november | 2024 | hus i frankrike

*Dörren sedd inifrån när den väl öppnats!*

Vid vår senaste vistelse i Peyriac fick vi, efter en ypperlig lunch tillsammans med vår vän vinbonden, möjligheten att besöka vinkällaren i slottet i byn. Slottet som ligger cirka 50 meter från vårt hus, är idag uppdelat i några olika privatägda fastigheter varav en är den gamla vinkällaren som innehas av byns vinkooperation där vår vän är engagerad.

Dörren, som syns på nedan teckning ur Mme Coincy-Saint-Palais fina 60-talsbok Donjons et Castles au Pays des Cahtares, kunde till sist öppnas efter att ha gjort lite motstånd. Väl inne i vinkällaren som ligger i markplan, möttes vi av ett antal omsorgsfullt restaurerade medeltida rum.

Med slottets läge mitt i byn och därför svårt att nå källaren med biltransport, har kooperativet nu slutat att lagra vin här, vilket man gjorde under stora delar av 1900-talet. De medeltida rummen är tomma men i mycket fint skick efter en omfattande restaurering.

*Samtliga rum är omsorgsfullt renoverade ganska nyligen.*

Man ser också tydliga bevis på uppdelningen av slottet i flera olika fastigheter bland annat i form av en igenmurad dörr.

*Igenmurad dörr som förr använts som genomgång till resten av slottsbyggnaden.*

Skottgluggarna ger en känsla som lätt förflyttar besökaren tillbaka till tiden för det Albigensiska korståget, då enligt sägnen slottsherren i Peyriac, Éléazard I de GRAVE-PEYRIAC stod emot korsfararen Simon de Montfort’s belägring av slottet i 48 timmar. När Éléazard blev tvungen att ge upp och anslöt han sig till grannherren i slottet i Rieux och fortsatte kampen.

*För 800 år sedan stod Éléazard och hans mannar med sina armborst och pilbågar just här!*

Denna eftermiddag gav oss ännu en gång den magiska och fascinerade känsla av tidsresa till medeltiden som man så ofta upplever här nere hos oss i Aude och Le Pays Cathar.

Avslutningsvis för dagens episod passar vi på att dela en kort video från årets upplaga av Salon de Patrimoine som vi tyvärr inte kunde närvara på.

Denna film ger en fin uppfattning om detta Mecka för husrestaurerare. På filmen skymtar nya kulturministern, Rachida Dati som det blir intressant att se hur hon hanterar den kanske viktigaste ministerposten i Frankrike.

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

*Våra nya svarta plattor till toalettgolvet på plan 1.*

Redan för några år sedan designade vi på egen hand, mönstret till våra cementklinker för badrumsgolvet och detta med en tydlig medeltida ansats för att ge en sådan prägel på badrummet. Badrum var ju kanske inte så vanligt förekommande på sent 1400-tal.

Mönstret är en stiliserad hermelinsvans och inspirerades av den symbol som drottning Anne av Bretagne (1477–1514) valt för sitt vapen.

*Drottning Claudes vapen från det hon blev drottning 1515.*

Hennes dotter Claude som också anammade hermelinsvansar i sitt vapen, föddes 1499 och gifte sig med en ung man vid namn Frans 1514. Sju månader efter giftermålet dog hennes far Ludvig XII och Claude stod näst i kö för att ta över tronen. Kvinnlig tronföljd var dock ej tillåtet och hennes nyblivne man fick ta över den franska tronen.

*Porträtt målat 30 år efter hennes död. Återfinns i* *Livre d’heures de Catherine de Médicis*.

Den 1 januari 1515 blev därför hennes man Frankrikes kung under namnet Frans I. Bland hennes hovdamer fanns bland andra de namnkunniga Diane de Poitiers och Anne Boleyn.

Det kanske mest tydliga avtryck Drottning Claude gjort i vår tid är nog att plommonsorten Reine Claude är uppkallad efter henne.

*Mönstret börjar breda ut sig med hjälp av Jamal.*

Vi har tidigare berättat om såväl beställning, tillverkning och läggning av våra klinkers i några episoder och är mycket nöjda med resultatet. Läggningen påbörjades av vår tadelaktmästare Jamal men sisat hälften (med den svängda skarven mot duschgolvet gjorde vi själva!)

*Förutom hos Carocim hittade vi dem också på en amerikansk sida! Kul!*

Döm om vår positiva förvåning när vi on-line för ett tag sedan hittade vårt mönster men i svart, till försäljning. Nu med namnet Castel. Det var ett restparti vilket ju tyder på att den varit i produktion. Vi beställde snabbt de resterande 50 plattorna som kommer att passa perfekt som golv i vår lilla toalett på våning 1.

*Litet urval från Carocims gigantiska utbud av handtillverkade cementklinker i underbara färger.*

För att hämta dessa tog vi en utflykt till Carocims fina anläggning i Puyricard utanför Aix-en-Provence och gladdes inte minst åt att ställa frågan vem som hade designat dem. Vi fick ett vänligt men svepande svar och kunde då med viss stolthet berätta att det faktiskt var vi som låg bakom mönstret.

Carocim handlar troligen med samma tillverkare från Marrakech som vår tadelaktmästare, genom vilken vi beställt våra ursprungliga plattor.

I affären finns en fin utställning som berättade om den unika tekniken att handtillverka cementklinker, något som är en lång tradition i Marocko.

Tillverkning av golvplattor i lera är en tradition med anor från 700-talet i Marocko medan dagens teknik med handgjutna cementplattor har något sekel på nacken och kommer från Frankrike, vilket inte minst den imponerade hydraulpressen från Lachade & Fils vittnar om. I nedan video från Youtube kan man följa processen i detalj.

Dagens episod avrundas med en bild av vårt favoritslott Carcassonne som vi ofta tittar på när längtan efter vårt medeltida, sagoomspunna och historietäta Aude blir allt för svår!