1,5 meter murad vägg

Muraren i full färd med att rensa ur löst bruk, stenar och skräp.

Väl tillbaka i Peyriac är arbetsuppgifterna otaliga och lockande. En mindre detalj men som likväl kräver sina timmar är återställandet av väggarnas nederdel i övre kammaren. Detta fina rum som skall bli vårt sovrum framöver, skall ju nu få sitt golv (som ju också blir nedre kammarens tak).

Kammaren en trappa upp i väntan på golv och vägglagning.

Innan golvläggningen kan begynna måste vi återställa det sår som uppstått när det gamla golvbjälklaget rivits och säkra dessa väggar som till kanske 20% av sitt djup hänger i luften. Det handlar om vanlig murning med sten och kalkbruk.

Med dessa små mängder handblandar vi bruket, här 1 del chaux NHL 5 och tre delar sand 0/4.

Denna gång valde vi NHL 5 för att få ett ännu starkare bruk och med det öka hållfastheten en aning i denna tjocka men inte så välbyggda vägg av oklart ursprung. Denna byggnadskropp med de två kamrarna över varandra och vår nya terrass på toppen är sannolikt inte medeltida såsom huvudhuset utan ett tillbygge någon gång under århundradena över vad som kan ha varit en lite gränd eller ett stall.

Viktig lärdom är att spara mursten, det arbete som gjorts i att bära hit dem är stort och tungt!

Det är nu man är tacksam för att vi har ett redigt lager med natursten av olika storlek och modeller för det blir verkligen ett pussel att få till ett någorlunda snyggt och starkt förband.

Som amatör tar det mig runt 1 timme per halvmeter att rensa, välja sten och mura upp på nytt. Samtidigt passade jag på att börja ta bort en bit av ovansidan som sticker upp på den gamla stock av poppel som sitter kvar som bjälke, för att sedan smidigt kunna lägga golvplankorna på de nya reglerna som vi satte dit för några år sedan.

Den gamla stocken sticker upp aningen över de andra bjälkarna och skall tas ur.

Detta är förvisso inte det mest romantiska delen av projektet ett men en viktig vardag i en medeltidshusrenoverares liv.

3 timmar senare har 1,5 meter av sydväggen återfått sin stabilitet.

Vi rundar av dagens episod med ännu en dörr som hommage till vår senaste episod med dörrkunskap.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Att hugga i sten!

Den kanske mest mytomspunne hantverkaren vid sidan av den frie muraren var nog stenhuggaren eller ”le tailleur de pierre”. Han (och det var nog nästan uteslutande män på den tiden) var ju den som skapade såväl de rätlinjiga murstenarna som trappsteg, valvstenar och inte minst alla vackra utsmyckningar. Stenhuggarna utgjorde enligt vissa källor lite av aristokrati bland hantverkarskråna.

Yrket att med hammare och huggmejslar forma sten är uråldrigt men utvecklades i bygghyttorna i medeltidens Europa. På Chateau Guedelon, detta enastående experimentella arkeologiprojekt som vi besökte nyligen, har man i nära anslutning till stenbrottet (där ”les carriers” stenbrottsarbetarna, tar fram råvaran) byggt en autentisk stenhuggarhytta. Här kan man följa de olika momenten från rå obearbetad sten till utsökta konstverk färdiga att mura in i slottet. I nedan video får man en fin insikt i stenhuggarens dagliga värv.

Stenhuggarens verktyg som tillverkades i smedjan bredvid var naturligtvis helt avgörande för ett snabbt och kvalitativt arbete. Mästaren ritade upp mallar på marken eller så använde man standardmallar i trä.

Slipning av verktygen utför stenhuggaren själv.

De som var mästare hade också en god kunskap i geometri och kunde på så sätt rita upp och garantera kvaliteten på de färdiga huggna stenarna men också utbilda lärlingarna.

Praktikantsystemet, Les Compagnons du Devoir et du Tour de Frances, finns fortfarande i Frankrike med den klassiska tour som lärlingen har möjlighet att göra för att på bästa sätt få en mångfald av intryck och kunskaper sig till livs. Nuvarande organisation formades 1941 men ursprunget förlorar sig i historiens töcken med rötter hos kung Salomo. 

Det finns inte så mycket spår av bearbetade stenar i vårt hus. De kanske tydligaste är sittbänken och den spröjs i sten man bara anar fästena efter, båda i vårt medeltida fönster.

Vårt fönster till vänster som inför återöppning behöver arbete av en stenhuggare med inspiration från Guedelon, till höger.

Men även återställandet av spiselkrans och den lilla nisch som finns på höger sida om öppna spisen i salen lär också bli stenarbeten. Den lilla nischen har nu troligen fått sin förklaring och kan ha varit ett förråd för torra späntade stickor och fnöske för att snabbt kunna tända spisen. Vi skall minnas att salen varit dubbel så stor som idag när även grannhuset innefattades i vår fastighet.

Vår sal till vänster med det lilla hålet i väggen och den förklaring vi fick på Guedelon till höger.

I svenska språket har vi två uttryck som associerar till detta att ”hugga i sten” som syftar på ett stort misstag och antas komma från misstaget att träffa en sten när man hugger träd med en yxa. Men vi har också det mer positiva, att något är ”hugget i sten” om det inte går att ändra och som mer syftar på stenhuggarens arbete. Nedan en stentavla från Guedelon med huggna signaturer.    

Det senare ordspråket återfinns på såväl engelska ”set in stone” som på tyska ”in Stein gemeißelt” och anses anspela på tio Guds bud som var huggna i två stentavlor, även om texten (i alla fall i 1917 års bibelöversättning) lyder ”Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig (Mose)” Nedan en medeltida bild av Moses som får stentavlorna av Gud och med det får avrunda dagens episod.

Cred: NYPL’S public domain archive

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ännu en dag i en murares liv

Det blir ganska många dagar med bättringsarbete av våra murade väggar och vi har berättat om det tidigare. Hittills har vi köksväggarna och badrummets väggar klara. Sist vi var nere och arbetade så fortsatte vi med lilla rummet på bottenvåningen. Vi har ju en klar bild av hur det skall se ut när det är klart men vägen dit består av dagar av murande.

En annan Stockholmsk murare, fast på medeltiden och dessutom mästare.

Det är klart man känner en samhörighet med de murare som under de 524 åren bidragit till vårt hus och med samma metoder (men troligen större skicklighet) som vi, arbetat metodiskt och på samma sätt med lokala material.

Verktyg och redskap klara för användning

Arbetet tar tid, i alla fall för en amatör så frimurare jag är, men är också kontemplativt och kreativt och inte minst ser man efter arbetsdagen ett tydligt bevis på resultat.  

Nogsamt handblandat kalkbruk för fogning och utjämning

Stenar som skall lämnas synliga markeras med ett kryss och väggen fuktas. Långsamt men säkert återtar väggen sin forna form och vi är noggranna med att bevara en organisk form som underlag för putsen.

När man så rört sig någon kvadrat framåt är det dags för paus och att drömma om hur den kommer se ut färdigputsad.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!