Väggen till vänster om salens eldstad en trappa upp hade vi länge fasat för hur den egentligen mådde. Förvisso hade såväl vår byggare, som hjälpte oss med taket, gjort en översiktlig inspektion av huset innan vi köpte och vår rådgivare och lärare från Apex, vid sin stora genomgång, båda gett klartecken, men ändå…

Denna vägg är insidan av den unika västra gaveln som sannolikt är den äldsta delen av huset och som härstammar som absolut senast från 1500-talet. I salen finns på var sida av öppna spisen två långa sprickor som går från tak och nedåt. Delar av putset har fallit och med det också ett antal mindre stenar ur muren.

Vår rådgivare gav sig på vår förfrågan an muren på torsdagsmorgonen efter att ha berättat att denna typ av sprickor uppkommer när muraren inte lägger stenarna växelvis i förband; som alltid gäller att en mur skall kunna stå även utan bruk. Efter att ha knackat bort ett ganska dåligt sittande yttre murlager med mindre stenar så kom han dock till en urstark stenmur som ansluter mot fönstrets gigantiska stenram.

Men så plötsligt går hackan genom väggen och ett hål öppnar sig. Med viss andakt tittar vi in i detta utrymme som troligen senast sågs av någon tidigare ägare eller murare för många århundraden sedan. Ett ganska fyrkantigt hålrum i vilket vi hittar…

…ingenting, annat än fascinationen över att vara de första som ser dessa så länge gömda och lite sotfyllda, spindelvävar.

Så drömmen om att återfinna Katarernas skatt lever kvar. När jag får frågan om vi inte skall göra detta till en nisch är svaret inte långt borta. Hustrun och jag pratade just häromdagen om att det skulle vara läckert med en sådan att ställa något litet vackert objekt i. Sagt och gjort nischen börjar muras med spillsten från väggen och ”nyfångad” sådan från vår lokala flod l’Argent Double under vår handledares fasta ledning.

På nedan bilder kan ni se nischen växa fram.

Sen fortsätter vi själva och blir nästan klara innan det är dags att åka hem.