Med mellanrummen i kökstaket nu glänsande vita var det dags att måla ekbjälkarna i ekfärg. Dessa bjälkar som sett så mycket under de 500 år som gått sedan de fälldes någonstans här i trakten.

Äggoljetempera i ekbrun kulör

Medeltida timmermän som yxat till dem och lämnat sitt märke för att få betalt. Byggare som lyft upp dem på plats och snickare som lagt golvet ovanpå.

Tittar man noga ser man de två stora kryssen som var vår timmermans märke

Alla husets boende som under århundradena lagat mat i den öppna spisen och umgåtts över måltider – man kan bara ana alla de ämnen som avhandlats.

Och så någon gång på 1940-talet en hantverkare som plötsligt spikade upp lister och förberedde för muraren som lade på ett gipsundertak och plötsligt var de i 70 år instängda tills de för ett par år sedan plötsligt såg ljuset och mötte våra förvånade ansikten när vi rev gipstaket och återupptäckte dem.

Med lite maskeringstejp och lätt hand blir det fint

Nu var det dags att måla dem ekbruna efter alla de turer de varit igenom i restaurationen de senaste två åren. Det var hustrun som penselmålade dem och fint blev det och visst är vi nöjda med färgen.

Tre bjälkar klara

Vi kom lite drygt halvvägs denna gång men känner att vi är på precis rätt väg.

Och så den fjärde men sen var färgen slut

Stolta och trötta renoverare blir inte alltid till sin fördel på bild.