Igår, årets näst sista dag, fick vi plötsligt en “ARRÊTE” från Le Mairie (Borgmästeriet) i Peyriac-Minervois.

Ett beslut som kom redan efter 8 veckor och dessutom varit hos STAP i Carcassonne för handläggning av l’Architectes des Bâtiments de France, som är den nationella byggnadsvårdsinstitutionen som bevakar ansvarsfull restaurering av Frankrikes fina kulturarv.

Vi får bygga en liten terrass cirka 4 m2 på taket till den lägre delen av huset.

Architecte: Nadine Hillebrant, Stockholm

Detta innebär ytterligare en uteplats och dessutom med utsikt över alla de medeltida takåsarna i Peyriac. Beslutet omgärdas med ganska omfattande och detaljerade instruktioner eftersom Peyriacs medeltida stadskärna är skyddat område och vårt hus daterar sig till medeltid.

Vidare får vi återöppna det medeltida fönstret och återställa det till sin forna prakt. Även detta tillstånd återföljs av ganska exakta föreskrifter med diamantformade glasrutor i ett infattat fönster och med fönsterlucka inomhus.

Det hela får dock påbörjas först fyra månader efter ingiven ansökan vilket i vårt fall blir i början av mars 2016.

En verkligt fin nyårspresent som kommer att bidra positivt till projektet.

Måndagen i julveckan blev så taket klart och huset kan nu se fram emot resten av restaureringen med ett tätt och vackert tak i traditionsenlig stil.
Arbetet gick enligt planerna med enda undantaget att man av stabilitetsskäl valde att spara den tvärsgående balken i vindsrummet. De nya mäktiga oimpregnerade men termitsäkra bjälkarna i Douglasgran kommer att ge en härlig rumskänsla i det som skall bli vårt helt privata våningsplan även under framtida veckouthyrning av huset.

Som traditionen bjuder har man återanvänt alla dalkupor av teglet till toppkupor för att bevara den ålderdomliga patinan på taket som helhet och murat fast de yttersta för att hindra att de blåser av.
Takkanten mot gatan har avslutats i en så kallad ”genoise” en trappstegsformad corniche som gör att vattenutkastet kommer cirka 50 cm ut från fasaden och på så sätt inte kommer på väggen medan takutsprånget på gårdssidan av huset bara är ett vanligt sådant också på cirka 50 cm.

Det är en lite speciell känsla att sitta tvåhundrasextio mil från det projekt man mentalt är mitt uppe i och känslan av avstånd ökar med språkförbistringen. Men trots detta kan vi bara konstatera att hittills har det gått alldeles utmärkt, förmodligen beroende på en stor portion tur kryddad med ganska mycket engagemang.

Glädjande är att franskan efter nu snart ett år räcker till för att föra samtal per telefon och till och med att uttrycka vår vilja och ändra lösningar och föreslå alternativ. Mailkorrespondensen går galant med ett allt mindre behov av stöd från Google translate och grammatikkontrollen reverso.net. Av detta kan man sluta sig till att ett av de bästa sätten att liva upp sina språkkunskaper är att sätta dem under press.

Med en påfallande smidig lösning på byggnadsställningar har Monsieur BOSC och hans mannar på BOSC Batiment under en styv vecka byggt ett nytt tak. Nu pågår finjusteringar och de sista avslutande arbetena.

Vi har bett vår entreprenör att spara alla gamla detaljer som är i god kondition och som blir över vid rivningen av vinden. Den ålderstigna dörren till ett litet rum på vinden (rummet försvinner i samband med takrenoveringen då vi gör vinden till ett stort rum på dryga 25 m2) kommer att bli en vacker detalj någonstans i huset.

De enkla gångjärnsbeslagen lär tyda på att dörren är gammal.

Efter tips från vår APEXrådgivare har vi också bett byggarna att spara de delar av de medeltida ekstockar som är i god kondition. Dessa kan man också med fördel använda i husets inredning eller sälja med god förtjänst.

Vidare skall vi spara och i något sammanhang återanvända de klinkerplattor från första våningens och vindens golv som inte är spräckta.

Summa summarum är en genomtänkt strategi för vad som kan återanvändas och bidra till husets känsla av unikitet en smart och lönsam del av restaureringens hållbarhetsansats.

I vår strävan att hitta det decennium huset ursprungligen uppfördes har vi parallellt med att Monsieur Blanc på Archives Departemental hjälper oss med historieutredningen, börjat söka kompletterande tekniska metoder.

Det första som kanske kommer för en när man vill datera dött organiskt material är Kol-14. En metod som bygger på att mäta skillnaden mellan två kolisotoper som finns i allt organiskt material där den ena, C 14, sönderfaller och den andra C 12 är stabil. Då halveringstiden för C 14 är känd (5730 år) så kan man beräkna när organismen dog. Felmarginalen är med modern teknik +/- 50 år vilket är aningen mycket för oss så vi vände oss istället till…

Den andra metoden, dendrokronologi, som bygger på trädstammars tillväxt som kan relateras till klimatologiska faktorer unika för varje år och plats och art. Trä dateras alltså genom årsringarnas profil som jämförs med kända referenskurvor. På detta sätt kan man bestämma tidpunkten för när trädet höggs på året och till och med årstid, exakt. Prover kan tas antingen i form av skivor tvärs en stock eller en borrkärna från en stock.
För båda metoderna behövs att man tar ett antal prov från olika delar av huset (sannolikheten att träet är äldre ju längre ned i bärande konstruktioner är påtaglig) och att man kompletterar resultaten med andra historiska fakta för att belägga årtalet.

I Sverige är Lunds Universitet ledande på detta och i Frankrike har vi varit i kontakt med Laboratoire LAE i Bordeaux. På ITRDBs hemsida kan man se för vilka orter världen över som det finns referensprofiler att jämföra med.

Vi utvärderar just nu offerterna och ser hur vi skall gå vidare för att under nästa år få veta när vårt hus föddes eller i varje fall när de träd fälldes som idag utgör den bärande konstruktionen.

Nu blir det verklighet och vårt fina gamla hus skall få ny mössa inför vintern. Vår byggmästare inleder rivningsarbetet den 7 december då det gamla taket åker till den sista vilan.

Mot slutet av veckan kommer leveransen av bjälkar och konstruktionsvirket i Douglasgran. Det blir den första större särskiljande åtgärden där vi av uppenbara hållbarhetsskäl (och hälsoskäl) gjort det självklara valet att inte använda impregnerat virke utan istället den naturligt motståndskraftiga och termitsäkra Douglasgranen som odlas i Frankrike. Prisskillnaden blev till slut försumbar.

Med lite tur kommer vi att ha ett nytt tak på plats före byggfirmans julledighet som börjar den 18 december. Vid byggets början betalar man enligt kutym 30 % av offertvärdet och sedan kommer slutfakturan efter slutgodkänt arbete.

En liten motgång kom i slutet av förra veckan då kommunen lät meddela att man skulle utnyttja sin rätt att förlänga tiden för svar på vår anmälan om förändring (préalable) från en till två månader. Ansökan gäller dels att öppna upp det medeltida fönstret och dels att bygga den lilla loggia som vår arkitekt Nadine Hillebrant skapat. Vi ser det dock mer som en framgång att man inte direkt sagt nej till det hela utan funderar vidare.

Vår första skiss på Loggian (en liten takterrass på vad som idag är taket på den del av huset på cirka 5 m2 som endast sträcker sig 2 våningar över marken) tyckte vi var jättefin…

Men det är uteslutet med sadeltak eftersom takprofilerna i Peyriac-Minervois medeltida stadskärna anses ytterst skyddsvärda. Så vi fick raskt be vår arkitekt att rita ett alternativt förslag som vi dessutom råddes att döpa till en ”pigeonnier” eller ”colombier” (duvslag) och som också blev riktigt fin…

Det är detta vi nu med spänning väntar på att få börja bygga. Dock kör vi på med resten av taket i väntan på detta.