Efter en vintrig och lärorik söndag i vackra Eksjö med min nye vän Lennart, en av Sveriges främsta praktiska dendrokronologer, så är jag redo att i veckan åka till Peyriac för att ta träprover.

Helt plötsligt inser man att borra ur en borrkärna ur en stock som kan förefalla så enkelt är den första och ganska avgörande delen av ett litet forskningsprojekt.
Momenten är många för att få ut ett fullvärdigt prov ur en stock och inte lär det bli enklare när stocken inte längre, som nu idag, ligger på en arbetsbänk utan sitter i en vägg eller ännu värre tjänstgör som takbjälke.

En kort sammanfattning av viktiga saker att tänka på är dels att göra en omfattande beskrivning av fastigheten och de geografiska och med det vädermässiga omständigheterna i omgivningen men också ta med så mycket som möjligt om husets kända historia i denna berättelse.

Sen kommer vi till tekniken där det gäller att borra ganska långsamt och rakt med stadig hand i rätt vinkel och mot den förmodade mittkärnan på stocken. Ju längre prov ju fler årsringar så ta alltså gärna provet från ett hörn på stocken istället för mitt på en sida eftersom man då ofta får ett längre prov.

Borrkärnan, som man försiktigt skjuter ut ur borrstålet och/eller plockar upp ur borrhålet med ett specialinstrument (om den är kvar där), förpackas sedan noggrant och märks upp med datum och referens till en detaljerad beskrivning av var den tagits. Sedan sänder man det hela till sitt dendrokronologilaboratorium som i mitt fall blir Lund och geologiska institutionen där.

Efter en god lunch hos Lennart och hans hustru med lite extra byggnadsvårdshistoria från unika Eksjö, bär det av hemåt. Dagen som varit oerhört lärorik är ett stort steg närmare en exaktare tidsbestämning av vårt fina franska hus och därmed komma lite närmare dess långa spännande historia.