Ett av alla små delprojekt denna gång var att rensa en av de många uråldriga bjälkar vi sparat, för att skapa en spiselkrans till vår till medeltidsspiskåpa transformerade, 50-tals spis. Bjälken, ursprungligen från den gamla takkonstruktionen, var kraftigt ytpåverkad av århundraden av odjur, vatten och vind men av solid ek hård som järn i övrigt.
Via en delningsapp för verktyg, Bricolib, hade jag hyrt en ”renovator” eller ”ponceuse” på franska (helt enkelt slipborste på svenska, tror jag). En kraftfull slipmaskin med utbytbara cylinderslipar som kraftigt avverkar gammal smuts och dött material. Uthyraren som var en mycket trevlig kille i en by några mil från oss, lät mig dessutom behålla den i två dygn för samma pris och fick en ny sliptrissa som kompensation.
Trots maskinens effektivitet krävdes hårt arbete under en dryg halvdag med de båda olika borsttyperna maskinen erbjöd (sandpappersstrimmor och koppartråd) men efter allt detta arbete började bjälken sakta anta det antika utseende den förtjänar.
Vi avrundade med att hustrun impregnerade den och oljade in den med linolja och har kostat på oss ett lite amatörmässigt bildmontage på hur den kan komma att se ut när den väl är på plats på vår omdesignade spiskåpa från 50-talet som sakta börjar anta formen av en klassik medeltida eldstad. Återstår att hitta rätt ytbehandling för spiskåpan där vi funderar på puts förstås men möjligen som alternativ, gammalt skiffer vi har kvar.
En annan central del i vårt kök blir spisen (den omdanade öppna spisen kommer att utgöra fläktkåpa för denna) och vi har bestämt oss för att försöka hitta ett ”piano” alltså en stor bred vacker fransk spis. Problemet med dessa är att de ofta ligger i 100.000:- kronors klassen så vårt intresse vänds mot att hitta en begagnad att renovera.
När jag på vägen ner till Peyriac stannade till i Paris ett par dagar innan jag tog tåget till Toulouse, passade jag på att besöka de stora spisfabrikörernas show rooms för att få en bild av utbudet. En snabb scanning på nätet gav vid handen att besök hos Godin, La Cornue och Lacanche vore lämpligt.
Jag började med Godins butik vid Bastiljen men den var nedlagd märkligt nog och fortsatte till vänstra stranden och La Cornues eleganta butik i 7:e och fick en rundvisning av deras modeller och fortsatte sedan längst upp i 19:e för ett besök hos Lacanches återförsäljare och blev lika väl mottagen där.
Försedd med ett par kilo eleganta broschyrer kunde jag konstatera att utbudet är imponerande och dyrt. Vi söker ett piano med elplattor (då vi inte har gas indragen i huset) och en bredd strax under en meter och där är dock utbudet mer begränsat.
På min fråga om de också handlar med återtagna spisar och gör renoveringar, fick jag ett något yrvaket, ja. Nästa steg blir att skaffa sig en VPN för att komma in på Leboncoin och börja leta de modeller vi kan tänka oss, men i begagnat skick.
Denna lite köksrelaterade episod för avslutas med några bilder med riktig Pariskänsla!
Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!
Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
hus i frankrike 