Vårt medeltida kammargolv – klart!

Med 50 smidda spik ytterligare, lite slipning här och där samt rejäl såpaskurning är det klart!

Ett av flera projekt under vår senaste vistelse i Aude nu i november var färdigställandet av golvet i kammaren på första våningen. Ett golv som samtidigt utgör tak till kammaren på bottenvåningen. Resan till Peyriac gick via Paris, från en snötäckt huvudstad till våra något varmare trakter.

Vädret utanför tågkupéns fönster skiftade när vi från Paris närmade oss Touloluse.

Golvrenoveringen har från början varit en medveten satsning på att kombinera traditionellt hantverk och robusta material, för att skapa både stabilitet och en medeltida känsla i rummet.

Projektet har tagit tid, men nu återstår bara de sista femtio av de totalt 162 smidda spikarna som skall på plats i redan förborrade hål.

Vägen från ett rum med tomettes lagda i sand på ett bräckligt bjälklag till detta nuvarande, bastanta plankgolv i lokal Douglasgran med dubbla not och lös fjäder, har varit lång men slutresultatet känns helt rätt. Den som är vetgirig kan följa processen i ett antal av våra tidigare episoder listade här.

Dag 2 – dagen då två rum blev ett!

Dag 5 – första egna konstruktionen efter många dagar av destruktion.

Då och nu – kammaren på våning ett

Golvvirke från Pyrenéerna

77 meter not

Motsträvigt medeltidsgolv

Denna gång fick vi proffsig hjälp av min vän och granne, finsnickarmästaren från New York, som såg till att de sista, något motsträviga plankorna hamnade perfekt. Helheten blev precis så som vi önskade – med en känsla av att golvet lika gärna skulle ha kunnat vara lagt 1498.

Att formsåga och framförallt tolka den ojämna väggens form kräver sin man, men nu vet vi hur man gör.

Med fjäder och not på alla plankorna känner vi att golvet blir tillräckligt ljudisolerat utan mer isolering och putsen på väggarna kommer att ansluta tätt till golvet.

Efter att de sista formsågade plankbitarna var på plats återstår nu alltså bara några av de smidda spikarna och sedan dags för skurning med linoljesåpa.

Kammaren som skall bli vårt sovrum skall härefter få sina väggar pickerade och omrappade med kalkbruk och sedan har vi en dröm om att skapa en stjärnhimnel i taket och renovera det lilla fönstret från sent 1800-tal.

Väl torkat på plats och lagt och färdigt med 2 år mellan bilderna!

För att ge lite extra fransk stämning, och som en hyllning till mitt nu för alltid stängda, favorithak i Paris, Chez Louisette, avslutar vi med en klassisk Piafsång med ambiancen från just denna krog.

Lokalen står tom vid loppmarkanden i Clignancourt och minns ambiancen från förr!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

Lagt golv ligger

Efter tre dagars makligt arbete ligger det där – för evigt?

Åter på plats i vår lilla by blev det direkt dags att sätta golvplattor. Denna gång i hallen och för första gången med trappnos, ja faktiskt två stycken vad det lider men det blir nästa episod.

Något fattas – hallgolvets ytskick! Nu var det dags att lägga detta med våra antika tommettes från huset.

Lyckligtvis hade vi ett hundratal av mindre tomettes (17,5 x17, 5 cm) som vi räddat från ett av de mindre rummen och vinden när vi rensade ur huset direkt efter köpet. Dessa tycker vi passar bra i vår lilla hall som är cirka 3,2 m2 och de bidrar till att bilda en helhet med de två rum på bottenvåningen som redan fått dessa antika terrakottaplattor.

Ursprunget är oklart men mycket talat för att det är en salig blandning av lokalt producerade plattor från sent 1700-tal och framåt tidigt 1900-tal.

Det var bara att dra sig till minnes hur man gjorde och nu är tidigare episoder i bloggen en gudagåva för en minnessvag restaurerare. Även denna gång gör vi som i köket och sätter dem med vårt ekologiska sättlim.

Allt börjar ju med en rak linje och sen går det ganska fort, tills man kommer till de kantplattor som måste formskäras.

Processen med att mäta, lista, rita upp och sen kapa blir som en liten industri i sig och för detta lilla rum blev det till slut totalt 23 av de totalt 94 plattorna som var tvunget att anpassa genom kapning. Vinkelslipen med diamantskiva är nu din bäste vän.

Så efter tre dagars jobb (i maklig takt) ligger nu golvet på plats och väntar bara på fogning med tunt NHL bruk med lätt beige ton, från den lokala sanden och sedan sina trappnosar. Men mer om detta framöver.

Före och efter ur ett ågelperspektiv!

I dessa stunder är det svårt att inte fundera på hur många gånger under de senaste 527 åren som en dåtida murarkollega med samma stolthet som nu jag, tittat på sitt nylagda golv med fast övertygelse om att det kommer bestå för alltid!

Bilden nedan får symbolisera alla dessa kollegor under århundradena.

Vår frie murarmästare från medeltida Stockholm, dryga 2 månaders vandring eller 240 mil norröver.

Sanningen i den kanske lite banala frasen ”Vi är bara gäster i husets långa historia” blir uppenbar.

Förresten, för den som undrar var vår varmvattenberedare befinner sig så är den just nu utanför södra Portugals kust på containerbåten EVER ART och gör goda 20 knop!

Vi rundar av episoden med starten på dagen, vår standardfrukost; även murare måste äta gott!

Fransk favoritfrukost till stora delar ekologisk (”Bio”) – tack Carrefour för det!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com – dela gärna på dina sociala medier!

77 meter not

Min vän möbelsnickaren hjälpte mig ställa in överhandsfräsen på 0,1 mm när.

Ja, eller egentligen 154 meter eftersom var och en av de 11 plankor av Oregon pine eller Douglasgran som skall utgöra golvet i vår lilla kammare en trappa upp (och taket i den lilla kammaren på bottenvåningen) är 3,5 meter långa och skall ha en längsgående not på var sida och vi valt att fräsa dessa 6 mm breda men med en 3 mm fräs från var sida (för att det var en sån jag fick tag på).   

Golvplankorna i Douglasgran som är över 3,5 meter långa och legat till sig i sex månader.

Ren tur att man har en god vän med ett livs erfarenhet som professionell möbelsnickare med ateljé i New York, tills nyligen. Numera är han och hans hustru ägare till, och renoverare av, byns före detta prästgård som skall bli vackert övernattningsställe för cyklister.

Han guidade mig i handöverfräsens spännande värld med inställningar på tiondels millimetrar och sedan tricket att föra den med fast hand och absolut i våg.

Snickarmästaren visar prov efter inställningen.

Jag satte upp en workshop i salen med arbetsbänk i ena änden och fönsterkarm i andra. Staplade ett par, tre brädor på varandra för att få ett stabilt underlag. Startade sedan med att fräsa en planka efter att ha markerat uppsidan, vald efter den yta som var snyggast.

Workshop redo och så dags att välja bästa sida upp!

För den som likt jag är helt novis är det en utmaning när man dessutom bara har exakt antal plankor att leka med (jo, jag testade på ett par småbitar först).

Men efter ungefär hälften gjorda med endast smärre skönhetsfläckar i spårningen började jag få in stilen och insåg att dra fräsen emot mig fungerade bättre än att skjuta den framför mig. Mot slutet kom så övermod och två mindre genomslag (men dessa får vi vända nedåt, så syns de ej).

En dag senare och 154 meter fräsning var planken klara och amatörsnickaren utsliten.

Med detta klart blir det framöver dags att lägga golvet och då använda de fjädrar som jag tillverkat av 6 mm MDF board som jag sågat upp i 20 mm breda lister.

Inget lim i fogarna men däremot smidd spik som kommer att hålla ned plankorna mot golvbjälkarna samt utgöra ett dekorativt mönster av medeltida plankgolv.

Läraren visar vartefter jag sågar de 40 metrarna fjäder.

Jag har redan nu börjat fundera på antal och placering för dessa och lutar åt ett ganska stort antal (runt 150 spik). Rent hållfasthetsmässigt rekommenderas att spika i ytterkanterna av planken (kanske 30 mm in) och snyggast blir nog då att spika två spik i varje golvbjälke.

I skissen jag gjorde på en planka ser det först ut som massor av spik men när man markerar ut spiken i dess rätta storlek (runt 10 mm brett huvud) ser det riktigt bra ut på de  190 mm breda plankorna.

Skiss över möjlig spikhålsplacering med den längst till höger valda och också markerade på plankan.

Spikhålen skall sedan förborras med nästintill spikens tjockaste diameter för att undvika sprickor och förenkla islagning. Spikens roll blir endast att hålla ned plankan mot regeln. Mer om trägolvens historia bland annat att lösningen med lös fjäder har amvänts ganska läge kan man läsa i Älvsborgs Länsmuseums intressanta skrift.

En av de vackraste vårblommorna i natursköna Aude är vallmon som får avrunda denna arbetsintensiva episod.      

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Golvvirke från Pyrenéerna

Så var det dags för en utflykt till den vackra lilla bergsbyn Quillan som ligger ungefär 8 mil från oss, i början av Pyrenéerna och genomfluten av floden Aude som gett vårt departement (#11), dess namn. Jag hade redan i somras beställt virket för golvet till kammaren och till slut föll valet på douglasgran.

Det är av någon otrolig anledning mycket svårt att hitta ek på sågverken i våra trakter, trots att en stor del av skogsbeståndet förefaller vara ek i västra Occitanie. Hur som, douglasgran är ett ypperligt hårt och fint trä med inbyggd motståndskraft mot termiter bland annat. Plankorna jag beställt skulle vara 20 cm breda och 28 mm tjocka och i fyrameterslängder.

Som framgår är det stort bestånd av ek i trakterna men det kanske exporteras. Bild: La forêt Chambaran

Hyrsläp som klarar dessa längder var det inte tal om att finna enkelt, så det blev en 20 m3 lastbil med skåp som jag hyrde på Leclerc i Carcassonne. Efter en snabb incheckning bar det av och det var kul att köra lastbil igen. Tror jag bara gjort det en gång sedan lumpen, då jag bland mycket annat körde Volvo F86 (som förvisso var några storlekar större) när vi satte upp militärsjukhus i fält.

Efter att ha passerat Limoux börjar vägen att smalna av och krokna ju längre upp i bergen man kommer. Quillan dök dock upp ganska snart jag kunde svänga in på sågen och lasta in de 44 metrarna hyvlad  douglasgran som väntade. Det visade sig att den blivit hyvlad på bägge sidor så jag tappade ett par mm golvtjocklek men fick än rakare plankor så det blir nog bra.

Samma vindlande vackra väg hem till Peyriac och passerade en ”kollega” med lite större last som ger en insikt i att virkesproduktionen är en viktig näring i dessa bergsområden.

Väl hemma, ingen idé att köra in på Rue de la Ville utan det blev att bära plankorna 2 och 2 från ett litet torg i närheten cirka 250 meter. Bra träning!

Jag stackade upp dem utanför gaveln på huset på vår lilla Rue St Martin som nästan aldrig har trafik och åkte och lämnade tillbaka lastbilen inom de föreskrivna fyra och en halv hyrtimmarna.

Åter i Peyriac var det dag att starta ett litet minisågverk på gatan och korta ned dem till 370 cm som är (med lite mån) det blivande golvets fulla längd i lilla kammaren en trappa upp. In med dem genom fönstret för lagring lutade mot väggen (på grund av längden) några dagar tills jag fick hjälp att lyfta upp dem.

Några dagar senare var det dags att flytta upp plankorna till rätt våning. Som tur var fick jag hjälp av min granne, finsnickaren från New York som numera äger och brygger om byns prästgård till ett unikt B&B för cyklister.

Att flytta de 3,7 meter långa plankorna genom hålet i taket, mellan bjälkarna ut en bit genom det lilla fönstret i rummet däruppe för att sedan vända ned dem på golvet var en operation motsvarande en timme på gymmet och något man inte gör på en man.

Väl klart, ligger de nu och acklimatiserar sig i rummet med distanser emellan för att hitta den lokala luftfuktigheten och bevara sin rakhet innan montering.

Nästa besök nere i Peyriac tar golvläggning vid med målet att skapa ett vackert medeltidsgolv. I nedan bilder den smidda spiken som väntar och en inspirationsbild tagen i Sverige.

Vi avrundar med en vacker bild av vinfälten väst om Peyriac som kryper ända in mot byn. Nu i höstfärger och med vårt romanska kyrktorn i fonden som restes på 1100-talet medan kyrkan började byggas redan på 800-talet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Planeringstider

Vy med byns försvarsmur från 1000-talet och med vårt hus längst in i fonden på Rue de la Ville.

Om två veckor bär det iväg till Paris med vidare tågresa till Toulouse för att i 14 dagar arbeta med huset i Peyriac-Minervois. Just nu intensiv planeringstid, dels för två studiebesök i Paris med omgivningar, och dels för alla delprojekt i Peyriac.

I Paris blir det först ett besök på ett av världens mest spännande exempel på experimentell arkeologi, nämligen Chateau Guédelon där man bygger ett 1200-tals slott från grunden sedan 23 år. Ett besök jag verkligen ser fram emot och som säkert kommer att rendera flertalet episoder här.

Vidare ett besök på Frankrikes största mässa för byggnadsvård, le Salon International du Patrimoine Culturel som går av stapeln varje år. Även denna en möjlighet att lära, inspireras och knyta kontakter samt naturligtvis också dela med våra läsare här på bloggen.

Därefter ställs kosan mot Peyriac och ett antal projekt för att komma närmare en beboelig undervåning till nästa år. Starten blir nog att sätta de sista golvplattorna i det lilla rummet på bottenvåningen och sedan foga dessa. Plattorna är tillskurna och ligger och väntar på mig.

Sedan dags för montering av IKEA köket som också ligger och väntar att få komma på plats på vår nya köksvägg. Dock blir köksluckorna ett senare projekt då dessa skall tillverkas på Blidö i Stockholms skärgård, förhoppningsvis med hjälp av min vän snickaren från Lönneberga.

Sen blir det stora projektet att lägga golv i lilla rummet på våning 1 som ju tillika blir tak i lilla rummet på bottenvåningen. Virket som är lokal douglasgran (oregon pine) i dimension 27 mm x 200 mm är redan beställt och skall bara hämtas. Handöverfräsen jag fått av hustrun i julklapp är nedsänd till Peyriac med bilburna goda vänner (handöverfräsar är inte att rekommendera att ta med på flyget). Den runda bjälken skall skrapas till jämnhet.

Väl på plats skall jag fräsa not i plankorna och foga med lös fjäder cirka 6-8 mm tjock. Plankorna läggs i golvets längdriktning och spikas med smidd spik av medeltida snitt som jag just nu söker på nätet. Sist blir det dags att besluta om golvbehandling där jag lura åt klassisk såpskurning eller möjligen oljning. För det senare alternativet rekommenderas dock ”golvolja” snarare än kokt linolja och sådan innehåller också ”mineraloljor” vilket är en omskrivning för en produkt gjord av vanlig fossil råolja, något vi inte vill ha i huset.

Det finns en radda med ytterligare potentiella projekt men jag stannar här i beskrivningen med tanken att hinner jag dessa, är jag nöjd.

En bild som porträtterar epicentret av år by nämligen vinproduktionen, här ser vi pressrester en masse.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista fogen i köket

Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från vårt hus och några inköpta rengjorda hos vår leverantör i bergen norr om Avignon.

Vad gäller ålder och ursprung är de alla sannolikt lokalt producerade och gissningsvis från 1700-tal och framåt i en salig och underbart traditionsrik röra. Keramikklinker har tillverkats i trakten sedan romartiden.

De sista 22 plattorna (tomettes), fördelade över olika mer svåråtkomliga ställen satte jag nu förra veckan och fogade dem med kalkbruk. När jag fyllde den sista fogen med löst kalkbruk och jämnade den ut var det med stor tillfredsställelse.

Det var fem olika delar av golvet som av olika skäl inte blivit klara tidigare och i de flest fallen handlade det om ett antal tillskurna plattor för att få dem på plats.

I nedan exposéer ser vi de olika utmaningarna och deras slutresultat. Först ser vi den nisch mot lilla rummet som skall bli ett öppet skåp framöver.   

Nedan ser vi golvet inne i det skåp som uppstått när man under tidigt 1900-tal satte igen en gammal entrédörr och flyttade entrén till nuvarande plats, berdvid.

Och här en bildserie på de sista sju plattorna i golvet vid entrén från hallen, vilka vi tidigare inte kommit åt att sätta då väggskivor stått ivägen.

Processen lika var gång, mät upp och kapa till plattorna, blanda sättbruk i lagom konsistens (vi använder ett miljösmart hållbart specialbruk från Nature et Harmonie) , blötlägg plattorna, bruk på båda sidor som jämnas av med en fixkam ( Spatule crantée/peigne, på franska ), sätt plattan och väg av med vattenpass och torka av överskott av sättbruk. Låt härda ordentligt minst ett dygn

Foga dagen efter med löst kalkbruk (1 del kalk NHL 3,5 och 2 delar sand 0/2) som ”hälles i” med smal murslev och jämna av samt torka bort rester med blöt svamp. Låt härda ett antal timmar och sluttorka med ljummen 10 % vinägerlösning för att få bort sista rester av bruk på ovansidan. Ganska tidskrävande men inte så svårt när man väl kommit igång.  

En liten bit som saknades vid spiselfoten kräver samma process.
Och en platta som blivit utlämnad av andra skäl nu på plats.

Vi avrundar dagens episod med en bild på en utsökt lammlägg som fick avsluta en arbetsdag. Tillagad på vår bykrog Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fog för noggrannhet

Detaljstudie av färdigfogat golv som sedan skall skuras och linoljemättas.

Så var det dags att foga köksgolvet för att närma sig slutresultatet. Vi får börja med en ursäkt till alla våra icke svenskspråkiga läsare då jag är tveksam till att Google Translate lyckas förmedla dubbelmeningen i rubriken. Att det är ”fog för något” betyder på svenska att det finns skäl att göra det, alltså har ordet fog en dubbel betydelse både ”skarv, sammanfogning och not” men också ”skäl, grund, orsak, anledning” detta om detta och jag vet inte om det blev klarare efter översättning!

Vad som däremot är glasklart är att just det finns gott om ”skäl, grund, orsak, anledning” att vara noggrann när man fogar för att få ett stabilt och solitt golv som skall vara i många hundra år. Med en historik för huset på över femhundra år är det naturligt att också blicka långt framåt.

Så var det dags att foga och när man satt dessa tomettes med sättbruk så att de är fastlimmade, så fogar man lämpligen med ett mycket löst bruk bestående av 1 del kalk 3,5 och 2 delar sand 0/2 som man nästan ”häller” i fogarna och ser till att packa ned ordentligt med en liten smal murslev. Sedan låter man det torka någon timme eller mer beroende på temperatur och torkar sedan av med blöt svamp för att vänta ytterligare någon timme eller två innan man rengör slutligt från kvarvarande kalkrester med 10 % vinägerlösning. Bildserien ovan visar stegen som jag gjorde dem.

Och i denna bildserie ser man ofogat, fogat och sedan två gånger rengjort och nedan slutresultatet.

Nu återstår att skura och sedan mätta golvet med linolja men den processen ta vi tag i nästa gång när vi färdigställt hela golvet på bottenvåningen.

Arbetet slut för dagen och verktygen rengjorda

Denna gång avrundar vi episoden med en bild från vår lokala bistro där Le Chef var vänlig nog att låna mig två spännande böcker med fransk slang. Kul att läsa men snabbt inser man att ens 64-åriga hjärna har nog med att försöka lära sig tillräckligt med vanliga franska ord men kul att läsa för stunden och inse vidden av en annan kultur och språkvärld.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Golvet breder ut sig

Huvudnumret vid senaste vistelsen nere i Aude har varit att få golvet i köket och kammaren på bottenvåningen klara. Efter antal dagar fyllda med kapning, sättning och fogning av våra runt 300 antika golvplattor som går åt bara till dessa två rum, har vi kommit ett stort steg närmare ett beboeligt hus. Kapningen är ett smutsigt men kul jobb som speglas i nedan tre bilder.

Alla tomettes i köket är nu satta och 50 % av dem också fogade. I kammaren är runt 60 % av golvet färdigt. Arbete som skett i accompagnemang under ledning av Pauline från Autout Mur har nästan till 100 procent bestått i att hon satt klinkers och jag hantlangat och kapat till plattorna som behöver anpassas vid vinklar och väggar. Sen har jag ett mig på jobbet att foga som är tidsödande men kul och förtjänar en egen episod. Golvet i köket breder ut sig ganska snabbt under en arbetsdag som nedan.

Jag har medvetet låtit Pauline göra jobbet då det är rätt komplicerat att arbeta med plattor av lite olika storlek och tjocklek och där till ett golv som inte är helt i våg. Resultatet blir dock precis som jag önskat även om jobbet arbetet ibland påminner mer om praktisk arkeologi än traditionell golvläggning. Min avsikt är senare att sätta hallgolvet själv, med de något mindre plattor jag har och där dra nytta av den flod av lärdom som sköljt över mig dessa dagar.

Arbetsplatsen börjar bli ganska trång nu och man måste tänka på varje steg man tar speciellt med nysatta klinkers till både höger och vänster och med en torktid på minst ett dygn innan belastning. Nedan en bildserie där lilla kammarens golv växer fram.

I gamla tider satte man normalt dessa tomettes i ett väldigt magert kalkbruk som gjorde att man lätt kunde flytta dem vid ombyggnation men också att det var betydligt lättare att sätta och man kunde justera dem nästan hur länge som helst. Vi har dock valt att sätta med ett modernt och miljömärkt sättbruk vilket är mer komplicerat men ger ett helt solitt och beständigt golv som dessutom står emot översvämningar (osannolikt i vårt hus men med klimatpåverkan av vädret framöver och de nästan tropiska regn vi ser redan idag ibland, så känns det ändå bra).   

Den som vill läsa mer om tomettes och vår jakt på dessa och golvläggning rekommenderas att söka på tomettes i sökfunktionen ovan till höger så kommer ett 10 tal tidigare episoder upp. Vi avrundar denna med en bild på middagen på vår lokala bistro Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!