Lyssna på Husifrankrike.com på radio!

Jag hade härom veckan glädjen att bli intervjuad av Jerker Pettersson, frankofil och radioman och nedan hittar ni detta program.

Noteras att våra cirka 20% icke svenskspråkiga läsare får en kurs i svenska.

När 1500-tals huset i den sydfranska byn Peyriac-Minervois ska totalrenoveras med hållbarhetsförtecken erövrar Jan Peter Bergkvist nya lärdomar och får sina fördomar och erfarenheter såväl bekräftade som dementerade. Möt honom, i en annan 1500-tals miljö i Sverige, i det tolfte avsnittet av radioserien Livet i Languedoc i ett samtal med Jerker Pettersson från Radio Tyresö:

https://www.tyresoradion.se/2636

En vårbild från vår jardin får runda av denna ljudliga episod.

Medverkar:

Jan Peter Bergkvist, Jerker Pettersson

Tillbaka på jobbet!

Ja som byggare i Frankrike alltså. Efter en tredagars sejour i Paris med yngsta dottern (blir nog ett par episoder framöver) så lättade jag aningen på flygsamvetet och tog bekväma TGV tåget från Paris till Toulouse och även det får bli en episod framöver.

chartier nouveau montparnasseDen uppmärksamme noterar att klassiska Chartier nu också finns i Montparnasse!

Men nu till en riktig murardag, eller två faktiskt. För det första jag gjorde när jag kom ner var att sätta igång med den återstående väggbiten i badrummet som skall vara klar till fredag då min accompagnatrice från Atout Mur kommer på fredag. Hon skall hjälpa mig med färdigställandet av underlaget i badrummet så att det är helt klart när tadelaktmästaren kommer i slutet av april.

vägghål salle de bains.jpg

Hur murar man då en fristående vägg kan man undra? Ja, inte vet jag men i min strävan att återanvända så mycket som någonsin möjligt fick det bli en av de väggdelar som blev över när vi öppnade nya ingången till köket. Med en återvunnen järnregel från en tidigare avbalkning i kökstaket som stöd så murade jag fast detta gigantiska tegel för att sedan fortsätta dag 2 med att mura de sista bitarna så att det endast återstår en öppning som kommer att bli ett badrumsskåp.

Järnregel salle de bains

Passade samtidigt på att testa att göra kanaler för elrör eller i detta fall vattenrör med vinkelslipen försedd med stenkaptrissa och det fungerade utmärkt.  Nedan följer en serie bilder från de två första arbetsdagarna.

vattenrör vägg.jpgVinkelkapen har gjort sitt!

vattenrör vägg inbyggtRöret inmurat får se hur vi löser nedersta biten när tadelaktmannen kommer.

salle de bains petite cloissonVäggbiten inmurad och säkrad med järnregeln.

detalj salle de bains cloissonAndra delen av hålet fylls med parpaigns här säkrad med en tegelbit som sträva.

färdig vägg salle de bains med gobetisAllt klart och täckt med ”gobetis” kanske inte den vackraste men i alla fall!

Skönt att vara igång igen!

 

Heretics and Crusaders

Yet another of our rare re-blogged episodes, this time by our favourite fellow blogger Francetaste where they capture one dimension of the vast historical magic of this part of France:

Taste of France

La Cite from old hospitalIt’s late July in 1209. You wake up to yet another cloudless day, the morning fresh but free of dew—it’s far too dry. In the afternoon, the blazing summer sun will turn the stone walls and cobbled lanes of your fortified town, Carcassonne, into an oven.

cite castle The ensemble toward the right is the castle within the fortified city.

In the streets, people are worried. Reports have arrived of the massacre at Béziers. Pope Innocent III had called for a crusade against the Cathars, a dualist religion spreading in the south of France. About 10,000 crusaders arrived at Béziers on July 21, 1209, asking for the surrender of the city. When the locals refused, the crusaders the next day slaughtered the population, Cathars and Catholics alike. When asked how to distinguish the Catholics from the Cathars, the knight in charge, Arnaud-Amaury, supposedly said, “Kill them all; God will recognize his…

View original post 1 365 fler ord

Hållbar medeltid och nutid

”Förr var allt hållbart” är ju ett ganska vanligt och förhållandevis sant uttryck. Främst stämmer det väl vad gäller miljömässig hållbarhet där ju vare sig fossil energi eller några otrevliga persistenta kemikalier förekom, eller för den delen något överutnyttjande av våra naturresurser i varje fall inte med systematik. Vad gäller tungmetaller så var ju blyet redan då ett problem inte minst i fönstertillverkning även om man inte kände till dess toxicitet och jag kan tänka mig att alkemisterna slabbade en del med livsfarligt kvicksilver, men det var nog i det lilla.

grapes aude vertsSnabb förändring av viktigaste industrin (9% i drift och 17% under omställning till ”bio”

Därför går också vår hållbarhetsprofil hand i hand med ambitionen att använda tekniker och material från medeltiden. Vad gäller den sociala hållbarheten var det väl sämre beställt då skillnaden mellan fattig och rik var enorm och de få sociala skyddsnäten som fanns bestod i vad byn själv, i någon mån hjälpt av kyrkan, kunde leverera.

De kristna ordenssällskapen fyllde en viss funktion där Tempelherreorden på sin tid gav ett tionde av allt bröd till de fattiga och den orden som ägde Peyriac-Minervois från 1331 fram till revolutionen, l’ordre de Saint-Jean de Jérusalem (senare Malteserorden och Johanniterorden på svenska) byggde sjukhus något man kan återfinna hos deras arvtagare idag, Malteserorden, som driver sjukhus även i modern tid.

Green_man,_Cranbrook

En figur som dyker upp med jämna mellanrum med en tydligt budskap om hur nära naturen människan stod vid denna tid är l*homme vert eller Green Man som man finner på så många avbildningar i medeltida arkitektur. Han är en form av fruktbarhetssymbol och påminner om naturens ständiga pånyttfödelse och även om han nog kan anses ganska hednisk har han fått följa med in i katedraler och kyrkorum.

Men mest återfinns han nog i skogen med all den mystik och fascination som den burit med sig i alla tider. Detta beskrivs bra i detta avsnitt från Chateau Guédelon (7,45 min. in i videon):

 

Fågelvägen till vår lilla by…

Det är fascinerande hur snabbt man tar till sig nya vändningar i livet, för bara fyra år sedan var ett hus i Frankrike bara en avlägsen dröm men så gick allt rasande fort (ja i alla fall med franska husförvärvsnormer) och vi var med hus och helt plötsligt tänker man nu på denna vackra plats i underbara Languedoc som ”vår” by.

Så här med ett par veckor kvar tills nästa besök så drömmer man sig lätt iväg till Peyriac-Minervois och ser de sista kilometerna på vägen framför sig innan svängen ner mot den medeltida delen i vars hjärta vårt hus ligger.

Sommaren för två år sedan när äldsta dottern var på besök med familjen hade svärsonen med sig sin drönarkamera vilket gav oss den unika möjligheten att producera en liten ankomstfilm som vi kommer att använda när huset står klart och vi börjar en begränsad uthyrningsverksamhet. I filmen nedan flyger man in från Carcassonne hållet och hela vägen fram till ytterdörren på 16, Rue de la Ville.

Apropå fågelvägen så är det här på sin plats med en fundering kring resesätt i dessa, flygångest tider. Sedan 10 år har jag av klimatskäl slutat flyga i Norden men det är ju ett lätt beslut jämfört med att ta sig till Sydfrankrike utan flyg. Nu närmast blir det flyg till Paris och tåg till Toulouse och jakten på bra tågförbindelser går vidare. Det är fascinerande att man idag får exakta vägförslag för alla resesätt (inklusive cykel och promenad där det senare tar två månader exakt om man går 8 timmar per dag!) via Googel Maps men att den går bet på att föreslå tåget!

Hursom kan man konstatera att svärsonen och hans eldrivna drönare gjorde ett strålande arbete med filmning och redigering den där julidagen.

vepa PM

Dagens episod avrundas med kommunens reklamvepa som visar kyrkan med anor från 900-talet och ”nya” slottet 5o m från oss, vilket byggdes på 1500-talet.

 

 

På jakt efter en stenhuggare

Parallellt med att jag den närmaste månaden skall planera bottenvåningens nästa steg med att göra klart köksväggar, och badrummets sista underarbete för tadelakten samt förbereda för golv och börja byggandet av några nya väggpartier kan jag inte låta bli att ägna en tanke åt vårt medeltida fönster en trappa upp.

medeltida fössster audeDet idag sedan länge igenmurade fönstret (Frankrike hade skatt beräknad på fönsteryta)

Jag skall när jag kommer ner i mars försöka leta upp en tailleur de pierre (stenhuggare) som kan hjälpa oss att tillverka en ”traverse en pierre” (alltså en tvärpost i sten).

Tailleur de pierre är ett uråldrigt yrke och var en av specialiteterna som de praktiska frimurarna ägnade sig åt på medeltiden.

Vårt fönster är ett ett så kallat ”demi-croisée” vilket kommer från att ett dubbelfönster kallas ”croisée” eftersom som tvärpost och mittpost tillsammans ser ut som ett latinskt kors (krucifix) och ett halvt sådant blir då logiskt et demi-croisée. Den som vill läsa mer om medeltida fönsterterminologi och teknik kan göra det här!

Vi saknar alltså den delen som på franska heter ”traverse” (tvärpost) men det finns tydliga anvisningar om var den suttit. Nu skall vi hitta någon som kan göra en ny.

Fenetere medieval mock upEn ihopfuskad bild som förmedlar lite av känslan vi vill uppnå!

När vi besökte Påveplatset i Avignon i somras hittade vi en snarlik konstruktion med sittplats för att sitta och sy precis som vid vårt fönster även om bänken hos oss är betydligt mindre.

nisch 3 avignon

Vi avrundar med en bild från utsidan på vårt än så länge igenmurade fönster!

kablar kablar kablar

Menuisier, Charpentier eller Ébéniste?

 

Vad har de gemensamt och vad skiljer dem åt? I Sverige kanske man slarvigt kallar dem alla snickare även om det finns ett antal olika professioner också här naturligtvis.

Le Charpentier, är byggnadssnickare och den mest ursprungliga yrkesformen och man kan få en inblick i dess medeltida verklighet i nedan inslag från Chateau de Guédelon:

Le Menuisier, är finsnickaren som gör inredningar, fönster, dörrar och trappor.

L’Ébéniste, är möbelsnickaren och den som kanske gör de mest delikata träarbetena men alla dessa verkar gå i varandra och har helt klart det gemensamt att de alla arbetar med trä.

Ja, och så har vi ju förstås Le Tonnelier som man absolut inte kan förbise om man är Peyriacois med tanke på att byn store son Louis Barthas, vid sidan av att vara (amatör-)författare var just tonnelier – alltså tunnbindare.

Bois histoire dendroIllustrativt snitt som visar på att detta träd föddes samtidigt som Van Gogh, 1853

Trä är en vetenskap och i vårt hus är det mesta av ek vilket vi är glada för då eken tillsammans med Douglas gran har ett naturligt skydd mot insekter, termiter och svampangrepp. Vi har därutöver impregnerat med ett miljömässigt bra medel för att ytterligare stärka skyddet. Douglasgranen introducerades dock först på 1820-talet som parkträd i Frankrike men har nu blivit byggnadsvirke. Vi har också ett fåtal delar i konstruktionen som är av poppel.

douglas

På en mässa vi besöket för något år sedan upp i bergen visade man på ett föredömligt pedagogiskt sätt de olika träslagens utseende.

types de bois

Alla dessa fyra yrken kan man förkovra sig i som lärling genom att gå med i les Compagnons du Devoir som är ett system sprunget ur medeltida gillen men livskraftigt än idag trots att det systemet förbjudits två gånger (första gången under revolutionen och andra gången av nazisterna under ockupationen då de blandade ihop det med frimureriet som de ju förföljde konstant).

Vårt hittills mest påfallande kontakt med snickeri är ju det fina jobb som Apex gjorde med vår terrass där medeltida tekniker använts rakt igenom och allt virke dessutom kommer från vårt hus gamla och sannolikt är åtminstone till del från 1500-tal eller äldre. Vi har ju sedan tidigare daterat ett antal bjälkar med hjälp av dendrokronologi.

terrasseGänget från Apex i full gång med att montera ihop terrassen för ett par år sedan.