Fogade hermelinsvansar

Runt 200 fogar senare är badrumsgolvet nu klart!

Vårt badrums kanske tydligaste medeltida koppling är det egendesignade mönstret på golvets klinkers. Ett mönster inspirerat av drottningen Anne av Bretagne, vars vapensköld var försedd med tydliga hermelinsvansar. Anne av Bretagne var alltså svärmor till kung Frans I som regerade från 1515 och hade efterträtt Ludvig XII, som var Frankrikes kung när vårt hus stod klart 1498.

Hermelinens päls har under århundraden varit högt värderad och den svarta svansspetsen, ofta på vit botten, har blivit en heraldisk symbol i Europa, inte sällan använd av kungligheter. Kanske kommer ”herminens” popularitet från det faktum att djuret sågs som en symbol för renhet och enligt myten hellre dog än smutsade ner sin päls. Det latinska ordspråket ”Malo mori quam foedari” (hellre död än vanärad), förknippas med den myten.

Hermelinsvansar kan i heraldiken ta otaliga former men vi är nöjda med vår design! Bild: CC Wikipedia

Lite efterforskningar till en tidigare episod visade också att en av vår regions stora män Raymond Roger Trencavel också hade herminer i sitt vapen och enligt ryktet så är han en av förebilderna till Wolfram von Eschenbachs odödlige hjälte Parsifal, så lämpligare mönster är svårt att hitta.

Nyligen noterade vi att vårt mönster tydligen blivit så uppskattat att det nu återfinns som artikel hos en av de stora kakeltillverkarna i södra Frankrike!

Senast kunde jag med stor tillfredsställelse avsluta läggningen av dessa plattor med fogning med en fogmassa bestående av vit cement och vitt marmorpulver. Fogningen av dem var som att foga vanligt kakel, klart nervöst när man kladdar ut fogmassan över de vackra plattorna för att sedan massera ned den i fogarna och torka rent.

När jag i veckan köpte en instruktionsbok för klinkersättning (f.ö. skriven av samma författare som gjort den förnämliga skriften ”Lumiere” som våra läsare gratis kan ladda ned i en av våra tidigare episoder) såg jag att takterna satt i och jag hade gjort i det stora hela, helt rätt.

Läsvärd guide i kaklandets konst!

Slutresultatet blev precis som vi önskat och nu återstår även här att mätta dessa klinker med linolja och frågan är om det räcker med kokt linolja som jag blivit rekommenderad i den trevliga Facebookgruppen ”Vi som älskar linolja” eller om det måste till balsamterpentin, för att få det att tränga in ordentligt. Terpentin ät ju förvisso en naturlig produkt av träråvara men likväl giftig.  

En avslutande fundering i dagens episod blir att ibland hinner historien upp en. I mitt fall blev detta uppenbart när jag häromdagen bläddrade igenom vårt gamla familjearkiv och hittade korrespondens med Deutsche Burgenvereingung.

Jag blev medlem där 1973, 16 år gammal efter en ansökan skriven på min bästa skoltyska och detta med en klar tanke att arbeta med medeltida byggnation. Att 50 år senare kunna konstatera att man är lycklig ägare till ett hus från 1498 som vi renoverar, visar kanske att ungdomlig ambition lönar sig!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Château Montségur – en förebild

I våra trakter i granndepartementet Ariège ligger det kanske mest klassiska katarslottet, Chateau Montségur. En förebild för oss, dels som byggnation då ”Montsegur III” den nuvarande byggnaden, byggdes under samma era som vårt hus.

Men också en förebild vad det gäller att presentera en levande bild av den medeltida verkligheten. Både i det lokala museet men också i den här nyligen publicerade 3D videon som på ett fascinerade sätt levandegör känslan från 1200-talet. 

Att besöka Montségur är i sig en upplevelse med den långa, tunga och mycket branta vandringen med 170 meters höjdskillnad upp till toppen av berget med tunnare och tunnare luft tills man till sist är dryga 1200 m över havet.

Det blir tämligen uppenbart när man är på toppen att detta är det som på occitanska heter en puòg eller puèg som betyder ”bergstopp” och dessutom bekräftar det verkligen namnets innebörd Montségur – trygg bergstopp!    

Det lilla lokala museet vid bergets fot ger också en spännande och skrämmande inblick i denna våldsamma del av historien, med de vapen man använde vid belägringen även om det troligen var just belägringen i sig som till slut knäckte katarerna när maten och vattnet tog slut.  

Kopia på armborst med pilar som hittats vid berget

Stenar som slungades med en blida upp mot slottet.

Krig var grymt då precis som nu och hur en Blida (trebuchet) som var ett populärt vapen vi belägringar, fungerar kan man med all önskvärd tydlighet se på nedan klipp. Den användes förstås för att skjuta sönder murar men också som eldkastare och för bakteriologisk krigsföring genom att skjuta in smittade djurkroppar t ex.

Belägringen av Montségur med de sista resterna av de fritänkande katarerna inleddes år 1243 för att sedan efter 10 månader sluta med att alla de återstående avrättades (runt 200 här namngivna) på ett bål vid bergets fot den 16/3 1244, när de gav upp allt utom sin tro.

En suggestiv bild av skräcken och terrorn när katolska kyrkan och franske kungen och katolska kyrkan tillsammans belägrade slottet, ger Iron Maidens stycke nedan, från deras album Dance of Death som släpptes 2003.

Château Montségur och katarerna har under århundradena inspirerat tänkare, författare och drömmare och fått kopplingar till allt från Graalslegenden till Parsifal och naturligtvis katarernas skatt, vilket beskrivs fint i denna ypperliga artikel från the Guardian.

Minnesstenen över tragedin vid bergets fot har fortfarande 775 år senare några färska blommor från besökare. Stenen restes på 1960-talet på initiativ av den lokala katarkännaren och esoterikern Déodat Roché.


Andra episoder på husifrankrike.com med koppling till katarerna hittar du här!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!