september | 2025 | hus i frankrike

*Vårt ”slarvfönster” på plats inför höststormarna!*

För ett tag sedan ”hittade” vi ju ett fönster till, ovan gårdsdörren i lilla kammaren på botten våningen vilket varit igenmurat länge.

Detta har sedan dess varit fyllt med en plastsäck och några tvärställda bräder för att hålla regn och duvor ute medan vi sökt på otaliga loppisar och lite on-line efter ett passande fönster.

Vår provisoriska tätning började sakta ge upp!

Liggande fönster med måtten 54 x 40 cm och i någon äldre passande stil växer dock ej på träd och sökandet fortsätter. Vi tänker oss ett enkelfönster något infällt och sedan fönsterlucka på utsidan.

*Hustrun tvättade fönstret och det var nog ett par decennier sedan det såg vatten senast!*

Tills vi hittat detta var det dock nu dags att inför höststormarna fixa till ett ”slarvfönster”.

Det fick bli återanvändning av en gammal badrumsskåplucka från huset som vi helt sonika skruvade i den uråldriga fönsterkarmen i väggen.

Detta försågs slutligne med en liten ”keps” mot regn och tätades på sidorna mot insekter. Känns bra att fått detta gjort. Återstår frågan om vilken typ av fönster vi skall anstränga oss att hitta.

Spontant ett med tydlig medeltida känsla alternativt ett som harmonierar med vår gårdsdörr från första halvan av 1900-talet.

*Varje litet ljusinsläpp har stor betydelse i medeltida hus.*

För den som undrar hur det gått med vår beresta varmvattenberedare från SolarEast i Kina, som nu lagt dryga 1300 mil bakom sig på havet och anlände Rotterdam för 14 dagar sedan, så kan vi berätta följande.

Fem timmar efter att vi lämnat Peyriac på fredagen dök den upp och tack vare vår granne och vän, snickarmästaren från New York, så blev den väl mottagen och står nu och väntar i hans källare till vårt nästa besök.

*Så var den då slutligt i byn, vår luftpumpsvarmvattenberedare, här betraktad av leverantören!*

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inlägg från husifrankrike.com dela gärna på dina sociala medier!

Efter tre dagars makligt arbete ligger det där – för evigt?

Åter på plats i vår lilla by blev det direkt dags att sätta golvplattor. Denna gång i hallen och för första gången med trappnos, ja faktiskt två stycken vad det lider men det blir nästa episod.

*Något fattas – hallgolvets ytskick! Nu var det dags att lägga detta med våra antika tommettes från huset.*

Lyckligtvis hade vi ett hundratal av mindre tomettes (17,5 x17, 5 cm) som vi räddat från ett av de mindre rummen och vinden när vi rensade ur huset direkt efter köpet. Dessa tycker vi passar bra i vår lilla hall som är cirka 3,2 m2 och de bidrar till att bilda en helhet med de två rum på bottenvåningen som redan fått dessa antika terrakottaplattor.

Ursprunget är oklart men mycket talat för att det är en salig blandning av lokalt producerade plattor från sent 1700-tal och framåt tidigt 1900-tal.

Det var bara att dra sig till minnes hur man gjorde och nu är tidigare episoder i bloggen en gudagåva för en minnessvag restaurerare. Även denna gång gör vi som i köket och sätter dem med vårt ekologiska sättlim.

Allt börjar ju med en rak linje och sen går det ganska fort, tills man kommer till de kantplattor som måste formskäras.

Processen med att mäta, lista, rita upp och sen kapa blir som en liten industri i sig och för detta lilla rum blev det till slut totalt 23 av de totalt 94 plattorna som var tvunget att anpassa genom kapning. Vinkelslipen med diamantskiva är nu din bäste vän.

Så efter tre dagars jobb (i maklig takt) ligger nu golvet på plats och väntar bara på fogning med tunt NHL bruk med lätt beige ton, från den lokala sanden och sedan sina trappnosar. Men mer om detta framöver.

I dessa stunder är det svårt att inte fundera på hur många gånger under de senaste 527 åren som en dåtida murarkollega med samma stolthet som nu jag, tittat på sitt nylagda golv med fast övertygelse om att det kommer bestå för alltid!

Bilden nedan får symbolisera alla dessa kollegor under århundradena.

*Vår frie murarmästare från medeltida Stockholm, dryga 2 månaders vandring eller 240 mil norröver.*

Sanningen i den kanske lite banala frasen ”Vi är bara gäster i husets långa historia” blir uppenbar.

Förresten, för den som undrar var vår varmvattenberedare befinner sig så är den just nu utanför södra Portugals kust på containerbåten EVER ART och gör goda 20 knop!

Vi rundar av episoden med starten på dagen, vår standardfrukost; även murare måste äta gott!