Tankarna svindlar

Sedan köpet av vårt franska hus för åtta år sedan, har fascinationen för dess medeltida ursprung bara ökat. Det faktum att vi delar ansvaret och underhållet av huset med runt 20 generationer ger en förunderlig känsla av samhörighet med alla dessa människor från 1498 och framåt.

Det hela blir kanske extra tydligt när man ser biskopslängden i katedralen Basilique Saint-Nazaire i Cité de Carcassonne där man bland annat kan konstatera att Pierre d’Aussillon var biskop när vårt hus byggdes. För övrigt en herre jag planerar att forska lite kring framöver.

Inspiration för våra medeltida och hållbara byggnadstekniker och material har vi fått från otaliga källor och då inte minst det praktiska arkeologiprojektet Le Château Fort à Guédelon utanför Paris, som man nära kan följa on-line på deras hemsida men nu också i en 90 minuter lång och mycket sevärd dokumentär på franska Arte.

Guedelon – Rebuilding the Past – Watch the full documentary | ARTE in English

Vi tar nu nästa steg i vår forskning kring husets historia. Vid ett besök nyligen på klassiska Archives Nationales i Maraiskvarteren i Paris fick jag besökslicens och många goda råd av en av deras forskare. I nedan bilder ser vi en exklusiva entrén till Archives Nationales även om jag gick in i en mer blygsam på baksidan. Noteras bör att mannen på entrébilden inte är jag medan jag däremot skymtar avspeglad på i skylten som visar mot de spännande domäner man kan utforska här.

Vi skall åter börja vid källan och fråga om vilka annaler som finns hos vårt Mairie i Peyriac för att sedan ta en förnyad kontakt med Archives Départemental i Carcassonne och denna gång efter det tips jag fick nu, utgå från vår bys slott då det är sannolikt att vårt hus haft en tydlig relation till detta (eller möjligen till det gamla slottet från 1000-tal som idag endast kan spåras till vår bykyrka med anor från 900-tal).

Byns nya slott som är från 1500-talet kan kanske hjälpa oss hitta fakta om vårt hus som ligger strax bredvid.

Parallellt har vi fått tillgång till de källor som gjort publika i Archives Nationales omfattande virtuella läsesal och skall också där leta efter spår som är kopplade till byns slott.

Att ta sig an detta stora projekt gör verkligen att tanken svindlar och husets historia kommer oss än mer nära, om än så länge något dold bakom våra svindlande tankar.

Denna episod får avslutas med min standardfrukost i Paris!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogade hermelinsvansar

Runt 200 fogar senare är badrumsgolvet nu klart!

Vårt badrums kanske tydligaste medeltida koppling är det egendesignade mönstret på golvets klinkers. Ett mönster inspirerat av drottningen Anne av Bretagne, vars vapensköld var försedd med tydliga hermelinsvansar. Anne av Bretagne var alltså svärmor till kung Frans I som regerade från 1515 och hade efterträtt Ludvig XII, som var Frankrikes kung när vårt hus stod klart 1498.

Hermelinens päls har under århundraden varit högt värderad och den svarta svansspetsen, ofta på vit botten, har blivit en heraldisk symbol i Europa, inte sällan använd av kungligheter. Kanske kommer ”herminens” popularitet från det faktum att djuret sågs som en symbol för renhet och enligt myten hellre dog än smutsade ner sin päls. Det latinska ordspråket ”Malo mori quam foedari” (hellre död än vanärad), förknippas med den myten.

Hermelinsvansar kan i heraldiken ta otaliga former men vi är nöjda med vår design! Bild: CC Wikipedia

Lite efterforskningar till en tidigare episod visade också att en av vår regions stora män Raymond Roger Trencavel också hade herminer i sitt vapen och enligt ryktet så är han en av förebilderna till Wolfram von Eschenbachs odödlige hjälte Parsifal, så lämpligare mönster är svårt att hitta.

Nyligen noterade vi att vårt mönster tydligen blivit så uppskattat att det nu återfinns som artikel hos en av de stora kakeltillverkarna i södra Frankrike!

Senast kunde jag med stor tillfredsställelse avsluta läggningen av dessa plattor med fogning med en fogmassa bestående av vit cement och vitt marmorpulver. Fogningen av dem var som att foga vanligt kakel, klart nervöst när man kladdar ut fogmassan över de vackra plattorna för att sedan massera ned den i fogarna och torka rent.

När jag i veckan köpte en instruktionsbok för klinkersättning (f.ö. skriven av samma författare som gjort den förnämliga skriften ”Lumiere” som våra läsare gratis kan ladda ned i en av våra tidigare episoder) såg jag att takterna satt i och jag hade gjort i det stora hela, helt rätt.

Läsvärd guide i kaklandets konst!

Slutresultatet blev precis som vi önskat och nu återstår även här att mätta dessa klinker med linolja och frågan är om det räcker med kokt linolja som jag blivit rekommenderad i den trevliga Facebookgruppen ”Vi som älskar linolja” eller om det måste till balsamterpentin, för att få det att tränga in ordentligt. Terpentin ät ju förvisso en naturlig produkt av träråvara men likväl giftig.  

En avslutande fundering i dagens episod blir att ibland hinner historien upp en. I mitt fall blev detta uppenbart när jag häromdagen bläddrade igenom vårt gamla familjearkiv och hittade korrespondens med Deutsche Burgenvereingung.

Jag blev medlem där 1973, 16 år gammal efter en ansökan skriven på min bästa skoltyska och detta med en klar tanke att arbeta med medeltida byggnation. Att 50 år senare kunna konstatera att man är lycklig ägare till ett hus från 1498 som vi renoverar, visar kanske att ungdomlig ambition lönar sig!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!