terrace

Utsikten över byns tak från vår egenbyggda terrass är både vacker och lugnande. Nu har vi tagit ett stort steg mot att kunna börja nyttja detta andningshål fyllt med bergens ljuva vindar och naturens blommiga dofter.

Läget är rakt i söder med Montagne Noir i ryggen och om inte nya 1500-tals slottets torntak anades (i mitten överst på bilden ) skulle vi kanske se Pyrenéerna. Men vi är lyckliga över vår utsikt och inte minst det faktum att vi har ett robust tak som solskydd.

Terrassen vi byggde efter samråd med byggnadsvårdsmyndigheterna i Carcassonne och som ersatte ett rasat tak.

Nu var det dags att ta ett stort steg för att kunna börja nyttja denna fina terrass.

Ett par dörrar som jag köpte för 2 euro, har nu efter mycket skickligt arbete av min vän och granne, finsnickaren från New York, fått sin egentillverkade dörrpost i återvunnet medeltida virke som omsluter dem och gör dem till del av vår korsvirkesvägg från 1400-talet.

*Före och efter detta stora steg till en snart tillgänglig terrass.*

Arbetet tog några timmar per dag under ett antal dagar och dörrposten växte nogsamt fram ur de sista av alla de medeltida stockar som vi återanvänt sedan rivningen av det ursprungliga taket, 2016. Största användningsområdet var just konstruktionen av terrassen.

Inledningsvis tog dörren form i den gamla prästbostadens trädgård, huset som min vän vackert restaurerat innehåller också en redig verkstad. Den medeltida ekstocken klövs vilket är en utmaning även för en modern såg då 500 år gammalt ekvirke är hårt som stål. De hyvlades sedan lätt för att få en rak sida att bygga med.

De gamla dörrarna är ju förvisso inte av medeltida snitt eftersom sannolikt en sådan lösning ej var uppfunnen ännu men det är en eftergift vi gärna gör och speciellt kul är ju att de är återvunna från grannbyn och sannolikt tillverkade tidigt 1900-tal.

Efter noggrann passning och justering monterades dörrposten ihop och säkrades med dymlingar och dörrarna kunde provhängas med mycket snyggt resultat.

Nästa steg var att ge sig på den medeltida väggen på terrassen för en mindre ändring av den bärande konstruktionen: Något vi är övertygade om att våra snickarkollegor för 530 år sedan skulle vara nöjda med.

Vi var tvungna att korta de två strävorna som utgör vindkryssningen (le contreventement) i väggen något, för att få ett fullt dörrhål. Dessa skarvades sedan i med befintligt virke.

Det är onekligen med viss tvekan man sätter tigersågen i en över femhundra år gammal bjälke och det är absolut med en känsla av respekt.

Den solida konstruktionen märkte inte ens av våra fräcka initiativ och strax var bjälkarna ilagade och noga säkrade med dymlingar.

*Kan inte låta bli att dela denna bild på snittytan på en av dessa medeltida bjälkar, runt 530 år efter den monterades!*

Så var det då dags att fästa in dörrposten och hänga dörren som snällt svängde i läge direkt. Så är det att jobba med ett superproffs.

Vi skall nu leta upp en klassisk spanjolett så att dörren lätt går att låsa och sedan hitta ett balkongräcke i metall som harmonierar med en medeltida känsla, så är terrassen klar att användas för såväl frukost som en apéro.

Vi avslutar dagens episod med en rolig version av sången ”Sur le toits de Paris” med en AI genererad exposé över förra seklets största franska skådespelare.

Detta för att få än mer fransk känsla och också påminnas om magin i att titta ut över takåsar, må de vara de klassiska i Paris eller de medeltida i Peyriac-Minervois!

Vi hoppas Du väljer att följa oss på WordPress eller via mail!

Gilla, om du uppskattar inläggen från husifrankrike.com och dela gärna på dina sociala medier!

*Färdigfogad terrass (tittar man riktigt noga på bilden ser man att den togs innan de sista sex fogarna, dock)*

När vi 2016 tog det stora steget att bygga en terrass i anslutning till vinden anade vi föga att sista fogen mellan dess antika golvklinkers skulle bli klar först dryga sex år senare. Men vårt fokus på att få bottenplanet beboeligt snart och inte minst ett par år av pandemifördröjning, spelade in.

Nu är i alla fall golvet helt klart och oron för att de byggplattor som utgjort del av golv skulle börja släppa in regnvatten vid de värsta skyfallen här nere, är över. Visst har terrassen tak men när det regnar ordentligt blir det vått överallt.

Fogning är som många vet ett tidsödande jobb och fogning av antika klinkers satta med en fogbredd på 5 till 10 mm och ett fogdjup på runt 20 mm kräver mycket bruk.

*Fog för fog fylls med rinnigt kalkbruk och stryks raka, torkas med svamp direkt samt med 10% vinägerlösning efter 2 timmar*

Som vi beskrivit i denna episod om köksgolvet så är det ett ganska pillrigt jobb att foga med löst kalkbruk, i alla fall med den metod vi valt att använda men fint blir det tycker vi.

Lite bruk blir det ju ofta över och då fick det användas till att påbörja mura att igen ett av många hål i väggen från sent 1400-tal. Vi funderar nu på om vi skall såga av en bit på det utstickande ekbjälkarna. Helst vill man ju inte det men de har en påfallande förmåga att träffa smalbenen när man är på terrassen.

Nu återstår att hitta ett runt 8 meter långt järnräcke med en känsla av medeltida design. Men också som uppfyller dagens säkerhetskrav på höjd och bredd mellan spjälor. Vi lär hålla oss till svensk byggnorm som föreskriver bland annat minst 110 cm höjd och högst 10 cm mellan spjälor samt att det inte skall vara ”klättringsbart” för barn. Men den stora utmaningen blir att lita upp den medeltida stil för smide som gällde på sen 1400-tal. Samtidigt skall vi också ta ett snack med Enedis om att dra om en av alla de ledningar som nu går för nära vår terrass (om än isolerad förstås).

Nedan återfinns några av de episoder där vi beskrivit terrassens framväxt:

Terrassbygget fortsätter…

Terrassen nästan klar!

Inför öppen ridå – Del 2 Terrassen

1600-tals klinkers blir nytt terrassgolv

Från Badens till vår terrass, noga övervakad av en get

Dagens episod får avslutas med denna fina gamla skylt med en flaska lokal blanquette mot klar himmel, något vi ser fram emot att dela med många vänner på terrassen, så snart räcket är på plats.