Idag var det så dags att sätta sig på skolbänken (eller snarare ställa sig på skolstegen) för att lära som praktiskt mureri av en riktig mästare. Som frimurare känns detta naturligt och mycket spännande.

Min lärare dök upp på morgonen och vi började direkt med att riva de rester av bjälklaget som jag inte vågat mig på själv. En av de bestående erfarenheterna av dagen är att man kan riva och ta bort mycket mer än man som amatör kan tro utan att huset faller samman.

Sen var det dags för en lektion i att hitta rätt nivå och väga av så att allt blir i plan. Efter en bra och genomtänkt diskussion kring golvhöjder på våning ett och min önskan att bevara en kraftig poutre (takbjälke) så hittade vi rätt (tror jag) och jag fick lära mig massor av trick som till exempel hur man snörslår på en böjd vägg (man delar upp den i två delar) och många andra bra trick som använts av snickare och murare i århundraden.

Ja så var det då dags att göra hål i för bjälkarna i murverket. Återigen inser man att man kan hacka bort ganska mycket och att allt löst bruk redan förlorat sin bärande förmåga vilket ju egentligen säger sig självt. Att se min lärare hacka ett hål och hamna mitt på en stor sten (stor som en medicinboll för er som minns dessa från skolgymnastiken) för att sedan på mindre än en timme med endast hammare och ett järn halvera stenen var imponerande och inte blev jag mindre imponerad när han berättade att han jobbat på Chateau Guedelon och faktiskt då BBC var där och gjorde den briljanta programserien som gått över Europa.

Takbjälkarna i douglasgran med dimensionen 15cm x 8 cm hade han med sig i längder på 2,5 m och återigen en uppsjö av traditionstyngd kunskapsförmedling om hur och varför man värdera en bjälke innan man bestämmer sig vilken sida som skall vara uppåt t. ex. vilket man avgör genom att flukta längs bjälken för att se hur den tenderar att böja sig. Efter en kort lektion i sågning som man ju trodde man kunde efter att ha byggt ett halvt hus i skärgården men även här lärde jag mig ett och annat.

Kalkbruk är det som gäller i medeltida hus, ett bruk som andas och är mindre än den moderna cementen. 3 hinkar sand (lokal gulbrun sand från Carcassonne) och 1 hink ”chaux” hydraliskt kalk samt vatten efter behov men inte för mycket är receptet. Klart är bruket när man kan göra en boll av det.  Vatten ja, vi har ju inte kopplat in vårt ännu så det blev att gå ned till floden l’Argent Double och hämta 3 min från vårt hus och det var lätt att tänka att detta inte var första gången under de senaste 1000 åren som en man gick och hämtade en spann vatten där för att göra kalkbruk.

Att mura är ju ganska lätt i början tills man blir varse den djupa kunskap som finns lagrad i våra murar och en skicklig murares mur skall egentligen hålla ihop utan bruk, men där är jag inte riktigt ännu. Annars är grunden logisk man jobbar mest med liggande platta stenar och lägger dem växelvis så att en sten alltid vilar på två andra. Sen är det ju bara kreativiteten som kan stoppa en.

Vid dagens slut hade vi första bjälken inmurad och klar jag fick hjälp att positionera den andra så att jag direkt kan börja mura fast den imorgon. Värt att nämna är att även om ni bara ser min lärare på bilderna slet jag som en hund hela dagen.

Systemet APEX erbjuder är unikt och konceptet fullkomligt briljant det är en intelligent utveckling av delningsekonomin där man inte bara delar redskap utan framförallt får förmånen att jobba med någon med djup kunskap och som har förmågan att dela den på ett engagerande och intressant sätt.

En minnesvärd dag för mig och för huset som nu börjar att återfå sin stolthet sedan hundratals år.