knuten. Tyvärr är virket i så dåligt skick att det inte går att slipa upp men vi funderar på att på vinden montera en glasskiva på ett ställe i golvet för att ge en inblick i ursprunget.

Dagens episod avrundas med en gammal bild av originalgolvet i salen som numer har ett regelverk som blir underlag för ny ekparkett.

Min vän biskopen

La Cité de Carcassonne

Carcassonne och inte minst dess uråldriga centrum La Cité har sedan vi kom till Aude utövat en speciell lockelse. Att vandra runt i de vackra gamla gränderna som trots en intensiv turistifiering ändå lyckats behålla sin magi, är en tidsresa var gång. Visst har den renovering som leddes av Viollet-le-Duc under 1800-talets andra hälft, fått utstå kritik för att det delvis varit ett nyskapande av medeltiden och en Disneyfiering men icke desto mindre är det ett fascinerande resultat som till del ligger bakom att La Cité idag är ett UNESCO Världsarv.

Spektakulär utsikt från hotellet med den så typiskt franska installationen i gult 2018
Sängen bäddad på favorithotellet i La Cité

Bredvid vårt absoluta favorithotell i den gamla biskopsgården, Hotel de la Cité som är del av Accorkedjan, ligger den fina basilikan Basilique Saint Nazaire som omnämns i skrifter första gången på 900-talet men dess ursprung sägs vara byggt på 500-talet eller möjligen på Charlemagnes initiativ några hundra år senare. Kyrkans fulla namn är La basilique Saint-Nazaire-et-Saint-Celse efter två romerska soldater som konverterade till kristendomen under första århundradet något som ledde till deras död och sedermera helgonförklaring. Nuvarande byggnad härstammar till största del från 1200-talet då Trencavels stod bakom ombyggnationen.

Biskop Géraud från 1400-talet dock med modernare huvud sägs det.

Basilikan erbjudet som så många andra historiska byggnader i trakten vittnesmål från otaliga epoker och av någon anledning har jag fastnat för ett magnifikt gravmonument i alabaster norr om koret. Vi ser en liggande man med biskopsmössa och ett lejon vid fotabjället.   

Jag brukar hälsa på honom var gång jag besöker basilikan och har undrat vem denne man en gång var. Efter lite efterforskning kan jag konstatera att han omnämns som Géraud du Puy och lär ha varit biskop i Carcassonne åren 1415 till sin död 1420 och dessutom franske kungens diplomat bland annat vid det viktiga Konciliet i Konstanz då man för denna gång löste en av många påvliga schismer med påve och motpåve.

Lejonet vid hans fötter

Géraud ligger på rygg i full biskopsskrud med mitra och sin symboliska herdestav, kräklan (vars övre del är borta) och, som noterat, med ett lejon vid fötterna. Lejonet på medeltida gravmonument sägs representera tapperhet, styrka, hårdhet och mod, kanske inte de första egenskaperna man tänker på för en biskop och diplomat. På bilder på internet kan man se att så sent som på 60-talet var toppen på kräklan fortfarande intakt.

Det finns källor som nämner honom Guillaume de Puy och ytterligare någon källa menar att det kan vara ärkebiskopen av Narbonne på 1500-talet, Simon Vigor, men jag lutar år att det är Géraud.

Hur som helst brukar jag som tradition tända ett ljus för min vän biskopen, inte minst sedan man nu infört ekologiska ljus som alternativ i församlingen.

Man kan hitta två olika vapensköldar för honom, möjligen från olika biskopsämbeten. Bild cred: wikipedia.org och Mathieu Chaine CC BY-SA 3.0

Många är de gåtor som La Cité ruvar på och därför känns det så privilegierat att bara bo 25 minuter därifrån när vi är hemma i Frankrike.

La Cité fylld med magi

Vi avslutar dagens episod med lite gregoriansk sång som man allt som oftast kan höra i basilikan.