När vi i somras hade glädjen att ha äldsta dottern med familj på besök så var naturligtvis världsarvet La Cité de Carcassonne ett givet besöksmål. Carcassonnes gamla muromgärdade stad och slott som vi ju så många gånger besökt och beskrivit i flera episoder, visade denna gång upp ännu en sträng på sin lyra.

Och vad kan vara bättre än ett tornerspel när man har en femåring som är lika svag för riddarromantik som morfar?

Vi köpte biljetter till hela familjen och ställde oss i kön till utescenen där allt skulle utspela sig. Efter en kvart öppnades dörrarna och alla kunde bänka sig på sidan av en tornerspelsplan liknande den i klassiska storfilmen Ivanhoe.

Med lagom högt ställda förväntningar blev vi snabbt imponerade av den höga kvaliteten på såväl rytteri som akrobatik och skådespeleri.

Vackra och tidstrogna kläder och fina hästar bidrog till en unik upplevelse för oss alla.

Inte minst var stridsscenerna verklighetstrogna men ändock utan att vara för skrämmande för en femåring.

Storyn som berättades på tre språk var en, som vi uppfattade den, ganska fri men historiebaserad tolkning av händelserna under Raymond Roger Trencavels styre under 1100–talet. En period som kännetecknades av vidsynt ledarskap och en för sin tid unik religionsfrihet men som kom till ett abrupt slut 1209 i samband med det albigensiska korståget.

Kort sagt ett var detta en utmärkt familjeunderhållning värdig ett världsarv.