Min vän biskopen

La Cité de Carcassonne

Carcassonne och inte minst dess uråldriga centrum La Cité har sedan vi kom till Aude utövat en speciell lockelse. Att vandra runt i de vackra gamla gränderna som trots en intensiv turistifiering ändå lyckats behålla sin magi, är en tidsresa var gång. Visst har den renovering som leddes av Viollet-le-Duc under 1800-talets andra hälft, fått utstå kritik för att det delvis varit ett nyskapande av medeltiden och en Disneyfiering men icke desto mindre är det ett fascinerande resultat som till del ligger bakom att La Cité idag är ett UNESCO Världsarv.

Spektakulär utsikt från hotellet med den så typiskt franska installationen i gult 2018
Sängen bäddad på favorithotellet i La Cité

Bredvid vårt absoluta favorithotell i den gamla biskopsgården, Hotel de la Cité som är del av Accorkedjan, ligger den fina basilikan Basilique Saint Nazaire som omnämns i skrifter första gången på 900-talet men dess ursprung sägs vara byggt på 500-talet eller möjligen på Charlemagnes initiativ några hundra år senare. Kyrkans fulla namn är La basilique Saint-Nazaire-et-Saint-Celse efter två romerska soldater som konverterade till kristendomen under första århundradet något som ledde till deras död och sedermera helgonförklaring. Nuvarande byggnad härstammar till största del från 1200-talet då Trencavels stod bakom ombyggnationen.

Biskop Géraud från 1400-talet dock med modernare huvud sägs det.

Basilikan erbjudet som så många andra historiska byggnader i trakten vittnesmål från otaliga epoker och av någon anledning har jag fastnat för ett magnifikt gravmonument i alabaster norr om koret. Vi ser en liggande man med biskopsmössa och ett lejon vid fotabjället.   

Jag brukar hälsa på honom var gång jag besöker basilikan och har undrat vem denne man en gång var. Efter lite efterforskning kan jag konstatera att han omnämns som Géraud du Puy och lär ha varit biskop i Carcassonne åren 1415 till sin död 1420 och dessutom franske kungens diplomat bland annat vid det viktiga Konciliet i Konstanz då man för denna gång löste en av många påvliga schismer med påve och motpåve.

Lejonet vid hans fötter

Géraud ligger på rygg i full biskopsskrud med mitra och sin symboliska herdestav, kräklan (vars övre del är borta) och, som noterat, med ett lejon vid fötterna. Lejonet på medeltida gravmonument sägs representera tapperhet, styrka, hårdhet och mod, kanske inte de första egenskaperna man tänker på för en biskop och diplomat. På bilder på internet kan man se att så sent som på 60-talet var toppen på kräklan fortfarande intakt.

Det finns källor som nämner honom Guillaume de Puy och ytterligare någon källa menar att det kan vara ärkebiskopen av Narbonne på 1500-talet, Simon Vigor, men jag lutar år att det är Géraud.

Hur som helst brukar jag som tradition tända ett ljus för min vän biskopen, inte minst sedan man nu infört ekologiska ljus som alternativ i församlingen.

Man kan hitta två olika vapensköldar för honom, möjligen från olika biskopsämbeten. Bild cred: wikipedia.org och Mathieu Chaine CC BY-SA 3.0

Många är de gåtor som La Cité ruvar på och därför känns det så privilegierat att bara bo 25 minuter därifrån när vi är hemma i Frankrike.

La Cité fylld med magi

Vi avslutar dagens episod med lite gregoriansk sång som man allt som oftast kan höra i basilikan.

8 reaktioner på ”Min vän biskopen

  1. Alltid roligt att läsa om historien bakom olika byggnader och företeelser. Uppskattas verkligen av mig som älskar sådant. Tack. Vi har bara stått utanför citadellet en natt då värmen höll på att ta död på oss men vi tänker åka tillbaka nu när vi bor så nära.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s