En råkall januarilördag i Stockholm är det lätt att längta ned till Sydfrankrike även om vädret verkar rätt vintrigt där också just nu. På tal om väder ligger ju vår by Peyriac-Minervois i ett område som tid till annan hemsöks av ordentliga översvämningar (inondations).

Våra vänner som bor i ett fantastiskt hus vid byns gamla brunn berättade livfullt om riskerna för att hamna under vatten, i varje fall på bottenvåningen. Det är ju ingen tillfällighet att de flesta hus härnere har sten och klinkerkonstruktion på bottenvåningen.

Gudskelov sker dessa översvämningar av ordentliga mått ganska sällan och den senaste syndafloden av lite mer episka mått lär ha inträffat 1999 då ett antal broar och vägar förstördes och hus hamnade under vatten.

Vårt hus ligger tämligen högt och är inte i riskzonen för annat än de snudd på tropiska regnmängder som flera gånger per år sköljer över regionen. Vi har funderat att ta fram en variant av översvämningsskyddet på bilden nedan som också kan användas för att göra vårt hus tillgängligt för den rullstolsburne. En av de många hållbarhetsparametrarna är att göra hela bottenvåningen tillgänglig för gäster med funktionsvariationer.

När man drömmer sig ned till Aude är de lätt att hamna bland bilder från senaste visiterna och bland dessa fastnade jag för dessa två som på helt olika sätt påminner om varför vi trivs i Frankrike.

Nyfikna hundar som spejar på bilister i Laure-Minervois

Påminnelseskylten om att stänga av mobilen inför gudstjänst i vår uråldriga bykyrka.”När du träder in i denna kyrka är det är det möjligt att du kommer att höra Guds kallelse däremot är det ytterst osannolikt att han kontaktar dig via mobilen”