Hela vårt projekt har hållbarhet som förtecken med målet att varje åtgärd och inköp skall bidra till en lite bättre värld, både faktiskt och som förebild till dem i turismbranschen som vill inspireras till en smartare och bättre verksamhet.

Ramverket för en hållbar värld är i grunden enkelt men ändå så svårt att komma ihåg att väga in i varje beslut. Detta är utmaningen som vi skall ha som mål att uppfylla.

I varje skede av restaureringen och inköpen för verksamheten kommer vi att följa dessa principer:

1. Återanvändning av material och saker.
2. Endast förnybara material och energikällor
3. Endast miljömärkta förbrukningsvaror (EU Blomman, Fairtrade, MSC, FSC, EU ekologiskt)
4. Vitvaror av högsta energiklass
5. Generellt inte bryta någon av hållbarhetsprinciperna enligt Det Naturliga Steget

Hållbarhetsprinciperna på Franska

Hållbarhetsprinciperna på Engelska

Som ett steg i detta kunde jag inte låta bli att köpa en fransk 60-talsservis när en av våra tidigare värdpar i grannbyn Rieux-Minervois härom veckan hade en loppis med anledning av att de stänger sin fina restaurang och går i pension.

För en blygsam summa fick vi den första viktiga basen till köket i vårt hus en hel servis med hel- och halvtallrikar i dussinet var samt uppläggningsfat, såssnipor och mycket annat.

Lite extra värde var det att servisen använts i denna fina lunchrestaurang och framförallt att vi inte behövde köpa något nyproducerat. Sen kan man möjligen invända att det är aningen irrationellt att köpa servisen innan man ens köpt köket men så kan det bli när man köper efter tillgång med mål att återanvända.

Så var det då dags igen, till vår stora glädje, att åka till Le Sud. Första veckan i juni blir avsatt till rivning av innertaket i salen på våning 1 samt fortsatt borthackning av gips och puts på alla väggar. Därutöver skall vi finstäda på vinden för att kunna använda den mer som förvaring den närmaste tiden.

I juli skall vi ju få finbesök av våra medeltidsarkeologer och då skall hela interiören vara avklädd ned till grundkonstruktionen (utom en kvadratmeter per vägg som vi lämnar för att analysera ytskikten bakåt i tiden).

Får vi tid över så finns det gott om jobba med att rekonstruktionsmura väggar här och var och också att väga av golvnivån på vinden, så för den skull tar vi med vår rotationslaser från landet.

Avslutningen på denna vecka blir en natt Carcassonne där vi denna gång skall testa hotell Le Donjon mitt i La Cité. Det lutar nog åt att denna hustruns och min 29:e bröllopsdag, också firas med en middag på favoritrestaurangen l’Ostal des Troubadours som varit restaurang redan på den tiden vårt hus byggdes.

Ostal går att härleda till hostel, alltså värdshus och trubadurtraditionen var ju en betydande del av den höviska riddartraditionen på medeltiden som ju uppstod just i Aude.

Så från den 1 juni blir det dagliga dagboksanteckningar här på bloggen igen men redan dessförinnan kommer ett inlägg om vårt planerade badrum. Har du inte gjort det tidigare så följs oss gärna.

 

 

När man sitter och funderar på ett projekt som husifrankrike glider tankarna lätt från de stora utmaningarna som att rensa 125 m2 vägg från gips och puts till de mer konstruktiva och kreativa delprojekten som att tillverka en välkomnande funktionell och inbrottssäker ytterdörr som harmonierar med husets ursprung.

Nuvarande dörr från 1950-tal dock innan oljad med ekologisk olja.

Nuvarande dörr som är ganska robust är gissningsvis från 1950-talet och ganska typisk i området men passar dåligt in i ett återskapat medeltida snitt på huset. Vi skall inte föregå alla historieundersökningar och dateringar men vi har ju fått ett första akademiskt expertutlåtande som daterar huset kring sekelskiftet 1500.

Hur såg portar ut på medeltiden och vad kännetecknade dem? Kan det ha funnits ljusinsläpp ovan, något vi väldigt gärna skulle önska oss att ha, även ihop med en medeltida entrédörr.

Helt klart var porten på den tiden inte bara ett skydd mot inbrott när man var borta utan också ett skydd mot intrång när man var hemma i tider av oro. Detta leder till tanken att porten var tillverkad i betydligt grövre virkesdimensioner än idag. Viktig var nog också möjligheten att kunna titta på den som stod utanför innan man eventuellt öppnade och välkomnade vederbörande. Tittögonen var dock betydligt större än idag och gallerförsedda.

Vi utgår från att materialet skall vara ek och helst så breda plankor som möjligt (3-4 stående plankor som bas, som kommer att utgöra den knappt 90 cm breda dörren). Med ambitionen att göra hela nedervåningen tillgänglig också för rullstolsburna gäster är vidden på entrén viktig att maximera så mycket som murväggarna tillåter.

Nedan följer några bilder från vårt grannskap som skall tjäna som inspiration, men som sagt, innan detta spännande lilla projekt är det mycket puts som skall bort.

Klassisk dörrtyp med typisk nedre sparkskydd.

Lite flottare och mer arbetad port

Dubbelport (ej aktuellt hos oss) med sparkskydd igen

Kyrkoport från Alet-les.bains

Urgammal port från grannhus i Peyriac

Nygjord port från Alet-les-bains med ljusinsläpp ovan

…och en avslutande vår bild med franska liljor!

Att kunna svalka sig är ett måste i det varma och ibland heta sydfranska klimatet.

Om man inte bara vill svalka sig och doppa tårna i vår kristallklara lokala flod l’Argent Double är vår lilla by Peyriac-Minervois lyckligt lottad som blivit platsen för en av regionens nyaste och mest påkostade badanläggningar, Bains de Minerve ligger 10 minuters promenad från vårt hus. Här hittar man inte bara inne- och utebassänger utan också en riktigt bra finsk bastu och en liten hammam variant. För 6 euro kan man ägna mycket tid på detta fina spa och dessutom kan man köpa rabattkort om man vill gå fler gånger.

38 minuter med cykel (eller 17 minuter med bil) rakt österut ligger den fina lilla sjön Lac de Jouarres. Den är från början en konstgjord bevattningsdamm på 100 hektar som utvecklats till en badsjö med vattensporter och restauration.

Och så förstås… MEDELHAVET vars första stranddyner man möter redan efter 45 minuters vacker resa med bil från Peyriac-Minervois  i rakt ostlig riktning. Här finns det ett otal fantastiska plager där kanske Gruissan och Port-La-Nouvelle kan förtjäna att nämnas bland många andra.

Simma lugnt!

Väl tillbaka i Sverige känns det verkligen som vi har vinden i ryggen nu vad gäller vårt renoveringsprojekt. Med alla de möten vi haft på plats och det stöd vi känner från inte minst byggnadsvårdsmyndigheter och akademin så är inspirationen större än någonsin att återskapa husets historia såväl interiört som exteriört.

Ja vinden ja, den unika vinden sägs vara hemligheten bakom vinerna här i Minervois. Området har precis som resten av Languedoc blivit allt mer uppskattat som vindistrikt och hemligheten sägs vara den varma vinden som fläktar det ibland mycket heta medelhavsklimatet.

Med en bergskedja på var sida kommer det dagligdags sköna vindar antingen från Montagne Noir (de lite mytomspunna bergen i norr som bland mycket annat gömde motståndsmän ur Le Maquis under senaste kriget)

eller från Pyrenéerna i söder mot gränsen till Spanien. En mäktig bergskedja som bland mycket annat härbärgerar ett antal fina skidorter varav den närmsta Les Monts d’Olmes bara ligger 1 timme och 45 minuters bilfärd från vårt hus.

Vår favorit Chateau Peyriac har nu kommit som 2013 års årgång och den är lika bra som 2012 som vi köpte sist. En flaska kostar SEK 65:- på Carrefour och skulle gissningsvis ligga på hundralappen här hemma.

 

 

Så var det dags att återvända till Sverige men på hemvägen, efter att ha låst huset ordentligt, tänkte vi besöka Katharmuseet i Mazamet. Nu är det så att franska mindre museer ibland har en tendens att ha varierande öppettider och påfallande ofta inte desamma som står på hemsidan eller i broschyrerna.  Så även denna gång och tisdagar var helt plötsligt stängda så vi planerade snabbt om vår förmiddag och åkte till favoritstaden Carcassonne.

La Cité de Carcassonne som är ett UNESCO-världsarv, är något mindre än gamla stan i Stockholm och helt klart turistiskt kommersialiserad sedan den för över 100 år sedan återupptäcktes av den medeltidsintresserade arkitekten Violet le Duc som också restaurerade hela stan efter eget huvud men med ett ganska lyckat resultat får man säga.

Men stadens kanske mest betydande man under århundradena var nog Raymond Roger Trencavel som var vicomte av bland annat Carcassonne. Han var en frisinnad och vidsynt man som hade en för tiden ovanligt öppen attityd till religionsfrihet och Occitanien blomstrade under hans välde. Hans öppna attityd blev också hans fall när katolska kyrkan fått nog och initierade det albigensiska korståget 1209. En tradition gör gällande att Raymond är förebilden för den klassiske hjälten Parsifal i varje fall för Parzival i en klassiska boken av Wolfram von Eschenbach som också var den roman som inspirerade Wagner till hans opera Parsifal.

Nåväl vid sidan av att Raymond varit inspiration för många som följd av sitt moderna ledarskap under annars svåra tider i Europa är han nu också inspiration för oss vid inredningen av vårt hus. Vi hittade otaliga detaljer vid vår snabba rundtur på Château Comtal som är den medeltida borgen i kärnan av La Cité och som till stora delar påbyggdes och inreddes av Roger Raymond. I nedan bildkavalkad ger vi lite tankar kring detaljer vi har för avsikt att kopiera.

Milsvid utsikt från Château Comtal över Aude

Trappräcke som möjlig inspiration för vårt terrassräcke.

Fönsterspröjs i sten av den typ vi skall ha i vårt medeltida fönster.

Intressant trappbeklädnad med ek och kakel som vi kan kopiera för entrétrappan i betong.

Fönsternisch som inspiration till vår nisch

Modern stilfull belysningslösning

Linteau liknande vår

Och som avslutning den bedårande leende madonnan som jag tycker speglar den äkta moderskärleken men kanske också en tid och en del av det medeltida Europa som var lite mänskligare än resten.