När vi träffade vår Tadelaktmästare, Monsieur Daddis i Apt som vi berättade i en tidigare episod, blev vi samma dag också inbjudna att delta i en workshop om denna Marockanska konstart – något vi absolut inte ville missa!

På lite vindlande vägar men bara en 15 minuter bort i det vackra Vaucluse, hittade vi i orten Roussillon konservatoriet för ockra och färger. Deltagarna samlades i butiken som hade ett brett och spännande utbud av pigment, redskap och litteratur om traditionella och naturliga färger och tekniker.

Workshopen startade och vi var väl runt 25 deltagare varav nästan alla fransmän utom hustrun och jag. Mäster gick igenom och visade praktiskt alla de olika stadier som krävs för att färdigställa en helt vattentät tadelakt.

Vi insöp så mycket kunskap vi kunde och kände på ytor, tog kort och försökte anteckna bra tips och avslutningsvis köpte vi trärivbrädan och granitkuben som är de oumbärliga redskapen.

Det skall bli kul att vara med och göra vårt badrum med denna uråldriga teknik framöver.

 

 

 

Med mellanrummen i kökstaket nu glänsande vita var det dags att måla ekbjälkarna i ekfärg. Dessa bjälkar som sett så mycket under de 500 år som gått sedan de fälldes någonstans här i trakten.

Äggoljetempera i ekbrun kulör

Medeltida timmermän som yxat till dem och lämnat sitt märke för att få betalt. Byggare som lyft upp dem på plats och snickare som lagt golvet ovanpå.

Tittar man noga ser man de två stora kryssen som var vår timmermans märke

Alla husets boende som under århundradena lagat mat i den öppna spisen och umgåtts över måltider – man kan bara ana alla de ämnen som avhandlats.

Och så någon gång på 1940-talet en hantverkare som plötsligt spikade upp lister och förberedde för muraren som lade på ett gipsundertak och plötsligt var de i 70 år instängda tills de för ett par år sedan plötsligt såg ljuset och mötte våra förvånade ansikten när vi rev gipstaket och återupptäckte dem.

Med lite maskeringstejp och lätt hand blir det fint

Nu var det dags att måla dem ekbruna efter alla de turer de varit igenom i restaurationen de senaste två åren. Det var hustrun som penselmålade dem och fint blev det och visst är vi nöjda med färgen.

Tre bjälkar klara

Vi kom lite drygt halvvägs denna gång men känner att vi är på precis rätt väg.

Och så den fjärde men sen var färgen slut

Stolta och trötta renoverare blir inte alltid till sin fördel på bild.

Ett av de större projekten vid senaste vistelsen i Aude var vitmålning av det tidigare grundmålade taket. Denna gång skulle vi också testa vår nyinköpta färgspruta och se hur den uppförde sig när den laddades med äggoljetempera.

Taket som ju genomgått omfattande behandlingar vilket vi berättat om i tidigare episoder var nu grundmålat med en grå färg och sedan sist efterspacklat med hållbart spackel.

Hållbart spackel för att jämna träytorna

Vi tillredde äggoljetemperan på sedvanligt sätt och hällde i den utspädd med 5% vatten i sprutan och körde igång.

Sprutpistolens färdig att fylla med färg.

Sprutmålning är snabbt och effektivt och enda risken är att man sprutar på för mycket och får rinningar. I vårt specifika fall är det också en utmaning att skilja omålade ytor från skuggor eftersom vissa av de medeltida plankorna har en rätt gropig struktur.

Riktigt kul det här!

Lite traditionell målning för att stryka bort rinningar!

Efter första lagret syns tydliga genomslag.

Två sprutningar fick det bli och nu är vi nöjda. Nästa steg blir att att måla takbjälkarna ”les poutres” i ekbrunt men det blir traditionell penselmålning för annars måste man lägga ner ett jättejobb på att täcka. Men vi räknar med att täcka hela taket när det är klart för att sedan kunna sprutmåla väggarna (om vi inte väljer att blanda pigment direkt i putsen).

Slutresultat förvisso med skuggor i ojämnheterna men virket är över 500 år!

En detalj på slutresultatet!

Som en hommage till alla de hönor som producerat ägg till vår äggoljetempera får dagens episod avslutas med en stilig tupp från en brocante i Carcassonne.

 

 

Den dagen vi hade en ackompanjatris som skulle få igång oss på tre projekt (öppna ny köksdörr, stänga den gamla och börja putsa köksväggar) blev jag som jag nämnde i en tidigare episod lite smått panikslagen när hon inledde med att säga att vi behöver en stödbjälke (lintau) att sätta in ovan dörrhålet av konstruktionsskäl.

Allt annat material hade jag ju införskaffat från våra bygghandlare. Men nu hade jag en halvtimme på mig (sen började siestan) att hitta en lintau och dessutom i ek eller douglasgran som ju är de enda träslag vi använder. Raskt iväg till våra båda bygghandlare – men nej de hade inga lämpliga mindre bjälkar och absolut ingen ek eller douglasgran i lager.

Men sade den trevliga damen på den andra bygghandeln jag besökte. – det finns en finsnickare (ébéniste / menuiserie) precis vid La Redorte och han är hemma för jag åkte precis förbi, testa där det kan vara värt ett försök!

Sagt och gjort 10 minuters färd till grannbyn La Redorte och mycket riktigt precis vid byns början finns L´Ébénisterie och de var mycket riktigt på plats och jobbade. Jag frågade om de möjligen hade en 120 cm lång bit ek som var ungefär 70 x 70 mm i dimension men båda skakade på huvudena och sa att de knappast hade något sådant hemma.

Men… vi kan ju gå bort och titta bland det överblivna virke vi har i ett hörn föreslog en av dem och jag var inte sen att hänga med. Jag såg den direkt ek, 125 cm lång och 70×80 mm – där stod den och väntade på mig det var ju nästan för bra för att vara sant.

Vi tog med den och jag frågade vad den månde kosta och fick direkt till svar att den kan du få och lycka till med din köksdörr. Jag börjar bli van vid den vänlighet som är karaktäristisk för folk härnere i Occitanie men detta var ju en nästan osannolik tur.

Snabbt tillbaka och jobba för att få den på plats, vilket synliggörs i följande bildserie.

Så var den då hemma och klar att kapa exakt

Fastkilad och redo att fixeras med Parisiskt gips

Detta gips används för detta men också för att formge utsmyckning på tak och väggar

Det blandas ganska exakt och man har runt 10 minuter på sig att använda en sats

Kladdigt är det speciellt när man är novis

Klart att torka

Torrt, renslipat och klart

Dagen avslutades med en mycket god bio öl