Väggen med St. Andreaskorset som den ser ut idag, i väntan på fogning och målning.

Vad fick en timmerman vid slutet av 1400-talet att snickra stommen i vår vägg i salen, till del som ett Andreaskors kan man undra. Självklart visste han att det måste till någon form av snedstyva för att få god stabilitet i fackverket men varför just ett Andreaskors.

Gissningsvis var han väl insatt i biblisk historia och symbolik även om han troligen inte var läskunnig. Kanske hade han utbildat sig hos les Compagnons du tour de France och den vägen fått större insikt och bildning.

Hans eget märke återfinner vi på en takbjälke i köket och även det består av två Andreaskors. Vi har antagit att det är snickarens märke, i detta fall ditsatt inte som för stenhuggarna att få betalt, utan mer för att signera.

Den södra väggen är troligen den näst äldsta i huset och alltså från sent 1400-tal. Mycket talar för att den i sitt första utförande var fylld med lera mellan stockarna men att detta byttes till mur av kalkbruk och sten på 1500-talet, för att göra huset mer inbrottssäkert och stadigare. Som vi tidigare berättat kan gaveln härstamma från ett tidigare hus och vara ännu äldre.

Hustrun efter att just ha pickerat fram den ursprungliga väggen.

Vi upptäckte korset i ett tidigt skede när vi tog fram salens väggar och har sedan lagat väggen och sodablästrat träet samt impregnerat det med Woodblizz. När det blir dags för att färdigställa salen skall vi naturligtvis ha det synligt och återfoga det ganska enkla murverket mellan stockarna.

Avtäckt Andreaskors med 100 kg puts på golvet nedanför.

Hål i väggen efter byggnation av terrassen.

Sentida efterträdare till de urspungliga hantverkarna och nutida ägare lagar hål i väggen.

Väggen återställd i grunden.

Salstaket och överdelen av korset efter sodablästringen.

Detalj av korsets efter sodablästringen med ekträ som nytt trots över 500 år på nacken.

Vem var då Andreas? Ja en av Jesu apostlar som korsfästes på ett diagonalt kors. Detta kors som benämns saltair på engelska (vilket lär betyda någon slags av uråldrig fotangel som skall stoppa boskap) och på franska sautair (en korsknuten scarf) och har blivit en klassisk heraldisk symbol som följt Andreaslegenden.

St. Andreas med sina klassiska symboler korset och skriften.

 

 

Andreas reste efter Jesus död runt och spred ordet och utförde mirakel vilket beskrivs såväl i Bibeln som i ett antal apokryfiska böcker. Hans resor tog honom runt i framförallt sydöstra Europa men ända upp till dagens Ryssland och blev dess skyddshelgon på kuppen, Vissa legender berättar att han också besökt Skottland. Andreas slutade alltså sina dagar på ett kors som det i vår vägg och vissa säger att han som sin bror Petrus dessutom korsfästes uppochned då han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som Jesus.

Hans kropp blev över tiden spridd över Europa i form av relikdelar. Huvudet lär ha varit på en utflykt till Peterskyrkan i Rom men återbördats till Grekland och staden där han är också skyddshelgon, Patras.

Andra delar av hans lämningar kom att hamna som reliker i St. Andrews i Skottland framåt 400-talet och blev grunden för hans roll som skyddshelgon för Skottland och därav att vi återfinner detta kors i den skotska flaggan såväl som i Union Jack.

Så inspirerad av St Andreas valde vår timmerman att i salen utföra konstruktionen i form av ett Andreaskors något vi idag är glada för!

Samtida hus i La Cité de Carcassonne med en annan lösning på sträva.

Medeltida hus i Albi med kreativt korsvirke.

Medeltida hus i Alet-les-Bains med bland annat Andreaskors.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via e-mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!