En mer än hundraårig ek, om än från Stockholms skärgård får inleda denna episod.
Bland de material (sten av olika slag, kalk, sand, poppel och ek) som vårt hus konstruerats av är eken (Quercus Robur) kanske det mest fascinerande. Eken återfinner vi i stora delar av Europa från Mälardalen i Sverige till norra Spanien och den har alltid omgetts av mystik och värderats högt för sin skönhet, hållfasthet, tålighet mot röta och ohyra samt sin långa levnad och unika beständighet.
Druider under en helig ek. Bild: Wikipedia
Enligt vissa historiker kommer druidernas namn från drys, det grekiska ordet för ek och dessa lärda män och kvinnor lär enligt Plinius den äldre alltid ha haft med ett ekblad vid sina riter. Även i Norden var eken helig och bara åskguden Tor fick fälla eller splittra den.
Genomskärning av vår stålhårda ek från 1400-talet.
Frankrike är och har länge varit, en stor producent av ek och precis som i Sverige har kungamakten ofta reglerat ekens odling och användning. Med en stor del av den sydfranska bebyggelsen i sten är den starka eken ett viktigt komplement för bjälklag och överstycken. Vidare har den naturligtvis i många hundra år utgjort basmaterialet för skeppsbygge. Dessutom har ju ekollon alltid varit en bra föda för grisar och barken utmärkt till garvning. För den franska ekonomin specifikt har eken varit och är, en central produkt för den så viktiga vinproduktionens behov av tunnor.
Som byggnadsmaterial har den alltså varit eftersökt och säkerligen dyr över tiderna. Tittar man i vårt hus så är bärande konstruktionsdelar som takbjälkar (poutres) och fönsteröverstycken (linteaux) samt trappor tillverkade av ek medan golvplankor mest av poppel (som troligen importerades från norra Frankrike och Alperna).
Några av alla räddade ekbjälkar innan rengöring.
Vi har i flera episoder berättat om fascinationen inför den nu femhundraåriga ekens oerhörda hårdhet. Har jag förstått rätt beror ekens förmåga att bli nästintill stålhård efter lång torktid på att vattnet i veden lämnar plats för syre som får harts och oljor i veden att oxidera och hårdna. Vår ek som hårdnat i över 500 år är ibland nästan omöjlig att såga för hand. Till en början insåg vi inte värdet i all den ek som kunde räddas när hela det gamla taket revs men i sista stund påtalade vår vän och expertsnickare från Apex att allt bör räddas och det blev sedan vår terrass bland annat.
100 % av terrassens konstruktion kommer från det gamla takets återanvända ekbjälkar.
Inte bara virket är uråldrigt utan så även teknikerna och sammanfogningen gjord utan en endaste spik med de traditionella fogtyperna och träplugg.
Principskisser för klassiska snickerifogar från medeltid på en tavla från Carcassonne.
Kökstaket bikarbonatblästrat och lagat med lister från återvinna bjälkar.
Samma tak målat och klart!
Arbete med att forma dessa gigantiska takbjälkar skedde med yxa och krävde många arbetstimmar men i nedan video är det koncentrerat till tre minuter.
Efter väl genomfört värv signerade mästaren sin bjälke för att få betalt.
Vid reparationen av vår dörr till gården i höstas använde vi förstås – ek!
Vill du botanisera bland några av alla de många episoder under projektet som har ek som fokus finner du dem här nedan:
Terrassen byggd av återvunnen ek
En linteau från ovan till vår nya dörröppning
En alternativ teknik för rengöring av urgamla bjälkar
Gör som över 100 andra läsare av bloggen följ oss på WordPress eller via e-mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
hus i frankrike 