november | 2023 | hus i frankrike

*Château Guedelon cirka 20 mil rakt söder om Paris i departementet Yonne*

Utöver visiten på Nationalarkivets utställning om tempelherrarna så bjöd min Parisvistelse på fler höjdpunkter och inte minst då besöket på Château Guedelon. Detta fascinerande projekt är ett ypperligt exempel på experimentell arkeologi och verkligen så nära den medeltida tidsresa vi drömmer om, som man kan komma.

För drygt 25 år sedan gick ett gäng kunniga arkeologer, byggare och lokala entreprenörer ihop för att bygga ett Château Fort i 1200-tals stil från ”scratch” och idag står det där och har redan utbildat hundratals och informerat 10 000-tals om återupptäckta byggnadstekniker från medeltiden.

Man har också skapat legenden bakom projektet som berättar att det var 1245 som en Guilbert Courtenay beställer slottet som skall passa en séigneur (slottsherre) från den lägre aristokratin.

På slingrande vägar i Bourgognes vackra lövskogar tar man sig ganska snabbt till detta fantastiska ställe som är öppet sommarhalvåret lite drygt. Här kommer vi så nära själen i vårt eget projekt som man kan komma och därav blir det framöver ett antal episoder om detta för att med full respekt dela alla de lärdomar som man kan åtnjuta vid ett besök. Lärdomar om de många yrkesroller som behövdes för att bygga ett medeltida hus.

Direkt vid entrén möts man av en medeltida krönikör som ger en 20 minuters introduktion till projektet som helhet. I bakgrunden tronar Château Guedelon!

*Stenbrytare i arbete med att bryta den järnhaltiga sandstenen i stenbrottet som ligger 50 meter från slottet.*

Denna första episod får fokus på stenbrytarna de som hade det hårda arbetet att bryta sten i det stenbrott som alltid måste finnas i anslutning till byggplatsen (transporter var dyra och svåra att genomföra).

*Informativa tvåspråkiga planscher berättar om de olika hantverkarnas vardag och arbete.*

I Guedelons fall är platsen vald på samma sätt som på medeltiden. Det vill säga att förutom att vara en del av riket eller grevskapet som behövde en befästning så var det nästan lika viktigt att det fanns ett stenbrott, gott om skog att hämta ved och virke i och naturligtvis gärna också rinnande vatten.

Stenbrytaren eller le carrier på franska, använde att antal olika verktyg för sitt tunga arbete att förse murarna med material. Verktyg som också tillverkades lokalt i smedjan.

För oss i Peyriac blir detta ju historiens tydliga vingslag när vi ser och arbetar med alla de stenar som vårt hus är murat med.

*Vårt hus på dryga 200 ton sten, sett från nordväst*

Redan tidigare har vi gjort ett en enkel överslagsberäkning av vikten på gaveln mot väster som hamnade på runt 80 ton och om vi snabbt uppskattar hela husets massa till runt ett par hundra ton och inser man lätt det enorma arbete detta inneburit. Mycket av stenen i vårt hus är natursten men många också huggna. Det är med tacksamhet och respekt man tänker på dessa våra föregångare på 1400-talet.

Produkterna som blir resultat av stenbrytarens hårda arbete kommer i flera typer, allt från fina fyrkantiga stenar som sedan kan bearbetas av stenhuggaren till golvläggningssten men också rester som blir fyllning i slottets tjocka försvarsmurar.

Under dagen som kom att ge många ytterligare insikter hade jag också glädjen att springa på en kontakt sedan tidigare, inom fransk husrenovering och dessutom författare till det mest nedladdade dokumentet från vår blogg. Det blev en trevlig pratstund i den högkvalitativa lunchserveringen med honom och hans son. Med det avslutar vi dagens episod med det stilfulla brickunderlägget från restaurangen!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

*Detalj av den över 20 m långa förhörslängden från 1307 inför ”rättegången” mot Tempelherrarna.*

På vägen ned till Peyriac blev det ett stopp i Paris i två fantastiska dagar med mängder av insupen kunskap och träffar med gamla och nya vänner.

Ett kort men minnesvärt besök på Musée des Archives nationales första utställning i serien ”Les Remarquables” förtjänar att beskrivas här, inte minst då det finns en koppling med vårt hus.

Utställningen (som är den första av fyra under de kommande åren) visar objekt som röstats fram av museibesökarna som de yppersta av skatter på nationalarkivet och som förtjänar en egen utställning. Denna första visar förhörslängden från den ”rättegång” Philip IV, Le Bel, höll mot Tempelherrarna 1307. De tre återstående temata blir en bild av Jeanne d’Arc från 1429, kontraktet för byggandet av Eiffeltornet från 1887 samt ett tal av Simone Veil från 1974. Allt i vackra Hôtel de Soubise i Maraiskvarteren.

Utställningen inleds med lite allmän arkivhistoria där jag speciellt fastnade vid montern om pergamentet som skrivunderlag och det faktum att det skrevs och förvarades i rullar av samsydda ark. På medeltiden rullades dessa på längden till skillnad från antiken då de oftast skrevs och rullades på bredden.

När ett dokument blev så omfångsrikt som det här förhörsprotokollet, där ett antal tempelherrars under tortyr framtvingade vittnesmål nedskrevs, kunde det bli väl över 20 meter långt (och brett ungefär som en A4). För detta gick det åt 22 getter som fick släppa till sina hudar.

*Förhörslängden (20+ m!) nogsamt signerade med notariernas symboler på varje pergament.*

Bland de många utställda dokumenten kan man också se påven Clemens V:s bulla där han förklarar ordens fastigheter förverkade och donerar delar av dem till Johanniterorden (de monetära tillgångarna lär han och kungen delat på). Här kommer kopplingen till oss och Peyriac-Minervois, ty byn lät vara ett av dessa många landinnehav som nu kom i Johanniterordens ägo och så förblev fram till revolutionen.

*Påvens bulla ”Ad providam” om Tempelherreordens arv av fastigheter.*

Väl nere i Peyriac blev första aktivitet att hämta en försändelse med 100 handsmidda spikar som skall bli såväl konstruktionsdelar som utsmyckning av det nya plankgolvet i lilla kammaren en trappa upp (och med det tak i kammaren på bottenplan). Spikarna såg precis ut som jag önskat och om allt går som planerat kommer jag få glädjen att slå i dem om några dagar.

Inne i huset stod min nya handöverfräs, en gåva från hustrun som goda vänner som åkt bil ned tagit med sig, så även denna del i den kedja av händelser som skall resultera i ett medeltida trägolv är på plats. Jag skall med den fräsa not på alla planksidor för att fästa dem vid varandra med lösa fjädrar.

*Överhandsfräsen som på måndag skall få ett skär som kan göra 7 mm bred spår längsgående på sidorna.*

På vägen hit stannade jag som vanligt i Carcassonne och passade då på att hyra den sista tillgängliga lilla hyrlastbilen på Leclerc nästa vecka (tisdag) så då blir det plankhämtning.

Imorgon blir en första rolig arbetsdag och vi avslutar denna episod med en av otaliga bilder från den oerhört inspirerande byggnadsvårdssalongen i Paris, som jag kommer att beskriva utförligt i en separat episod.