Medeltida smide

29 mars 202429 mars 2024 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

I takt med att golv, väggar och ytskikt börjar bli klara, i alla fall på bottenvåningen, ägnas mer och mer tankar åt möbler, inredning och utsmyckning. Trä och då framförallt ek, är det givna materialvalet. Därutöver kommer vi behöva ett ganska stort antal detaljer av järnsmide.

Vi har några redan införskaffade objekt, takkronan till köket som skall borstas ren och vaxas samt få nya elledningar. Den är gissningsvis från någon gång förra seklet med avsikt att se medeltida ut.

*Detalj av takkronan till köket, från 1900-tal i medeltida stil.*

De smidda spikarna som vi skall fästa golvplankorna med i lilla kammaren och salen, en trappa upp.

*Maskintillverkade (tror jag) kopior på smidd spik för golv i salen och lilla rummet en trappa upp.*

Den imponerade eldstadsplattan (plaque de cheminée) av gjutjärn som efter lite forskning visade sig föreställa Frans I:s salamander, omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar.

Frans I föddes just när vårt hus byggdes och blev kung 1515. Europas regenter under åren kan man följa på denna spännande animering där det till exempel framgår att Louis XII blev regent 1498 när han efterträdde Charles VIII.

En spännande **historisk animering** att dyka djupare i för den intresserade.

Men mycket återstår att införskaffa och vi har just köpt en kista hemma i Sverige med kanske 50 år på nacken som skall renoveras till medeltida utseende och då bland annat genom att renskrapas och förses med några fler smidda beslag. I bildserien först vår renoveringsobjekt följd av en replik från det tyvärr nyligen nedlagda medeltidsmuseet i Stockholm (nedläggningen är en kulturell skandal tyvärr i tidens anda) och en äkta från historiska muséet i samma stad.

På tal om smidda beslag måste vi också bestämma oss för den rätta medeltida varianten av gångjärn för fönsterluckor och köksluckor. Det finns ju ett antal klassiska varianter. Bildserien visar en av våra egentillverkade köksluckor och exempel på några av de vanligare modellerna.

Vidare är vi på jakt efter 8 meter balkongräcke till terrassen med en ärligt medeltida look. Vi letar efter begagnat räcke och försöker hitta de utföranden som kan ha varit vanliga på medeltiden.

Samtidigt måste de uppfylla moderna säkerhetskrav som en höjd på 110 cm och max 70 mm i öppningar (för att inte bebisar skall kunna fastna med huvudet).

En annan detalj vi skall låta tillverka lokalt är ett dekorativt skydd för husets hörn i vinkeln mellan Rue d la Ville och Rue Saint Martin.

Hur var det då med smederna och smidet på medeltiden? Ja. Återigen får vi bege oss till Guédelon och deras fantastiska ”experimental archaeology” projekt och titta in hos dem för att lära mer.

I en av de många videor på YouTube som levandegör projektet Guèdelon får vi träffa en av smederna och höra hans berättelse från sin tidsresa.

Med detta och en bild på en franska påskliljor vill vi passa på att önska en GLAD PÅSK!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tempelherrar och smidd spik

4 november 20234 november 2023 / husifrankrike.com / 4 kommentarer

*Detalj av den över 20 m långa förhörslängden från 1307 inför ”rättegången” mot Tempelherrarna.*

På vägen ned till Peyriac blev det ett stopp i Paris i två fantastiska dagar med mängder av insupen kunskap och träffar med gamla och nya vänner.

Ett kort men minnesvärt besök på Musée des Archives nationales första utställning i serien ”Les Remarquables” förtjänar att beskrivas här, inte minst då det finns en koppling med vårt hus.

Utställningen (som är den första av fyra under de kommande åren) visar objekt som röstats fram av museibesökarna som de yppersta av skatter på nationalarkivet och som förtjänar en egen utställning. Denna första visar förhörslängden från den ”rättegång” Philip IV, Le Bel, höll mot Tempelherrarna 1307. De tre återstående temata blir en bild av Jeanne d’Arc från 1429, kontraktet för byggandet av Eiffeltornet från 1887 samt ett tal av Simone Veil från 1974. Allt i vackra Hôtel de Soubise i Maraiskvarteren.

Utställningen inleds med lite allmän arkivhistoria där jag speciellt fastnade vid montern om pergamentet som skrivunderlag och det faktum att det skrevs och förvarades i rullar av samsydda ark. På medeltiden rullades dessa på längden till skillnad från antiken då de oftast skrevs och rullades på bredden.

När ett dokument blev så omfångsrikt som det här förhörsprotokollet, där ett antal tempelherrars under tortyr framtvingade vittnesmål nedskrevs, kunde det bli väl över 20 meter långt (och brett ungefär som en A4). För detta gick det åt 22 getter som fick släppa till sina hudar.

*Förhörslängden (20+ m!) nogsamt signerade med notariernas symboler på varje pergament.*

Bland de många utställda dokumenten kan man också se påven Clemens V:s bulla där han förklarar ordens fastigheter förverkade och donerar delar av dem till Johanniterorden (de monetära tillgångarna lär han och kungen delat på). Här kommer kopplingen till oss och Peyriac-Minervois, ty byn lät vara ett av dessa många landinnehav som nu kom i Johanniterordens ägo och så förblev fram till revolutionen.

*Påvens bulla ”Ad providam” om Tempelherreordens arv av fastigheter.*

Väl nere i Peyriac blev första aktivitet att hämta en försändelse med 100 handsmidda spikar som skall bli såväl konstruktionsdelar som utsmyckning av det nya plankgolvet i lilla kammaren en trappa upp (och med det tak i kammaren på bottenplan). Spikarna såg precis ut som jag önskat och om allt går som planerat kommer jag få glädjen att slå i dem om några dagar.

Inne i huset stod min nya handöverfräs, en gåva från hustrun som goda vänner som åkt bil ned tagit med sig, så även denna del i den kedja av händelser som skall resultera i ett medeltida trägolv är på plats. Jag skall med den fräsa not på alla planksidor för att fästa dem vid varandra med lösa fjädrar.

*Överhandsfräsen som på måndag skall få ett skär som kan göra 7 mm bred spår längsgående på sidorna.*

På vägen hit stannade jag som vanligt i Carcassonne och passade då på att hyra den sista tillgängliga lilla hyrlastbilen på Leclerc nästa vecka (tisdag) så då blir det plankhämtning.

Imorgon blir en första rolig arbetsdag och vi avslutar denna episod med en av otaliga bilder från den oerhört inspirerande byggnadsvårdssalongen i Paris, som jag kommer att beskriva utförligt i en separat episod.

*Kunniga, trevliga yrkesmän delade med sig tips. Jobbar på Vinci (ja, både autoroutes och byggnadsvård!)*

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com här och på dina sociala medier!

Blå porten

23 oktober 202123 oktober 2021 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

Vår dörr till trädgården har varit föremål för ett par episoder tidigare och blev nu faktiskt det första av alla våra delprojekt som helt färdigställts. Har vi lagt för mycket tid på denna dörr? Ja, säkerligen men det är kärt besvär trots att den inte på något sätt bidrar till medeltidskänsla så fångar den upp det tidiga 1900-talets period av husets drygt 500-åriga historia. Vi har dessutom tänkt oss den lilla gården hållen i sekelskiftesstil.

Dörren är sannolikt tillverkad på 1900-talets första hälft av en lokal menuisier efter en typritning som var på modet då, med lite toner av jugend. De sex fönsterrutorna som tar upp väl över hälften av dörrens yta visar på hur viktigt ljusinsläpp var, och är, i dessa gamla hus. Minst tre av dem är gammalt blåst fönsterglas tror vi, men de nya köpte vi på Mr Bricolage i byn där de skär till exakt och snabbt.

Efter den genomgripande renoveringen för ett drygt år sedan då de ruttna nedersta 25 cm av originalträ byttes ut mot frisk solid ek och de två trasiga fönsterglasen ersattes, allt fönsterkitt gicks igenom, dörren grundmålades och en halva av dörrkarmen byttes till ny ek, har inget mer hänt förrän nu.

*Det lilla regellåset återställt till sin forna glans och funktionalite*t.

Först renoverades och renskrapades det lilla låset och ett fäste (som suttit någon annanstans i huset), för att återmonteras på slutet. Låset är märkt med en ankarsymbol och bokstäverna H D och är gissningsvis från tidigt 1900-tal.

*Elegant svarvad ekprofil från den lokale snickaren.*

*Fastskruvad och ordentligt limmad till den tidigare lagade dörrdelen*.

Sedan impregnerades den nya delen nedtill, med Woodbliss för att än bättre motstå fukt, svamp, termiter och annat otyg. Ett hål lagades med hemmagjord ”träfylla” av ekspån och lim. Sist monterades den profilhyvlade tjocka listen i lokal ek, nedtill som skall fungera som vattenavledare och dekor.

*Gårdsdörren från gårdssidan före och efter slutmålning*

Så dags att tejpa och måla. Sex fönster och två sidor blir 48 tejplängder, så det tar ett tag. Speciellt när de skall sitta rakt och 1 mm in på glaset för att få tätt. Sedan slutmålning med andra skiktet av den blå färg vi köpte sist på Eco Maison.

*Gårdsdörren från insidan denna gång jämförd med utgångsläget 2015 (dock med målartejpen kvar som nu är borta)*

Vi avrundar dagens episod med en fullmåne över huset sett från väster. En vy som sett i stort sett likadan ut i över 500 år om man bortser från grannhusen, el och gatubeläggning. Det första avslutade delprojektet för oss blir en liten milstolpe i husets långa facsinerande historia.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sex år och 51,000 besökare senare!

9 juli 2021 / husifrankrike.com / Lämna en kommentar

Husifrankrike.com fyller sex år och kan se tillbaka på 367 episoder om vårt renoveringsliv i södra Frankrike. Allt som allt beskrivet med 102,000 ord, alltså som en tjock skönlitterär roman i omfång!

Den intresserade som kanske vill veta mer om kalkbruk, stenhuggare eller dendrokronologi och vad vi lärt oss om dessa, för att nämna några ämnesord, kan lätt söka i sökfältet till höger ovan och får då relevanta träffar att botanisera bland.

Kasta också gärna en blick på ”Om Huset” i menyn ovan där de olika rummen beskrivs mer i detalj.

Köket på bottenvåningen som det ser ut idag.

Med lite tappat tempo det senaste pandemiåret kommer vi nu med förnyade krafter att färdigställa bottenvåningen under tidig höst. I kommande episoder skall vi beskriva detaljplaneringen av detta men nu får det vara lite fortsatt semester först.

Att vi rundar av dagens episod med en kort berättelse om ett av de helgon man träffar på ganska ofta därnere beror inte på att hennes ansvarsområde är de hopplösa utan att hon är min hustrus namne. Hon har ett kapell i många av våra kyrkor härnere och har dessutom två ”egna” kyrkor namngiva efter henne en i Nice och en i Marseille. Den i Nice erbjuder en fascinerande 360 tour on-line, något vi kommer att göra för vårt hus framöver.

Hon föddes i Cascia i Italien 1381 som barn till fromma föräldrar. Dessa ville dock att hon skulle gifta sig med en Paolo Mancini med vilken hon fick två söner. Maken var våldsam mot henne och omvärlden men hon lyckades till del få fason på honom. Han blev dock dödad senare och sönerna hämnades då fadern trots Ritas böner att de skulle låta bli, och inom ett år hade de båda dött också.

Rita ägnade sitt liv därefter åt välgörenhet, men nekades tre gånger inträde i Augustinernas Maria Magdalenakloster på grund av de våldsamma omständigheterna runt makens död. Hon medlade då mellan makens familj och den familj som dödat honom och hennes söner och hon kunde därefter antas som nunna, i vilken egenskap hon fortsatte sitt liv i fyrtio år fram till sin död 1457 (41 år före vårt hus byggdes). Rita anropas vid omöjliga fall och äktenskapsproblem.

*Staty i St:a Ritas kapell i Albi*, på vilken man tydligt ser såret i pannan hon lät fått från Jesu törnekrona.

Det lär för övrigt finnas över 10.000 helgon inom katolska kyrkan och skall man som hållbarhetsrådgivare som jag, tillbe sin professions skyddshelgon så får det istället bli Sankta Kateri Tekakwitha som är vårt helgon.

Hon har indianskt ursprung och var född och levde i trakterna av New York på 1600-talet. Möjligen kan man också vända sig till superhelgonet Franciskus av Assisi om man betitlar sig ekolog. Han blev så sent som 1979 utnämnd till ekologins beskyddare av påven Johannes Paulus II.

Vill du leta upp ditt skyddshelgon oaktat du arbetar som klockgjutare, flygvärdinna, motorcyklist eller något helt annat så sök i listan här!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida smide

21 maj 2021 / husifrankrike.com / 7 kommentarer

Nu är den inköpt vår dörrklapp i ringformat. En heurtoir på franska, en vanligt förekommande detalj på ytterdörren sedan medeltiden. Den fungerade som dörrknackare men också som ett sätt att visa status allt efter design och arbete. Som vi berättat tidigare är den ringformade kläppen en uråldrig tradition för att hålla djävulen utanför huset, då hen har svårt för cirkelns runda form som kan anses fulländad och med det gudomlig.

*Tubal-Cain i sin smedja, medeltida bild från Musée de Cluny i Paris, credit: Wikpedia*

Smidesarbete var då, som idag, ett tungt hantverk och krävde lång träning som lärling innan man blev mästare. Redan i Bibeln berättas om Tubal-Cain som var den förste smeden och som enligt sägnen var sjunde generationen efter Adam och Eva. Han koncentrerade sig dock på att utveckla vapen så traditionen är lång och som så ofta är det människans obegripliga och olycksaliga förmåga att fokusera på krig, precis som idag, som drivit utvecklingen framåt.

Interiör från smedja av Francicso Goya, credit: Wikipedia

I vår jakt på rätt form på det dekorativa smidet så kan det unika liturgiskåpet från klostret i Aubazine, beläget 30 mil norrut från Peyriac, ge oss lite ledtrådar. Detta kloster var för övrigt Coco Chanels hem i barnaåren och hon lär ha inspirerats av ett av klostrets blyinfattade fönster när hon själv designade sin ikoniska logo. Skåpet som alltså är ett så kallat ”conditoria” anses för övrigt vara det äldsta bevarade skåpet i Europa, då det snickrades ihop på 1100-talet i solid ek och förseddes med smidda gångjärn och lås.

Det förefaller som den enkla klassiska stilen med figurer lika bockhorn har funnits sedan urminnes tider. Så vår dörrklapp kan räkna sitt ursprung tillbaka till i alla fall 1100-talets Frankrike i stil, även om den är smidd i vårt grannland Estland, som också har en lång och fin tradition av briljant smide.

En insikt i hur det kan ha varit i en smedja på medeltiden kan man få genom att besöka Château Guèdelon som nu åter öppnar, eller i varje fall genom att titta på nedan video.

I trakterna när oss på vägen mot staden Albi hittade jag på nätet denna firma som helt klart kommer att få ett besök när vi skall leta fler smidesdetaljer av medeltida karaktär men redan nu har jag läst och lärt om medeltida dörrklappar vilket jag kan rekommendera varje intresserad att göra.

Vi avrundar dagens episod med en bild av en ytterligt komplicerad medeltida dörr från påvepalatset i Avignon.