Om tre veckor bär det av till Peyriac för att verkligen börja att restaurera husets innandöme. Nu är det dags att göra verklighet av att detta skall bli lite av ett testlaboratorium för hållbara tekniker och lösningar.

Efter att har arbetat sedan 90-talet med ekologiska- och sociala hållbarhetsfrågor inom näringslivet är det med tillfredsställelse jag börjar denna resa. Jag har förmånen att kunna vara hur jobbig som helst med att hitta rätt lösningar, det ”drabbar” bara mig och min hustru och de få gånger det verkligen är dyrare, vår ekonomi.

Kommer vi att lyckas då? Ja en sak är säker inte kommer det att bli en fullt hållbar byggnation ty dit har samhället som helhet långt att gå. Men vi kommer naturligtvis att undvika all de enkla fällorna som PVC, ovanliga metaller och persistenta kemikalier och dessutom köpa så lokalt och juste producerat vi kan.

Vi baserar hela processen på den vetenskapligt robusta definitionen av hållbarhet som Det Naturliga Steget (in English, en Francais) forskat fram och som idag är ledstjärna för otaliga företag, organisationer och städer världen över.

Rent praktiskt kommer vi såväl för restaureringsprocessen som senare vid uthyrningsverksamheten att använda oss av miljö- och hållbarhetsmärkningar som Svanen, EU Blomman och Green Globe som inspiration med en fast avsikt att framöver kunna märka oss med någon av dessa.

Hittills har vi i samband med takrenoveringen självklart valt bort impregnerat virke och istället använt oss av lokal Douglasgran som dessutom är termitsäker. Vi har inlett diskussionen med vår elektriker kring att finna PVC-fri kabel som faktiskt till och med tillverkas i Frankrike. Och självklart har vi beslutat oss för att renovera alla murade väggar med klassiskt kalkbruk och ta bort det cementbruk som letat sig in huset de senare århundradena.

Jag har ju i en tidigare episod berättat om äventyret med att återvinna den asbest som fanns i huset och det är väl ett väldigt tydlig exempel på hur komplicerat det blir när man inte tänker efter före. Vi kan försvara oss med att då på 40-talet ”visste vi inte” men det håller förvisso inte idag. Vi vet vad vi inte skall släppa ut i systemet och speciellt när vi bygger så är det viktigt att göra rätt ty det vi gör blir kvar i kanske flera hundra år.

När man har fördelen att få arbeta med ett medeltida hus blir det alldeles speciellt uppenbart att man bara är satt att förvalta det en kort tid av dess levnad och då känns det extra viktigt att förändra och förbättra i harmoni med dess själ.