29 | augusti | 2026 | hus i frankrike

*Helikopterperspektiv på grannens trädgård från vår terrass, vi ser väggen vi börjat laga för att fortsatt stå emot väder och vind!*

Efter förra inläggets historiska tillbakablick är det dags att återgå till lite hardcore renovering. Vinterns kraftiga regnstormar gjorde det tydligt för alla i byn hur sårbara sprickor i väggarna kan vara.

Sedan de första stenarna murades på plats för 528 år sedan har vårt hus stått emot krig, torka, stränga vintrar, heta somrar och inte minst de ibland mycket våldsamma, regn som drabbar trakten, så kallade de épisodes méditerranéen.

Långt före dagens regnmätningar fanns berättas det om stora översvämningar, särskilt 1843 och 1875. I modern tid minns många katastroferna 1999, 2017 och 2018.

Hösten 2025 var inte ovanligt regnig totalt sett. September och oktober var snarare torrare än normalt. Men det är just detta som kännetecknar Medelhavsklimatet: långa torrperioder kan plötsligt avlösas av enorma mängder vatten på mycket kort tid.

*Vårt täta och fina tak som kan få ta emot en fem m3 under en intensiv épisode méditerranéen.*

Med ett dygnsrekord på 88 mm på ett dygn i byn under året, handlar det om närmare 5 000 liter vatten som forsar ner från vårt tak under en kort tid.

Tillsammans med hårda vindar pressas regnet dessutom rakt in mot, och ibland in i, väggarna. Det blir därför helt avgörande att laga alla sprickor och hål som uppkommer.

I och med att vår trevliga granne gett oss tillträde till hennes trädgård på vår södra sida har vi fått möjligheten att fixa till den fasaden. Vi inledde med att ta bort all sly som vuxit upp mot väggen och har nu också rensat bort växter som faktiskt börjat växa ur väggen.

*Hustrun tar en första kik på den lilla utbyggnad vi knappt noterat tidigare.*

Efter att också fått godkänt att ta bort sly som slog mot vår fasad kunde vi enklare inspektera den och fann då på en utbyggnad vi inte tidigare funderat kring, stora hål som lär ha fungerat mer eller mindre som avlopp för regnvatten rakt in i vår tjocka vägg.

*Rätt skrämmande att kunna se rakt in i väggen lite skamset att inte redan tidigare noterat detta.*

Nu kan ju kalkbruksmurade väggar andas bort stora mängder fukt men när det blir stora hål och dessa kombineras med de alltmer intensiva regn vi ser i klimatkrisens spår, blir det för mycket.

*Dags att blanda bruk och som vanligt 1:3 NHL 3,5 och 0/4 sand. Blandning för hand i minst tio minuter efter att bilden togs.*

Alltså dags att mura igen. Vi kom på detta mot slutet av vår senaste vistelse så ett antal hål återstår men ett stort steg mot ett hus som efter 528 år kan fortsätta att leva med det förändrade vädret tog vi helt klart.