kalkbruk

*Helikopterperspektiv på grannens trädgård från vår terrass, vi ser väggen vi börjat laga för att fortsatt stå emot väder och vind!*

Efter förra inläggets historiska tillbakablick är det dags att återgå till lite hardcore renovering. Vinterns kraftiga regnstormar gjorde det tydligt för alla i byn hur sårbart det kan vara med sprickor och hål i väggarna.

Sedan de första stenarna murades på plats för 528 år sedan har vårt hus stått emot krig, torka, stränga vintrar, heta somrar och inte minst de ibland mycket våldsamma, regn som drabbar trakten, så kallade de épisodes méditerranéen.

Långt före dagens regnmätningar fanns berättas det om stora översvämningar, särskilt 1843 och 1875. I modern tid minns många katastroferna 1999, 2017 och 2018.

Hösten 2025 var inte ovanligt regnig totalt sett. September och oktober var snarare torrare än normalt. Men det är just detta som kännetecknar Medelhavsklimatet: långa torrperioder kan plötsligt avlösas av enorma mängder vatten på mycket kort tid vilket skedde ett antal gånger under hösten.

*Vårt täta och fina tak som på kort tid kan få ta emot en fem kubikmeter under en intensiv épisode méditerranéen.*

Med ett dygnsrekord på 88 mm på ett dygn i byn under året, handlar det om närmare 5 000 liter vatten som forsar ner på och från vårt tak under en kort tid.

Tillsammans med hårda vindar pressas regnet dessutom rakt in mot, och ibland in i, väggarna. Det blir därför helt avgörande att laga alla sprickor och hål som uppkommit.

I och med att vår trevliga granne gett oss tillträde till hennes trädgård på vår södra sida har vi fått möjligheten att fixa till den fasaden.

Vi inledde med att hugga ned och ta bort all sly som vuxit upp mot väggen och har nu också rensat bort växter som faktiskt börjat växa ut ur väggen.

*Hustrun tar en första kik på den lilla utbyggnad vi knappt noterat tidigare.*

Efter att ha fått detta godkännande att ta bort sly som slog mot vår fasad kunde vi enklare inspektera den och fann då på en utbyggnad vi inte tidigare funderat kring, stora hål som lär ha fungerat mer eller mindre som avlopp för regnvatten rakt in i vår tjocka, murade vägg.

*Rätt skrämmande att kunna se rakt in i väggen lite skamset att inte redan tidigare noterat detta.*

Nu kan ju kalkbruksmurade väggar andas bort stora mängder fukt men när det blir stora hål och dessa kombineras med de alltmer intensiva regn vi ser i klimatkrisens spår, blir det för mycket.

*Dags att blanda bruk och som vanligt i förhållandet 1:3 med kalk NHL 3,5 och 0/4 sand. Blandning för hand i minst tio minuter efter att bilden togs.*

Alltså dags att mura igen. Vi kom på detta mot slutet av vår senaste vistelse så ett antal hål återstår ännu men ett stort steg togs helt klart mot ett hus som efter 528 år kan fortsätta att leva med det förändrade vädret.

*Ganska stora mängder sten och bruk går åt för att nöjaktigt reparera våra urgamla väggar.*

**Avslutar dagens episod med en växt som gett balkonglåda en ny innebörd.**

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Gör som många av våra över 103 000 besökare över åren och botanisera i tidigare episoder, de senaste nedan eller frisök i de totalt 463 publicerade i sökrutan ovan till höger!

*Golvet i vårt chambre på bottenvåningen äntligen klart och väntar nu bara på linoljeimpregnering!*

Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags.

*Golvet innan de sista 40 tillskurna plattorna längs väggarna.*

Med risk för att en episod som denna blir lite omständlig och en upprepning vill vi ändock beskriva alla de moment som måste till för att få ett fint resultat. Det återstod nu bara ett 40-tal tomettes (antika återanvända klinkers) att sätta i lilla rummet men samtliga skulle beskäras.

Var och en mäts, kapas och märks upp varefter vi sätter dem med vanligt standardkalkbruk med en ganska bred fog och sedan fogar med tunt kalkbruk för att avslutningsvis tvätta bort resterande kalkrester med en 10%-ig vinägerlösning efter att det torkat ett par timmar.

Det hela tar mycket längre tid än man tror men med tanke på att golvet kanske kommer att ligga i ett eller ett par hundra år är det ju bara ett ögonblick i det stora hela. Senast detta golv gjordes var visserligen ganska nyligt, gissningsvis bara 75 år sedan någon gång på 50-talet, av det mönstrade och målade cementgolvet att döma.

Det golv vi sätter nu och som vi nu också hittade referenser till på Guedelon vid vårt besök där, hoppas vi blir kvar länge. Vi visste redan att tuiles och tomettes tillverkats länge och har skrivit om det tidigare men kul att se att det fanns en sådan verkstad och att snarlika golv läggs i deras experimentella arkeologiska projekt.

Vi passar på att avrunda denna episod med bilder från ett besök på ett vinslott vid Canal du midi Chateau Ventenac här i Minervois: Detta är ett gammalt familjeslott med ett fantastiskt museum och ett projekt med renovering av en av Europas äldsta båtar en vinbark Marie-Thérèse, som transporterat vin på kanalen sedan århundranden.

Vi fastnade också för museets omfattande samling av skolaffischer med de lokala druvsorterna som utgör en lektion för varje vinintresserad läsare. Bildsviten avrundad med en vy över utbudet i vår lokala Carrefour!