I en tidigare episod berörde jag två fina matsvampar en fransk och en svensk. Nu när vintertryffelsäsongen närmar sig är det fint att dra sig till minnes besöket på La Maison de la Truffe som ligger i grannbyn Villeneuve-Minervois.

När vi hade äldsta dottern med familj på besök i somras styrde vi en dag kosan mot detta museum som på djupet beskriver hur tryffeln har påverkat och fortfarande påverkar regionen.

Det lokala tryffelsällskapets baner.

Bland de 20-talet tryffelvarianter som lär finnas i Frankrike är den svarta Tuber Melanosporum eller populärt ”Mélano” den mest eftersökta och också den som trivs bäst i våra trakter.

Tryffeln växer i symbios med ett antal olika träds rotsystem.

Även om tryffeln varit använd i över 4000 år så var det först i och med renässansen (efter ett förbud på medeltiden) som den vita tryffeln först började uppskattas bland överklassen och på 1500-talets mitt det tog riktig fart när kungen François 1er fattade tycke för den svarta varianten.

Saint Roche med sin hund och ett antal tryfflar.

Hundarnas skyddshelgon Saint Roche sägs också vara tryffelns helgon och ”när det regnar på Saint Rochs dag, 16 augusti, föds tryffeln i marken” citerar Jean Pagnol som bland annat skrivit boken La Truffe (och för övrigt var kusin med Marcel Pagnol).

Ett antal recept finns trevligt presenterade på tallriksbottnar.

Eller varför inte bara svänga ihop en enkel omelett efter lokalt recept?

Tryffelhunden och tryffelsvinet har ju sedan länge varit våra hjälpredor i jakten.

Och som framgår av museets pedagogiska årscykel är det snart dags för skörd!