Parisisk inspiration

11 januari 202511 januari 2025 / husifrankrike.com / 2 kommentarer

*Paris Historiques vackra gamla hus välkomnar besökare.*

När jag häromsistens stannade till ett par dagar i Paris på väg ned till Peyriac hade jag förmånen att besöka föreningen Paris Historique som sedan 60-talet bland mycket annat renoverat ett av Paris äldsta hus på rue François Miron nära rue Rivoli i Maraiskvarteren.

*Ett imponerande valv har just slagits om med delvis nya stenar och med klassisk stödbåge i trä.*

Föreningen bildades 1963 och började året efter att rädda la Maison d’Ourscamp. Detta var under 60-talets rivningsraseri som även nådde Paris och i samma veva som kulturrådet och konsthistoriken Gunnar W Lundberg räddade Hotel de Marle på 11 rue de Payenne som sedan dess är hem för vårt Institut Suédois.

*Min trevliga guide visade bland annat råvaran av sten som skall bearbetas.*

Jag fick en grundlig visning av Maison d’Ourscamp som med frivilliga krafter och pengar restaurerats framgångsrikt sedan 60-talet och där nu huvudfokus ligger på källaren som är från andra halvan av 1200-talet. Huset var en gåva till cisterciensermunkar som deras ”hus i Paris” och här kan man följa källarens renovering månad för månad men också ta denna spännande ”virtual tour” genom 1200-talslokalerna.

*Skiss på hur källaren kommer att te sig när restaureringen är klar.*

Huset ovan mark byggdes nytt 1585 (cirka hundra år efter vårt hus byggdes) och ger mängder av inspiration för vårt hus.

Inte minst imponerar innergårdens vackert återställda korsvirkesfasad med färgställning på såväl puts som ekbjälkar passande i Peyriac. I nedan bildserie framträder gårdsfasaderna i all sin prakt avslutat med en bild av hur det såg ut på 60-talet när man började återställningen.

Se filmen om denna unika Parisadress vilken också ger en bild av Paris omfattning på 1200 talet, staden var redan då en av Europas största städer med en befolkning runt 150 000:

Vid restaureringen har man också gjort flera arkeologiska fynd och även om vi inte har en källare i vårt hus skall vi helt klart inför ombyggnaden av vår lilla gård göra en arkeologisk utgrävning på dessa fyra kvadratmetrar.

*Så såg det nog ut i cicternciensermunkarnas porslinskåp*!

Vi avrundar med en bild på en snickare som får representera alla de som byggt dessa medeltida hus, Denna från tiden vid vårt hus tillblivelse runt 1498. Denna finns att se på Paris fantastiska medeltidmusum, Cluny.

Vi är tacksamma om du gillar och delar inlägg från husifrankrike.com på sociala medier!

Välkommen att följa oss här på WordPress eller via e-mail!

Spiselkrans och ett ”piano”

25 maj 202425 maj 2024 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

*Vinjettbilden får bli en något större modell än den vi nu söker! Men vilken kock blir inte sugen?*

Ett av alla små delprojekt denna gång var att rensa en av de många uråldriga bjälkar vi sparat, för att skapa en spiselkrans till vår till medeltidsspiskåpa transformerade, 50-tals spis. Bjälken, ursprungligen från den gamla takkonstruktionen, var kraftigt ytpåverkad av århundraden av odjur, vatten och vind men av solid ek hård som järn i övrigt.

*Utgångsläget med en under århundraden kraftigt påverkad stock.*

Via en delningsapp för verktyg, Bricolib, hade jag hyrt en ”renovator” eller ”ponceuse” på franska (helt enkelt slipborste på svenska, tror jag). En kraftfull slipmaskin med utbytbara cylinderslipar som kraftigt avverkar gammal smuts och dött material. Uthyraren som var en mycket trevlig kille i en by några mil från oss, lät mig dessutom behålla den i två dygn för samma pris och fick en ny sliptrissa som kompensation.

*Maskinen med sandpappersborste monterad, denna var den mest effektiva för detta jobb.*

Trots maskinens effektivitet krävdes hårt arbete under en dryg halvdag med de båda olika borsttyperna maskinen erbjöd (sandpappersstrimmor och koppartråd) men efter allt detta arbete började bjälken sakta anta det antika utseende den förtjänar.

Vi avrundade med att hustrun impregnerade den och oljade in den med linolja och har kostat på oss ett lite amatörmässigt bildmontage på hur den kan komma att se ut när den väl är på plats på vår omdesignade spiskåpa från 50-talet som sakta börjar anta formen av en klassik medeltida eldstad. Återstår att hitta rätt ytbehandling för spiskåpan där vi funderar på puts förstås men möjligen som alternativ, gammalt skiffer vi har kvar.

En annan central del i vårt kök blir spisen (den omdanade öppna spisen kommer att utgöra fläktkåpa för denna) och vi har bestämt oss för att försöka hitta ett ”piano” alltså en stor bred vacker fransk spis. Problemet med dessa är att de ofta ligger i 100.000:- kronors klassen så vårt intresse vänds mot att hitta en begagnad att renovera.

När jag på vägen ner till Peyriac stannade till i Paris ett par dagar innan jag tog tåget till Toulouse, passade jag på att besöka de stora spisfabrikörernas show rooms för att få en bild av utbudet. En snabb scanning på nätet gav vid handen att besök hos Godin, La Cornue och Lacanche vore lämpligt.

Jag började med Godins butik vid Bastiljen men den var nedlagd märkligt nog och fortsatte till vänstra stranden och La Cornues eleganta butik i 7:e och fick en rundvisning av deras modeller och fortsatte sedan längst upp i 19:e för ett besök hos Lacanches återförsäljare och blev lika väl mottagen där.

Försedd med ett par kilo eleganta broschyrer kunde jag konstatera att utbudet är imponerande och dyrt. Vi söker ett piano med elplattor (då vi inte har gas indragen i huset) och en bredd strax under en meter och där är dock utbudet mer begränsat.

*Vi lägger med en bild på vår fina **eldstadsplatta** som möjligen kommer att få utgöra fond för vårt piano!*

På min fråga om de också handlar med återtagna spisar och gör renoveringar, fick jag ett något yrvaket, ja. Nästa steg blir att skaffa sig en VPN för att komma in på Leboncoin och börja leta de modeller vi kan tänka oss, men i begagnat skick.

Denna lite köksrelaterade episod för avslutas med några bilder med riktig Pariskänsla!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tempelherrar och smidd spik

4 november 20234 november 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Detalj av den över 20 m långa förhörslängden från 1307 inför ”rättegången” mot Tempelherrarna.*

På vägen ned till Peyriac blev det ett stopp i Paris i två fantastiska dagar med mängder av insupen kunskap och träffar med gamla och nya vänner.

Ett kort men minnesvärt besök på Musée des Archives nationales första utställning i serien ”Les Remarquables” förtjänar att beskrivas här, inte minst då det finns en koppling med vårt hus.

Utställningen (som är den första av fyra under de kommande åren) visar objekt som röstats fram av museibesökarna som de yppersta av skatter på nationalarkivet och som förtjänar en egen utställning. Denna första visar förhörslängden från den ”rättegång” Philip IV, Le Bel, höll mot Tempelherrarna 1307. De tre återstående temata blir en bild av Jeanne d’Arc från 1429, kontraktet för byggandet av Eiffeltornet från 1887 samt ett tal av Simone Veil från 1974. Allt i vackra Hôtel de Soubise i Maraiskvarteren.

Utställningen inleds med lite allmän arkivhistoria där jag speciellt fastnade vid montern om pergamentet som skrivunderlag och det faktum att det skrevs och förvarades i rullar av samsydda ark. På medeltiden rullades dessa på längden till skillnad från antiken då de oftast skrevs och rullades på bredden.

När ett dokument blev så omfångsrikt som det här förhörsprotokollet, där ett antal tempelherrars under tortyr framtvingade vittnesmål nedskrevs, kunde det bli väl över 20 meter långt (och brett ungefär som en A4). För detta gick det åt 22 getter som fick släppa till sina hudar.

*Förhörslängden (20+ m!) nogsamt signerade med notariernas symboler på varje pergament.*

Bland de många utställda dokumenten kan man också se påven Clemens V:s bulla där han förklarar ordens fastigheter förverkade och donerar delar av dem till Johanniterorden (de monetära tillgångarna lär han och kungen delat på). Här kommer kopplingen till oss och Peyriac-Minervois, ty byn lät vara ett av dessa många landinnehav som nu kom i Johanniterordens ägo och så förblev fram till revolutionen.

*Påvens bulla ”Ad providam” om Tempelherreordens arv av fastigheter.*

Väl nere i Peyriac blev första aktivitet att hämta en försändelse med 100 handsmidda spikar som skall bli såväl konstruktionsdelar som utsmyckning av det nya plankgolvet i lilla kammaren en trappa upp (och med det tak i kammaren på bottenplan). Spikarna såg precis ut som jag önskat och om allt går som planerat kommer jag få glädjen att slå i dem om några dagar.

Inne i huset stod min nya handöverfräs, en gåva från hustrun som goda vänner som åkt bil ned tagit med sig, så även denna del i den kedja av händelser som skall resultera i ett medeltida trägolv är på plats. Jag skall med den fräsa not på alla planksidor för att fästa dem vid varandra med lösa fjädrar.

*Överhandsfräsen som på måndag skall få ett skär som kan göra 7 mm bred spår längsgående på sidorna.*

På vägen hit stannade jag som vanligt i Carcassonne och passade då på att hyra den sista tillgängliga lilla hyrlastbilen på Leclerc nästa vecka (tisdag) så då blir det plankhämtning.

Imorgon blir en första rolig arbetsdag och vi avslutar denna episod med en av otaliga bilder från den oerhört inspirerande byggnadsvårdssalongen i Paris, som jag kommer att beskriva utförligt i en separat episod.