En av slutsatserna vid min arbetsdag med Murarmästaren häromdagen var att all gips (plâtre) måste bort för att gobetis skall fästa ordentlig. Så helt plötsligt blev det en dag med pickering igen.
Denna gång med en 30 mm tunn vägg på vilken ett 5 mm gipslager satt ordentligt fast (fast ibland när det var som jobbigast så belönades man med att ett stort sjok föll av på en gång!).
Med en konstant känsla av att väggen skulle rasa vid nästa hammarslag var det nervöst men efter sex timmars arbete var så alla väggar nakna och det fanns inget hållbart skäl att inte börja med gobetis.
Som jag så många gånger tidigare konstaterat krävs det mer än intresse och en halvdags träning för att lära en teknik men jag är ändock stolt över min första gobetis yta.
En liten specialitet med denna vägg var att vi hade två material, dels betongstenar men också en gammal dörrpost i trä. Här måste man, lärde jag mig, fordra med en textil så att de olika rörelserna i materialen inte leder till sprickor i putsen.
Stilstudie av amatörens första gobetis
Nu är det bara resten kvar – ja inte riktigt för jag skall också mura igen hälften av öppningen i väggen (eftersom den kommer bakom duschväggen) så att det återstående blir ett smalt infällt badrumsskåp.
Framtida badrumsskåp (notera det ekologiska ölet).
Dagens episod avslutas med en historisk bild från Peyriac som visar på en oundgänglig lösning för den franske cyklisten.
Pingback: La Tyrolienne – en trevlig bekantskap | hus i frankrike