Penningby slott – medeltid i Roslagen

Mitt i den uppvuxna parken i hjärtat av Roslagen gömmer sig en borg med anor från sent 1400-tal!

Penningby slott i Roslagen utanför Stockholm är en unik representant för senmedeltida svensk borgarkitektur, som vi hade glädjen att besöka nyligen. Nedan ett urval bilder på modeller av byggnadens utveckling sedan 1400-talet till idag (sista bilden från idag cred. CC).

Precis som vid vårt besök på Glimmingehus gav detta upphov till ett antal inspirerande idéer och tankar för vårt hus i Frankrike. Borgen byggdes vid slutet av 1400-talet precis som vårt hus.

Troligen var det Birgitta Tordsdotter Bonde, dotter till riksdrotsen Tord Karlsson Bonde, som lät uppföra en försvarsanläggning här. Borgen utformades som ett så kallat ”tvillinghus” och byggdes i sten – ovanligt för en privat borg vid denna tid. Den försågs senare med två diagonala kanontorn under Lars Turesson Tre Rosor som ägde slottet på 1500-talet.

Vackert medeltida källarvalv med golv lika våra.

Under 1600- och 1700-talen förvandlades Penningby från robust försvarsbyggnad till elegant adelsbostad. Ombyggnationen inleddes på 1670-talet och fortsatte in i 1730-talet, där slottet fick nya fönster, mansardtak, rokokoinspirerade former och praktfulla interiörer. Passa gärna på att gå en vända i Penningby Slott guidad av Stockholms Läns Museums bebyggelseantikvarie och guide Stina Hagelqvist.

På första våningen – den som står kvar i sin nästan ursprungliga form – syns tydligt livsstilen vid slutet av 1700- och början av 1800-talet. Här finns kakelugnar, troligen tillverkade under Fabian Casimir Wredes tid, då han tillsammans med Carl Johan Cronstedt lanserade denna effektiva värmekälla i Sverige.

Inspirerande och vackra antika kistor

Vid en ödesdiger brand 1831 totalförstördes slottets översta våning och tak. Den överbyggda strukturen förenklades och ändrades så att tornen fick låga koniska tak, och den centrala delen täcktes med ett sadeltak. Vid en omfattande restaurering på 50-talet fick tornen åter sina kupolformade tak. Slottet är kulturminnesmärkt och sedan länge ägt av samma släkt som förvaltar och utvecklar det på ett mycket ansvarsfullt sätt.

Vad blev då det bestående intrycket från denna unika rundvandring med slottsfrun?  Kanske de hillebarder som fanns i hallen som rent estetiskt tilltalade även en aktiv fredsvän och så förstås de många uråldriga kistorna som bekräftar vår ambition att ha sådana i vår möblering. Hillebarden är ett otäckt europeiskt stångvapen från 1300–1600-talet, utvecklat för att kombinera yxans huggkraft, spjutets stickförmåga och en krok för att fälla ryttare.

Men kanske var den allra mest bestående insikten att en byggnad på dryga 500 år har gått igenom så många skeden och att det finns en charm i att låta dessa reflekteras i inredningen även om naturligtvis medeltiden blir huvuddragen i vårt hus.     

Brunnen i sjötornets botten, lika djup som bred.

Vi kan ju avslutningsvis inte låta bli att visa den gigantiska brunnen i botten på det södra tornet, självklrt avsedd att förse slottets innevånare med vatten vid en länger belägring. Något som påminner om dessa tiders otrygga samhälle.

För den som händelsevis läste vår senaste artikel och med spänning undrar hur långt vår luftpumpsvarmvattenberedare (27 bokstäver!!) kommit på sin resa så delar vi aktuell karta nedan.

Hon är mitt i Indiska Oceanen men mest slås man väl att att hon inte är ensam direkt!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Napoleons karta

Häromdagen damp det ned ett e-mail från Archives Départemental i Carcassonne med svar på vår förfrågan om dokument som kan kasta ljus över vårt hus långa historia.

Vi har ju sedan tidigare genom en bedömning av vår vän medeltidsarkeologen, byns historia, samt de dendrokronologiprover vi tagit på olika bärande ekbjälkar, dragit slutsatsen att huset bör ha varit klart runt 1498. Precis då medeltiden började gå över i renässansen även långt ute på landet i Sydfrankrike.  

Detalj av kartan över vår by med dess castrum från 1828

I det utförliga mailet från Madame la Directrice för departementsarkivet, översändes ett tiotal kartor över kantonen Peyriac, varav en som täckte själva byn eller ”castrum” alltså det som en gång var den befästa delen av det bebodda området, där vårt hus ligger i mitten. Mest slående är ju hur nästan identisk stadsplanen är idag med det som var verklighet för 200 år sedan.

Slående hur lite stadsbilden förändrats och vårt hus är nummer 12 på dagens karta!

Så nu börjar den mer detaljerade forskningen för att hitta tidigare ägare och förstå vad huset använts till samt hur det utvecklats under dessa drygt 525 år. Redan för ett år sedan fick vi goda råd av Archives National i Paris och dessa kan sammanfattas i korthet med att ”börja gärna så lokalt som möjligt och utgå från det lokala slottet eller kyrkan vilka lär ha flest arkiverade dokument av olika slag”.

Le Mairie berättade för oss senast vi var nere att de precis hade överlämnat ett stort antal historiska dokument till departementets arkiv för att säkra dessa för framtiden.

Denna vår by, som sedan 1000-talet haft runt 1000 innevånare och så har även idag, gömmer naturligtvis otaliga berättelser och nu tar vi helt plötsligt ett första hopp 200 år bakåt i tiden och får en bild av, och en känsla för, hur det såg ut på 1820-talet.

En bild på huvudgatan från tidigt 1900-tal tar oss de första 100 åren bakåt i tiden.

Napoleon Bonnaparte (den förste) initierade tanken att kartera Frankrike och uppdrog åt sina tjänstemän att börja skapa det som är le cadastre eller le plan cadastral, idag (Franska lantmäterisystemet).   

Just våra kartor skapades 1828 på uppdrag av prefekten i Aude, Baron Louis Asselin med hjälp av Monisieur Delorme som var Directeur de Contributions Directes som helt enkelt var ett direkt skattesystem som skapats efter revolutionen.   

Det kallades också “les quatre vieilles” och var skatter på fastighet, byggnad, yrkesverksamhet och en fjärde, som var den beramade progressiva fönsterskatten som lett till så många igenmurade fönster.

Han som gjorde jobbet var Louis Birot som var géomètre du cadastre och allt detta kan man läsa i den kartografiska attributionen på kartan från 1828.

Värt att notera att man glömde tillnamnet Minervois och skrev fel årtal som sedan rättades!

Intressant också att notera att Borgmästare vid tiden för kartans tillblivelse var M Fortanier som också finns omnämnd i ovan attribution!

Listan på borgmästare från revolutionen till idag! Något sned könsfördelning men idag en briljant kvinna!

Vi kan knappt vänta på att komma ned till Peyriac och då få ta del av de dokument om Peyriac och dess hus ännu äldre historia, från 1471 och framåt och som visar sig vara ganska omfattande och vänligt nog redan listats av arkivarierna, se nedan:

– 1471 Archives communales 1 G 1
– 1476 Archives communales 1 G 2
– 1504 3 J 196
– 1521 Archives communales 1 G 3
– 1546 Archives communales 1 G 4
– 1552 Archives communales 1 G 6
– 1558 Archives communales 1 G 7
– 1566 Archives communales 1 G 8
– 1590 (incomplet) Archives communales 1 G 10
– 1601 (incomplet) Archives communales 1 G 11
– 1644 Archives communales 1 G 12
– 1654 Archives communales 1 G 13
– 1655 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1663 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1668 Archives communales 1 G 14
– 1687 3 J 290
– 1699 73 C 391
– 1724 73 C 392
– 1724 (brevette) Archives communales 1 G 16
– 1764 Archives communales 1 G 15
– 1768 (brevette) Archives communales 1 G 17
– 1768 (plans) Archives communales 1 G 19 et 20
– 1769 (brevette) Archives communales 1 G 18
– 1769 73 C 393

Vy över kyrkan såsom de sett ut i evinnerliga tider!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!