En av våra utmaningar är att vi inte har klart för oss elritningen i detalj i detta skede. Eftersom vi vill ha så lite synliga elsladdar som möjligt och absolut inga plastlister på väggarna (dessa var ovanliga på medeltiden!) så valde vi att redan nu göra två grövre kanaler under golvplattan för att kunna dra fram el. I de PVC-fria elrör vi skall köpa får man lägga max 7 ledare tror jag, varför vi behövde en kanal som kan rymma ett antal rör. Vår vän från Apex förslog att vi skulle använda taktegelpannor för att bygga kanalisationen. Sagt och gjort, han köpte ett antal och resten fick jag av min vän den engelske diplomaten, ett par hus bort.
Teglen lades ut och två kanaler med mjuka böjar formades. I varje lades också en dragtråd så att vi kan få in elrör när det blir dags. Lite kalkbruk i fogarna håller det hela på plats i väntan på concassén (ja inte tomatsådan utan grus som skall utgöra underlag för golvplattan). Nu är det bara att hoppas att min svåger som är elektriker och hotat med att komma ned och hjälpa mig framöver kommer att acceptera vår medeltida lösning.
Här mynnar kanalen i samma hål som jordspettet.
Vi avslutade med ett kvarts stående tegel som ”golvdosa” och skall därovan sätta en kopplingsdosa i väggen och sedan bila små kanaler i väggen för eldragningen fram till olika uttag och inkopplingar i de bägge rummen.
Även denna episod avslutas med en lokal miljöbild för att få lite färgprakt.
Pingback: Istället för en elritning! | hus i frankrike