1,5 meter murad vägg

Muraren i full färd med att rensa ur löst bruk, stenar och skräp.

Väl tillbaka i Peyriac är arbetsuppgifterna otaliga och lockande. En mindre detalj men som likväl kräver sina timmar är återställandet av väggarnas nederdel i övre kammaren. Detta fina rum som skall bli vårt sovrum framöver, skall ju nu få sitt golv (som ju också blir nedre kammarens tak).

Kammaren en trappa upp i väntan på golv och vägglagning.

Innan golvläggningen kan begynna måste vi återställa det sår som uppstått när det gamla golvbjälklaget rivits och säkra dessa väggar som till kanske 20% av sitt djup hänger i luften. Det handlar om vanlig murning med sten och kalkbruk.

Med dessa små mängder handblandar vi bruket, här 1 del chaux NHL 5 och tre delar sand 0/4.

Denna gång valde vi NHL 5 för att få ett ännu starkare bruk och med det öka hållfastheten en aning i denna tjocka men inte så välbyggda vägg av oklart ursprung. Denna byggnadskropp med de två kamrarna över varandra och vår nya terrass på toppen är sannolikt inte medeltida såsom huvudhuset utan ett tillbygge någon gång under århundradena över vad som kan ha varit en lite gränd eller ett stall.

Viktig lärdom är att spara mursten, det arbete som gjorts i att bära hit dem är stort och tungt!

Det är nu man är tacksam för att vi har ett redigt lager med natursten av olika storlek och modeller för det blir verkligen ett pussel att få till ett någorlunda snyggt och starkt förband.

Som amatör tar det mig runt 1 timme per halvmeter att rensa, välja sten och mura upp på nytt. Samtidigt passade jag på att börja ta bort en bit av ovansidan som sticker upp på den gamla stock av poppel som sitter kvar som bjälke, för att sedan smidigt kunna lägga golvplankorna på de nya reglerna som vi satte dit för några år sedan.

Den gamla stocken sticker upp aningen över de andra bjälkarna och skall tas ur.

Detta är förvisso inte det mest romantiska delen av projektet ett men en viktig vardag i en medeltidshusrenoverares liv.

3 timmar senare har 1,5 meter av sydväggen återfått sin stabilitet.

Vi rundar av dagens episod med ännu en dörr som hommage till vår senaste episod med dörrkunskap.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fransk Entrè!

Ett av våra mest lästa inlägg förra året var det om franska fönsters historia. En episod som också inkluderade en generös gåva från en av våra läsare, närmare bestämt skriften Lumière om just franska fönster, som hittills laddats ned i 1896 exemplar.

I denna episod med några tankar om hur vi skall bete oss för att förse vårt hus med en vacker ytterdörr med medeltida känsla istället för dagens 50-tals variant inspireras vi av en ny skrift från samme författare.

Vår nuvarande entrédörr från utsida och insida med överljuset i rutigt linjeglas från 50-talet.

När det gäller vår ytterdörr ser vi framför oss att behålla den befintliga dörren som är solid och troligtvis tillverkad av en lokal snickare men att förse den med ett nytt ytskikt i ek i ett utförande som är mer historiskt rätt och tilltalande.

Vi har under åren fotat dörrar av äldre ursprung runt om i Aude och på andra platser som kan ge en känsla och inspiration till att hitta utförandet på vår dörr. Nedan ett urval:

Men så kom då gåvan från Johan Näsström som författat ännu en liten innehållsrik bok om fransk byggnadsvårdshistoria. Ett måste för den frankofile renoveraren, eller för den delen för historikern.

Här fick vi direkt blodad tand och lutar nu åt varianten med liggande, kilsågade ekbrädor som ses längs ned till höger på uppslaget ovan. En tidstypisk och smart lösning där den nedersta brädan kan bytas vartefter den förstörs av regn och annat.

Samtidigt vill vi behålla dörrens överljus eller impost vitrée som vi just lärt oss det heter. En lösning som lär kommit först på 1800-talet, men är praktisk i mörka medeltida hus. Utmaningen blir att inkorporera denna glasöppning i den omgjorda dörren och naturligtvis byta glaset.

Två exempel på mycket tidiga överljuslösningar infattade i fasader.

Du kan ladda skriften Entrè, här i pdf, fritt som en gåva från Johan och husifrankrike.com. (OBS! Endast i svensk version). Önskar du ett tryckt exemplar finns ett fåtal att beställa från Johan på jonasstrom@icloud.com (24 sidor A4 med 58 färgbilder). Den kostar då 180:- SEK plus fraktkostnader, (som inom Frankrike är 4.30€ och till Sverige är 9.85€).

Noterbart är att det ofta fanns mycket smide på äldre dörrar såväl för funktion som utsmyckning (för den som hade råd). Vi ser framför oss att vår dörr får smidd spik vars huvuden kommer utgöra ett dekorativt mönster och sedan naturligtvis vår redan inköpta portklapp som ju dessutom håller den onde borta.

Nästa vecka bär det för oss av ner till Frankrike och Peryiac-Minervois för arbete på riktigt. Kasta gärna ett öga på några av våra tidigare episoder om dörrar:

Blå porten | hus i frankrike

En port till medeltiden | hus i frankrike

En port från La Redorte! | hus i frankrike

Dagens episod avrundas med bilden på vår uråldriga bykyrkas vackra dörr med väl arbetat lås.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Medeltida smide

I takt med att golv, väggar och ytskikt börjar bli klara, i alla fall på bottenvåningen, ägnas mer och mer tankar åt möbler, inredning och utsmyckning. Trä och då framförallt ek, är det givna materialvalet. Därutöver kommer vi behöva ett ganska stort antal detaljer av järnsmide.

Vi har några redan införskaffade objekt, takkronan till köket som skall borstas ren och vaxas samt få nya elledningar. Den är gissningsvis från någon gång förra seklet med avsikt att se medeltida ut.

Detalj av takkronan till köket, från 1900-tal i medeltida stil.

De smidda spikarna som vi skall fästa golvplankorna med i lilla kammaren och salen, en trappa upp.

Maskintillverkade (tror jag) kopior på smidd spik för golv i salen och lilla rummet en trappa upp.

Den imponerade eldstadsplattan (plaque de cheminée) av gjutjärn som efter lite forskning visade sig föreställa Frans I:s salamander, omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar.

Frans I föddes just när vårt hus byggdes och blev kung 1515. Europas regenter under åren kan man följa på denna spännande animering där det till exempel framgår att Louis XII blev regent 1498 när han efterträdde Charles VIII.  

En spännande historisk animering att dyka djupare i för den intresserade.

Men mycket återstår att införskaffa och vi har just köpt en kista hemma i Sverige med kanske 50 år på nacken som skall renoveras till medeltida utseende och då bland annat genom att renskrapas och förses med några fler smidda beslag. I bildserien först vår renoveringsobjekt följd av en replik från det tyvärr nyligen nedlagda medeltidsmuseet i Stockholm (nedläggningen är en kulturell skandal tyvärr i tidens anda) och en äkta från historiska muséet i samma stad.

På tal om smidda beslag måste vi också bestämma oss för den rätta medeltida varianten av gångjärn för fönsterluckor och köksluckor. Det finns ju ett antal klassiska varianter. Bildserien visar en av våra egentillverkade köksluckor och exempel på några av de vanligare modellerna. 

Vidare är vi på jakt efter 8 meter balkongräcke till terrassen med en ärligt medeltida look. Vi letar efter begagnat räcke och försöker hitta de utföranden som kan ha varit vanliga på medeltiden.

Samtidigt måste de uppfylla moderna säkerhetskrav som en höjd på 110 cm och max 70 mm i öppningar (för att inte bebisar skall kunna fastna med huvudet).    

En annan detalj vi skall låta tillverka lokalt är ett dekorativt skydd för husets hörn i vinkeln mellan Rue d la Ville och Rue Saint Martin.

Hur var det då med smederna och smidet på medeltiden?  Ja. Återigen får vi bege oss till Guédelon och deras fantastiska ”experimental archaeology” projekt och titta in hos dem för att lära mer.

I en av de många videor på YouTube som levandegör projektet Guèdelon får vi träffa en av smederna och höra hans berättelse från sin tidsresa.

Med detta och en bild på en franska påskliljor vill vi passa på att önska en GLAD PÅSK!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Vårt dagliga bröd

Medeltida bagare ”talemelier” med sin lärling. CC

Mitt i allt byggande och frekventa tidsresor till medeltiden kan det vara värt att stanna upp och fundera på hur det dagliga livet för de som var före oss var. Hur fick till exempel de hantverkare som murade och timrade vårt hus, eller de som bodde här först, sitt dagliga bröd. Hur var det att laga mat och baka 1489 när huset stod klart?

Vi går idag till ICA eller Carrefour och möter ett enormt utbud av såväl råvaror som färdiglagat (Värt att notera dock att vi i norr är enormt privilegierade jämfört med många på södra halvklotet).

När jag nu på fredagsmorgon bakade en råglimpa efter ett recept från en medbloggare Vin, mat, Alsace så noterade jag vid sidan av hur gott resultatet blir (och billigt) den möda och kärlek som varje bröd trots allt kräver.

Bröd har ju alltid varit basföda och inte minst i Frankrike. På medeltiden var det vanligt med en samling varierade verksamheter runt slottet i en by, med hantverk av olika slag och absolut en eller flera ”talemeliers”(bagare). Det fanns ofta också en så kallade gemensam bakugn ”un four banal” som drevs kollektivt eller av byns talemelier, var bekostad av slottsherren och kunde användas av alla i byn.  

Pedagogiska presentationer från Chateau Guédelon

På vår lilla gata i Peyriac-Minervois (som i och för sig var byns huvudgata) fanns på 1930 talet hela tre bagerier! Ugnarna var vedeldade och eldades oftast med kvistar från beskärning av vinstockarna så kallade ”boufaneller”.

Medeltida spis för matlagning (från Chateau Guédelon) samt motsvarande från 50-talet i vårt hus före renovering.

Då man i de de flesta hem fortfarande lagade mat över elden i en öppen spis så gick man gärna till bagaren för att gratis nyttja eftervärmen i hans ugn för finare rätter, såsom helstekt fågel eller fisk. Alltså en slags ”four banal” i modernare tid.

I en artikel nyligen i Medievalists.net, min favoritplats på nätet för medeltida tidsresor, behandlades nyligen brödets roll på medeltiden, väl värd att läsa.  

En fransk brödepisod blir ju inte komplett utan några ord om baguetten. Dess ursprung är lite oklart med allt från myter om Napoleons soldater som behövde ett bröd som var lätt att bära med i fält eller en wiensk bagare som gjorde en kopia på bröd hemifrån.

Mycket tyder dock på att det tillkom i sin nuvarande form i början av 1900-talet som ett svar på en lag om bättre arbetsmiljö för bagare (mindre nattarbete). Hur som har priset på bröd alltid varit en politisk fokusfråga och baguetten på 250 g som idag kostar 1 euro i snitt, kan man följa priset från 1900-talets början.   

Vi rundar av dagens episod med en bild på en av de hundratals baguetter som slunkit med som lunch mitt i arbetet med huset och en länk till några av alla franska ordspråk om bröd.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Luckor i mängder

Så var det dags för en andra snickerihelg i Stockholms skärgård med vännen, snickaren och ena barnbarnet. Under två intensiva dagar tillverkade vi de resterande fem fönsterluckorna till huset.

Fanns det fönsterluckor på medeltiden? Historikerna är nog ej helt säkra men sådana som idag lär ha dykt upp först senare. Medeltida fönster var små och täcktes mot vind och regn kanske av pergament, lin och för de rika i ökande grad, glas. Som skydd mot väder och vind fanns troligen träluckor så kallade ”contrevents” i enkelt format, placerade på utsidan.

Helt klart har vårt hus haft någon form av fönsterluckor de senaste kanske 400 åren så beslutet att bygga nya i traditionell stil var enkelt. Nedan tre avgörande framgångsfaktorer, min morfars hyvel från tidigt 1900-tal, en av ett hundratal ekpluggar i dimensionen 13 mm och min vän och hjärnan bakom konstruktionerna, i full färd med att borra.

Förra gången blev resultatet två stora dubbla fönsterluckor till de två största fönstren i fasaden mot Rue de la Ville. Denna gång blev det först och främst ett par stora luckdörrar till gårdens glasdörr (nedan).

Dörrluckor till gårdsdörren med kapmån i överkant för exakt inpassning på plats.

Samma material som sist, väl torkad, högkvalitativ ek inköpt och sågad i Sörmland (söder om Stockholm). Sedan sist har denna blivit högvaluta och mycket svår att få tag på.

Tillverkning med plugg och smidd spik men utan lim. Dessutom förfärdigade vi de två mindre luckorna till toalett- och vindsfönster också mot huvudgatan, Rue de la Ville (nedan) i snarlik teknik.

Sist men inte minst snickrade vi ihop luckan till salsfönstret mot gården, ersättare till den gamla sneda och dåliga som syns på en otydlig bild nedan.

Utöver att alla fönsterluckorna nu är klara för nedtransport till Frankrike fick vi också färdigt uppstyckad ek till köksluckorna i IKEA-köket. Vid ett digitalt morgonmöte med IKEA:s eminenta kundtjänst fick vi tips och råd för att lätt kunna tillverka köksluckor till ett Metodkök.

Bra att veta till exempel är att de två luckorna till ett 80 x 80 skåp båda skall vara 39,6 x 79,7 för att stänga smidigt. Vidare att de finurliga IKEA gångjärnen kan bära upp till 21 mm spånskiva. Kombinerar man den senare insikten med att ek väger mellan 500 och 700 kg per m3 och spånplatta detsamma, så inser man att 19 mm luckor av solid ek inte kommer att vara några som helst problem.

Äldsta barnbarnet i full förd med att paketera köksluckevirke.

Nu har ett av paketen med uppstyckad ek följt med min vän till Gnesta för att hitta smartaste sättet att foga dem, det lutar åt limning och fjäder i längstgående not i ovan- och underkant.

Att solid ek passar bra i vårt medeltidsinspirerade kök är utan tvivel och än mer känsla av tidsresa erfor jag när jag åter tittade in i köksregionerna från tidigt 1500-tal i Glimmingehus i Skåne, via deras nya eminenta 3D vision.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Schyssta vägguttag

2000-talets oumbärliga energikälla smidigt monterad i vår 1400-talsvägg i väntan på puts.

Elinstallationen som vi inledde 2017 då min svåger kom över från Finland och som nu vår lokale elektriker fortsatt utföra, närmar sig slutförandet på bottenvåningen. Arbetet som man kan läsa mer om i fler tidigare episoder nedan knyts nu ihop.

Efter intensivt letande fann vi till slut en serie PVC-fria vägguttag och strömbrytare med också i övrigt smart miljöprofil, i serien Niloé från franska Legrand.

En serie uttag och brytare från Legrand med tydlig hållbarhetsprofil, men svåra att hitta.

Efter en sällsynt smidig beställning med snabb leverans från on-line återförsäljaren MatérielElectrique var grejorna på plats.

Nutid möter medeltid!

Ett efter ett kopplades sedan vägguttagen från de olika grupperna in av vår lokale elektriker. Det var en skön känsla när detta möte mellan medeltida hus och modern teknologi tog form.

Efter en halv dags arbete var de nio uttagen/brytarenheterna på bottenvåningen på plats, täckta med Legrands tjusiga röda skydd som de så stolt berättar är i återvinningsbar plast.

Vår installationstäta köksvägg stoltserar med hela fem enheter.

Montering av frontdelarna gör jag enkelt själv så snart alla ytskikt är klara och köket monterat.

Avslutningsvis fick badrummet sitt tvättmaskinsuttag som förstås är IP44.

El i ett medeltida hus må var en revolution i sig och vi avslutar dagens episod med en liten anekdotisk berättelse från slutet av 1700-talet, strax efter franska revolutionen. Jag fick mig häromsistens tillsänd en så kallad ”Assignat” som gåva; en sedel från ”fjärde året av frihet”.

Alltså från 1795 till 1796 enligt revolutionens nya tideräkning (brutet kalender år med start i september). Noteras bör att när denna sedel pressades nådde vårt hus precis 300-års åldern! Dessa tidiga sedlar var ett förskott från ”la caisse extraordinaire” bestående av intäkterna från statens försäljning av egendom man konfiskerat från prästerskapet.

I en genomlyst bild anar man vattenstämpeln som medel mot den omfattande förfalskningen av dessa.

Denna valuta blev kortvarig och försvann i en hyperinflation i samma veva som denna sena variant trycktes. Lite fransk historia som åter tydliggör alla de epoker som vårt hus tronat på Rue de la Ville i Peyriac-Minervois.             

Läs gärna mer ur våra tidigare episoder om resan med vår eldragning:

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Att hugga i sten!

Den kanske mest mytomspunne hantverkaren vid sidan av den frie muraren var nog stenhuggaren eller ”le tailleur de pierre”. Han (och det var nog nästan uteslutande män på den tiden) var ju den som skapade såväl de rätlinjiga murstenarna som trappsteg, valvstenar och inte minst alla vackra utsmyckningar. Stenhuggarna utgjorde enligt vissa källor lite av aristokrati bland hantverkarskråna.

Yrket att med hammare och huggmejslar forma sten är uråldrigt men utvecklades i bygghyttorna i medeltidens Europa. På Chateau Guedelon, detta enastående experimentella arkeologiprojekt som vi besökte nyligen, har man i nära anslutning till stenbrottet (där ”les carriers” stenbrottsarbetarna, tar fram råvaran) byggt en autentisk stenhuggarhytta. Här kan man följa de olika momenten från rå obearbetad sten till utsökta konstverk färdiga att mura in i slottet. I nedan video får man en fin insikt i stenhuggarens dagliga värv.

Stenhuggarens verktyg som tillverkades i smedjan bredvid var naturligtvis helt avgörande för ett snabbt och kvalitativt arbete. Mästaren ritade upp mallar på marken eller så använde man standardmallar i trä.

Slipning av verktygen utför stenhuggaren själv.

De som var mästare hade också en god kunskap i geometri och kunde på så sätt rita upp och garantera kvaliteten på de färdiga huggna stenarna men också utbilda lärlingarna.

Praktikantsystemet, Les Compagnons du Devoir et du Tour de Frances, finns fortfarande i Frankrike med den klassiska tour som lärlingen har möjlighet att göra för att på bästa sätt få en mångfald av intryck och kunskaper sig till livs. Nuvarande organisation formades 1941 men ursprunget förlorar sig i historiens töcken med rötter hos kung Salomo. 

Det finns inte så mycket spår av bearbetade stenar i vårt hus. De kanske tydligaste är sittbänken och den spröjs i sten man bara anar fästena efter, båda i vårt medeltida fönster.

Vårt fönster till vänster som inför återöppning behöver arbete av en stenhuggare med inspiration från Guedelon, till höger.

Men även återställandet av spiselkrans och den lilla nisch som finns på höger sida om öppna spisen i salen lär också bli stenarbeten. Den lilla nischen har nu troligen fått sin förklaring och kan ha varit ett förråd för torra späntade stickor och fnöske för att snabbt kunna tända spisen. Vi skall minnas att salen varit dubbel så stor som idag när även grannhuset innefattades i vår fastighet.

Vår sal till vänster med det lilla hålet i väggen och den förklaring vi fick på Guedelon till höger.

I svenska språket har vi två uttryck som associerar till detta att ”hugga i sten” som syftar på ett stort misstag och antas komma från misstaget att träffa en sten när man hugger träd med en yxa. Men vi har också det mer positiva, att något är ”hugget i sten” om det inte går att ändra och som mer syftar på stenhuggarens arbete. Nedan en stentavla från Guedelon med huggna signaturer.    

Det senare ordspråket återfinns på såväl engelska ”set in stone” som på tyska ”in Stein gemeißelt” och anses anspela på tio Guds bud som var huggna i två stentavlor, även om texten (i alla fall i 1917 års bibelöversättning) lyder ”Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig (Mose)” Nedan en medeltida bild av Moses som får stentavlorna av Gud och med det får avrunda dagens episod.

Cred: NYPL’S public domain archive

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ett steg till

Vid vår senast sejour i vår lilla by i Aude, var ett av de många delprojekten att gjuta ett nytt blocksteg (det större första steget i en trappa) i trappan från hallen till första våningen. Detta hade vi tidigare varit tvungna att riva i samband med nydragningen av vårt avloppssystem och nu var det dags att återställa.

En ”före och efter bild” som fångar resultatet av allt arbete med detta lilla projekt!

Efter att ha beslutat om stegets höjd (något lägre än övriga stegs 17 cm) och hur långt fram steget skall sträcka sig för att ge ett bra avstamp men ändå inte ta för mycket plats i vår lilla hall, var det dags att fälla in elröret i väggen och att laga hålet efter avloppsröret från toaletten på våning 1.

Vi hittade som vi tror den optimala stegvinkeln som ger oss en bekväm trappa men fortsatt inte tar för mycket yta av vårt begränsade hallutrymme. Här viktigt att tänka på den snedvägg som kommer att byggas för att få ett schakt för avloppsröret och eldragningarna i hörnet.

Nu kunde vi med lite återanvänt virke snickra en enkel form som skulle hålla de runt 100 kg betong som skulle gjutas till ett steg.

Dags att gjuta. Först hopsamling av stenar att ”procenta” med, för att minska betongåtgången. Iväg till byggmarknaden för att köpa tre säckar betong à 25 kg varefter blandning för hand med bra hjälp av borrmaskinens omrörare.

Åtgången blev ganska exakt dessa tre säckar cement procentade med kanske 15 liter sten och kakel. När formen var fylld upp till kant så glättades ytan lätt och efter en stund lade vi plast över och vattnade sedan med jämna mellanrum det närmaste dygnet.

Två dygn senare rev vi formen och vårt blocksteg var klart i all sin glans. Nu blir det dags att börja med ytskikt för detta och för resten av trappen. Vi har i tidigare episoder utvecklat tankarna kring trappor i allmänhet och lutar åt eksteg med sättsteg i klinker i trappen och vårt nya blocksteg täckt med samma antika klinker (17 x 17 cm) som vi skall ha på hallgolvet.   

Formrivning är alltid spännande!

Läs gärna mer om vår trappor och planeringen av deras renovering i dessa två tidigare episoder:

Trappor har betydelse i ett Town house! | hus i frankrike

Många små steg | hus i frankrike

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ekollon från 1300-talet

Vår snickares signatur från sent 1400-tal, som finns på flera av våra 20-talet takbjälkar i kök och sal!

Vi har många gånger stått och fascinerats av de två kryss som flera av våra takbjälkar är märkta med. Vi utgår från att det är en signatur som snickaren lämnat för att få betalt för allt arbete med att forma en bjälke av en stock.

Frilagda och obehandlade bjälkar i salen jämfört med färdiga i köket!

Tillsammans med muraren var snickaren / timmermannen kanske den viktigaste yrkesmannen i det medeltida bygget. Vi har tidigare skrivit om de olika yrken här i Frankrike som på svenska ofta bara översätts till snickare kort och gott. I dagens episod tittar vi närmare på charpentieren eller byggnadssnickaren.

Vid vårt besök på fantastiska Guedelon nyligen fick vi än djupare insikt i hur ”vår” snickare, för en sådär 526 år sedan, skapat dessa stockar av stora lokalt fällda ekar. Ekar som sannolikt haft en diameter på mint 40 cm vilket lär vittna om en ålder på runt 100 år och med det varit ekollon så tidigt som på sent 1300-tal!      

En födelse som för våra ekar sannolikt tog plats på sent 1300-tal!

Processen från att klyva till att hugga rent och forma en takbjälke var handarbete med kil, slägga och yxa. Att sedan frakta dessa runt 20 bjässar på 4,7 meters längd med en uppskattad vikt på runt 100 kg stycket från arbetsplatsen till huset var ett projekt i sig.

Snickaren ägandes sig också naturligtvis åt själva konstruktionsarbetet och de hållfasthetsberäkningar som man behärskade väl och ofta höll som yrkeshemligheter inom sitt skrå. Kanske hade ”vår” snickare utbildat sig hos Les Compagnons som vi tidigare berätta om.

De arbetstimmar och den skicklighet som lagts ned bara i detta arbete är god motivation att nu kärleksfullt försöka renovera för de kommande seklen. Vi avrundar dagens episod med en översikt av signaturer som förvisso kommer från stenhuggarnas värld men ger en känsla för bildspråket.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Fogat och klart!  

Golvet i vårt chambre på bottenvåningen äntligen klart och väntar nu bara på linoljeimpregnering!

Häromsistens nere i Peyriac blev till slut också golvet i vårt lilla chambre innanför köket på bottenvåningen klart. Det råder inga tvivel om att ju mer man själv färdigställer så växer beundran för professionella hantverkare som dubbelt så snabbt och med ett kanske ännu kvalitativare resultat gör sådant dagligdags.

Golvet innan de sista 40 tillskurna plattorna längs väggarna.

Med risk för att en episod som denna blir lite omständlig och en upprepning vill vi ändock beskriva alla de moment som måste till för att få ett fint resultat. Det återstod nu bara ett 40-tal tomettes (antika återanvända klinkers) att sätta i lilla rummet men samtliga skulle beskäras.

Var och en mäts, kapas och märks upp varefter vi sätter dem med vanligt standardkalkbruk med en ganska bred fog och sedan fogar med tunt kalkbruk för att avslutningsvis tvätta bort resterande kalkrester med en 10%-ig vinägerlösning efter att det torkat ett par timmar.

Det hela tar mycket längre tid än man tror men med tanke på att golvet kanske kommer att ligga i ett eller ett par hundra år är det ju bara ett ögonblick i det stora hela. Senast detta golv gjordes var visserligen ganska nyligt, gissningsvis bara 75 år sedan någon gång på 50-talet, av det mönstrade och målade cementgolvet att döma.

Det golv vi sätter nu och som vi nu också hittade referenser till på Guedelon vid vårt besök där, hoppas vi blir kvar länge. Vi visste redan att tuiles och tomettes tillverkats länge och har skrivit om det tidigare men kul att se att det fanns en sådan verkstad och att snarlika golv läggs i deras experimentella arkeologiska projekt.

Vi passar på att avrunda denna episod med bilder från ett besök på ett vinslott vid Canal du midi Chateau Ventenac här i Minervois: Detta är ett gammalt familjeslott med ett fantastiskt museum och ett projekt med renovering av en av Europas äldsta båtar en vinbark Marie-Thérèse, som transporterat vin på kanalen sedan århundranden.

Vi fastnade också för museets omfattande samling av skolaffischer med de lokala druvsorterna som utgör en lektion för varje vinintresserad läsare. Bildsviten avrundad med en vy över utbudet i vår lokala Carrefour!

Santé!

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!