Idag har vi pickerat väggarna, alltså hackat bort gipsskiktet och putsskicket för att få fram de stenmurade vägarna samt korsvirkeskonstruktionen i salen.

Hustrun tog sig an salsväggen med kraft och efter fem timmars intensivt knackande var det imponerande Andreaskorset*) frilagt precis som de murade fyllningarna mellan bjälkarna i korsvirkeskonstruktionen.

Själv tog jag mig an tre av köksväggarna som förvisso inte avslöjade lika vackra konstruktioner. Merparten av det frilagda var cementerad vägg som troligen tillkommit vid en restauration under 1900-talet med också ett antal stråk med riktig fin stenmur uppenbarade sig och alla tre väggarna är ju innerst inne från 1500-talet eller ännu äldre. Så fort man stöter på cement blir det lite av en besvikelse för en medeltidsrestaurerare då cement till skillnad från kalkbruk ofta ger upphov till fuktproblem och dessutom är i princip omöjligt att knacka bort för hand. Men å andra sidan kan det utgöra en stabil bas att putsa över så är det bara rätt form på väggen så kan det fungera.

Fyra rundor till la Déchetterie idag med totalt säkert mer än 500 kg gravats, det blir stora mängder och många kilo när man knackar ner ytskikt.

Dagen avrundades med bastu, bad och vattenmassage av sönderslitna pickeringsarmar, på vår excellenta badanläggning, Bains de Minerve i Peyriac-Minervois.

Därefter var det dags att tillaga Coquis St Jacques med baconstrimlor och vitlök till middag. Dessa är ju för övrigt symbolen och vägledningen för alla pilgrimer på väg till Santiago de Compostela för att hedra just aposteln Jakob, St. Jacques eller Santiago, som ligger begravd där.

*) Andreaskorset bär sitt namn efter aposteln Andreas som lär ha korsfästs på ett sådant kors dessutom är det extra symbolfyllt då det utgör första bokstaven i Jesus namn på grekiska (Χριστός, Christos).

Ja, det var bara att fortsätta där vi slutade igår. Sortera rivningsmassor i trä respektive gips- och putsrester i våra utmärkta transportkärl a la ”Big Bag” nämligen Claes Ohlssons stora förstärkta platsbärkassar. Tre rundor till återvinningen och så var vi av med salens innertak.

Lyckliga ägare till vår nya grovdammsugare kunde vi inte låta bli att städa lite även på denna våning och bottenvåningen även om det är ganska meningslöst när vi skall börja hugga bort puts från väggarna imorgon. Men bara känslan av ett städat rum om än med lite förtecken av ruin ger ett tydligt hopp om att här kommer man att kunna bo.

Vi monterade också bort den skorsten som gått från hallen genom salen till vinden. Skorsten ja, en rökkanal i plåt utan isolering (förutom tillknycklat tidningspapper vid genomföringarna) som vi tror betjänat en bensinkamin i hallen kändes inte som den kanske mest brandsäkra installationen och var skön att få bort.

Dagen avrundades med en drink vid poolsidan hemma på Maison de Margot tillsammans med vår fantastiska mäklare, hennes trevlige make och vår värd på stället. En riktigt trevlig kväll med där man ibland började känna sig nästan fransk och för varje minut lärde mer om detta spännande land och dess människor.

Sist tog hustrun och jag en sen kvällspromenad i ett magiskt ljust och 22 grader varmt Peyriac trots att klockan redan var 23.00. Till sist kan jag inte undanhålla er bilden tagen tidigare på dagen av två ”turturduvor” på taket till vår romanska kyrka med anor från 900-talet.