maj | 2024 | hus i frankrike

*Vinjettbilden får bli en något större modell än den vi nu söker! Men vilken kock blir inte sugen?*

Ett av alla små delprojekt denna gång var att rensa en av de många uråldriga bjälkar vi sparat, för att skapa en spiselkrans till vår till medeltidsspiskåpa transformerade, 50-tals spis. Bjälken, ursprungligen från den gamla takkonstruktionen, var kraftigt ytpåverkad av århundraden av odjur, vatten och vind men av solid ek hård som järn i övrigt.

*Utgångsläget med en under århundraden kraftigt påverkad stock.*

Via en delningsapp för verktyg, Bricolib, hade jag hyrt en ”renovator” eller ”ponceuse” på franska (helt enkelt slipborste på svenska, tror jag). En kraftfull slipmaskin med utbytbara cylinderslipar som kraftigt avverkar gammal smuts och dött material. Uthyraren som var en mycket trevlig kille i en by några mil från oss, lät mig dessutom behålla den i två dygn för samma pris och fick en ny sliptrissa som kompensation.

*Maskinen med sandpappersborste monterad, denna var den mest effektiva för detta jobb.*

Trots maskinens effektivitet krävdes hårt arbete under en dryg halvdag med de båda olika borsttyperna maskinen erbjöd (sandpappersstrimmor och koppartråd) men efter allt detta arbete började bjälken sakta anta det antika utseende den förtjänar.

Vi avrundade med att hustrun impregnerade den och oljade in den med linolja och har kostat på oss ett lite amatörmässigt bildmontage på hur den kan komma att se ut när den väl är på plats på vår omdesignade spiskåpa från 50-talet som sakta börjar anta formen av en klassik medeltida eldstad. Återstår att hitta rätt ytbehandling för spiskåpan där vi funderar på puts förstås men möjligen som alternativ, gammalt skiffer vi har kvar.

En annan central del i vårt kök blir spisen (den omdanade öppna spisen kommer att utgöra fläktkåpa för denna) och vi har bestämt oss för att försöka hitta ett ”piano” alltså en stor bred vacker fransk spis. Problemet med dessa är att de ofta ligger i 100.000:- kronors klassen så vårt intresse vänds mot att hitta en begagnad att renovera.

När jag på vägen ner till Peyriac stannade till i Paris ett par dagar innan jag tog tåget till Toulouse, passade jag på att besöka de stora spisfabrikörernas show rooms för att få en bild av utbudet. En snabb scanning på nätet gav vid handen att besök hos Godin, La Cornue och Lacanche vore lämpligt.

Jag började med Godins butik vid Bastiljen men den var nedlagd märkligt nog och fortsatte till vänstra stranden och La Cornues eleganta butik i 7:e och fick en rundvisning av deras modeller och fortsatte sedan längst upp i 19:e för ett besök hos Lacanches återförsäljare och blev lika väl mottagen där.

Försedd med ett par kilo eleganta broschyrer kunde jag konstatera att utbudet är imponerande och dyrt. Vi söker ett piano med elplattor (då vi inte har gas indragen i huset) och en bredd strax under en meter och där är dock utbudet mer begränsat.

*Vi lägger med en bild på vår fina **eldstadsplatta** som möjligen kommer att få utgöra fond för vårt piano!*

På min fråga om de också handlar med återtagna spisar och gör renoveringar, fick jag ett något yrvaket, ja. Nästa steg blir att skaffa sig en VPN för att komma in på Leboncoin och börja leta de modeller vi kan tänka oss, men i begagnat skick.

Denna lite köksrelaterade episod för avslutas med några bilder med riktig Pariskänsla!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

*Min vän möbelsnickaren hjälpte mig ställa in överhandsfräsen på 0,1 mm när.*

Ja, eller egentligen 154 meter eftersom var och en av de 11 plankor av Oregon pine eller Douglasgran som skall utgöra golvet i vår lilla kammare en trappa upp (och taket i den lilla kammaren på bottenvåningen) är 3,5 meter långa och skall ha en längsgående not på var sida och vi valt att fräsa dessa 6 mm breda men med en 3 mm fräs från var sida (för att det var en sån jag fick tag på).

*Golvplankorna i Douglasgran som är över 3,5 meter långa och legat till sig i sex månader.*

Ren tur att man har en god vän med ett livs erfarenhet som professionell möbelsnickare med ateljé i New York, tills nyligen. Numera är han och hans hustru ägare till, och renoverare av, byns före detta prästgård som skall bli vackert övernattningsställe för cyklister.

Han guidade mig i handöverfräsens spännande värld med inställningar på tiondels millimetrar och sedan tricket att föra den med fast hand och absolut i våg.

*Snickarmästaren visar prov efter i*nställningen.

Jag satte upp en workshop i salen med arbetsbänk i ena änden och fönsterkarm i andra. Staplade ett par, tre brädor på varandra för att få ett stabilt underlag. Startade sedan med att fräsa en planka efter att ha markerat uppsidan, vald efter den yta som var snyggast.

Workshop redo och så dags att välja bästa sida upp!

För den som likt jag är helt novis är det en utmaning när man dessutom bara har exakt antal plankor att leka med (jo, jag testade på ett par småbitar först).

Men efter ungefär hälften gjorda med endast smärre skönhetsfläckar i spårningen började jag få in stilen och insåg att dra fräsen emot mig fungerade bättre än att skjuta den framför mig. Mot slutet kom så övermod och två mindre genomslag (men dessa får vi vända nedåt, så syns de ej).

*En dag senare och 154 meter fräsning var planken klara och amatörsnickaren utsliten.*

Med detta klart blir det framöver dags att lägga golvet och då använda de fjädrar som jag tillverkat av 6 mm MDF board som jag sågat upp i 20 mm breda lister.

Inget lim i fogarna men däremot smidd spik som kommer att hålla ned plankorna mot golvbjälkarna samt utgöra ett dekorativt mönster av medeltida plankgolv.

Läraren visar vartefter jag sågar de 40 metrarna fjäder.

Jag har redan nu börjat fundera på antal och placering för dessa och lutar åt ett ganska stort antal (runt 150 spik). Rent hållfasthetsmässigt rekommenderas att spika i ytterkanterna av planken (kanske 30 mm in) och snyggast blir nog då att spika två spik i varje golvbjälke.

I skissen jag gjorde på en planka ser det först ut som massor av spik men när man markerar ut spiken i dess rätta storlek (runt 10 mm brett huvud) ser det riktigt bra ut på de 190 mm breda plankorna.

*Skiss över möjlig spikhålsplacering med den längst till höger valda och också markerade på plankan*.

Spikhålen skall sedan förborras med nästintill spikens tjockaste diameter för att undvika sprickor och förenkla islagning. Spikens roll blir endast att hålla ned plankan mot regeln. Mer om trägolvens historia bland annat att lösningen med lös fjäder har amvänts ganska läge kan man läsa i Älvsborgs Länsmuseums intressanta skrift.

En av de vackraste vårblommorna i natursköna Aude är vallmon som får avrunda denna arbetsintensiva episod.