guedelon

*Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne*

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

*Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.*

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

*Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.*

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med.

*Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst*

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

*Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.*

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.