Efter en kort natts sömn då jag varit och hämtat hustrun på Blagnacs flygplats i Toulouse kvällen innan och vi var hemma först vid midnatt, var det dags för sedvanlig frukost med skinkbaguette, juice, croissant och kaffe.

Sen var det iväg till huset för att städa innan Dr. Loppe skulle komma. Igår hade jag rusat hem efter väl förrättat värv och en så sisådär 200 kg ”gravats” (putsrester) fanns att ta hand om och köra till återvinningen.

09.45 dök herr Loppe upp och visade sig vara en ung herre med en påfallande djup och bred kunskap om Languedoc, dess medeltida historia, sedvänjor och arkitektur. Det var en fantastisk upplevelse att gå en guidad tur i sitt eget hus och få varje del av byggnaden förklarad och satt i sitt sammanhang av en guide med denna akademiska höjd och ett brinnande intresse för tiden och regionen.

Han gav redan nu en försiktig datering av husets ursprungliga byggnation till sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal så vi kan tryggt fortsätta att prata om ”vårt medeltida hus”. Än mer spännande var att han inte uteslöt att det kan ha ännu äldre anor men att vi skall se dendrokronologiundersökningen an och också avvakta svaret från vår man på Archives Departemental som ju forskar på husets historia i arkiven.

En annan unikitet som stal herr Loppes intresse var de breda golvplankorna, dessa mättes med arkeologtumstocken nedan och är tydliga tecken på medeltida ursprung och han berättade att det redan på 1200-talet förekom flottning av stora timmerstockar från Alpernas skogar för att förse andra delar av Frankrike med breda timmerplankor.

Huset är troligen dessutom bara hälften av sitt ursprungliga jag vilket man ganska snabbt inser om man tittar på fasaden med entrén, där grannhuset helt uppenbarligen har varit en del av vårt hus och samma sak på sydfasaden där den mycket unika korsvirkesväggen går genom båda husen. På tal om korsvirkeshus så letade han efter lerväggar då de medeltida korsvirkeskonstruktionerna oftast var fyllda med lera armerad med halm. Men eftersom myndigheterna under 1500-talet ofta uppmanade folk att bygga om sina hus av brand- och inbrottsskäl till att ha kalkbruk och sten i mellanrummen i korsvirkeskonstruktionen är rester av detta mycket ovanligt så vi letar vidare efter lera i konstruktionen.

Den unika änden på gaveln är ju en lämning av en medeltida loftgång vars bärande bjälkar låg upplagda på denna. Loftgången som var en typ av balkong gick längs en korsvirkesvägg som senare ersatts av dagens stenmurade vägg. Detta blir också extra tydligt när man tittar på hur väggen till höger på insidan delvis täcker det medeltida fönstret på våning ett.

Vi enades om att jag hör av mig när alla väggar är avklädda för då kan man verkligen studera de olika arkitektoniska förändringarna av byggnationen från medeltiden till idag. Helt klart en av de mest fascinerande av våra många fantastiska dagar här nere och man måste med jämna mellanrum nypa sig i armen för att inse att det är verklighet att vi är ägare en stund till ett hus som stått här i minst 500 år.