…åtminstone för en lätt överviktig helt otränad hållbarhetsrådgivare? Blott intet kan jag konstatera efter nio timmar kontinuerligt arbete med att riva innertaket i salen en trappa upp.

Inga överraskningar denna gång förutom ett gigantiskt obebott getingbo som hustrun tog bort när jag gömde mig bakom en halvt sann getingfobi. Men bortsett från denna paus och i ärlighetens namn cirka fem minuter per halvtimme i paus på det man är ju inte 20 längre och att arbeta i andningsmask och hjälm tröttar, så var det arbetet hela dagen.

Takbjälkarna i ek visade sig vara i samma eller bättre kondition som de i köket på bottenvåningen och under de urgamla plankorna som utgör golvet på vinden låg ett lager plank till med foglister över mellanrummen, riktigt hur detta hänger ihop begriper vi inte riktigt ännu.

Under den tapet som var klistrad i taket dolde sig en schablonmålad figur som vi förevigat för att eventuellt kunna använda som mönster i något sammanhang.

Två svängar till la déchetterie (återvinningen) blev det och det är alltid lika trevligt att komma dit och mötas av Olympe den lilla hunden av Lasha Apso-typ som har förmannen till husse. Olympe springer kontinuerligt runt alla bilar och lastbilar som kör in och det är ett under att han klarar sig. På eftermiddagen då de åter öppnar efter de tre timmarna lunchstängt tar dock Olympe en siesta vilket nog är klokt då en eller annan av kunderna säkert sköljt ned sin lunch faux-filet med några glas av traktens goda röda vin.

Vi kom nästa ända fram enligt plan idag, jag rev 80 % av innertaket och hustrun storstädade vinden så att det nästan blivit beboeligt direkt. De urgamla ekplankorna återtog sin ljusbruna färg och luften var helt plötsligt inte längre bemängd av damm.

Nu har vi med viss möda gått hem och efter dusch så blir det kvällspromenad och sedan lokal delikatesstallrik med bodin från grannbyn (blodkorv) rillette (som finmald sylta men otroligt fet och god) lite ostar och tomat allt nersköljt med Carrefours Lager och avundat med kaffe och Baba au chantilly.

…och vallmon blommar i Aude!

 

 

 

 

 

Dags igen för en arbetssejour hemma i Peyriac-Minervois i vackra Languedoc. Fylld med inspiration och idéer som vuxit fram under de allt oftare förekommande stunder när tanken glider iväg från jobbet och verkligheten och hamnar i vårt medeltida hus. Tankar och uppslag som snart skall urarta till hårt arbete minst 8 timmar om dagen i en vecka.

Alla har ju inte fördelen att som undertecknad ha en nära bekant och vän som råkar vara byggnadsinspektör men igår blev det lunch med honom och möjlighet att tanka av lite kunskap om golvkonstruktion som ju närmar sig när vi rivit klart det sista om en vecka. Efter många lärdomar som kommer att omsättas i verklighet blev kanske den största insikten att vi ju måste bevara de urgamla breda golvplankorna inte bara som trossbotten, och med det innertak till våningen under, utan kanske framförallt som synligt salsgolv. Så nästa steg blir detaljinspektion av dessa för att utröna hur vi smartast löser det.

Precis som vid vår senaste arbetsvecka blir det dagliga dagboksanteckningar med start idag och sju dagar framåt. På att göra listan denna gång förutom att slutföra rivning och pickering av väggar står också att inköpa grovdammsugare och nogsamt städa ur vindsvåningen med en liten tanke att kanske bo där vid nästa besök i juli.