mars | 2021 | hus i frankrike

Vem är han? Gargoyle, Grotesque, Green man eller en apotropaisk skulptur?

I det medeltida dagliga livet med mindre utbredd läskunnighet och stor religiös närvaro var symboler och avbildningar centrala. När vi i en nyligen publicerad episod berättade om den troliga innebörden av en smidd ring på ytterdörren påmindes vi om skulpturen av ansiktet på husets hörn.

Portar, fönster och vägkorsningar ansågs som extra känsliga för onda makter och kanske var det därför en stenhuggare lät detta ansikte titta fram just här.

I våra trakter kryllar det av Gargoyles, Grotesquer och Green Men. Denna är troligen dock det man kallar en apotropaisk skulptur (med ett ytterligt ovanlig ord). En skulptur med samma roll som en amulett nämligen att skydda husets boende från det onda.

*En liten tjusig vattenkastande drake från någonstans i Occitanie.*

Som vi skrivit om tidigare är Gargoyles figurer med mänskligt, djurlikt eller draklikt utseende som fungerar som vattenutkastare. Grotesker är alla övriga figurer som ofta finns på fasader och inte minst i religiösa byggnader. Båda hade funktionen att se så skrämmande ut att djävulen och hans anhang höll sig borta.

*En Green Man från Anjou i Frankrike. Bild CC Creative Commons*

The Green Man är en av de vanligaste och med sitt uråldriga hedniska ursprung omfamnades denna kretsloppssymbol av kristendomen och återfinns i många medeltida kyrkor. Som hållbarhetsrådgivare känner man ju lite extra för honom och jag har en kopia av en Green Man från tempelherrarnas vackra kapell i Rosslyn utanför Edinburgh. Han kommer att hamna på väggen ute på vår lilla gård. Det påstås för övrigt att det finns över 100 Green Men avbildade ute och inne i Rosslyn Chapel.

Men vad kan då vårt skulpterade ansikte vara och framförallt är det medeltida eller nygjort?

Ja enligt vad vår vän medeltidsarkeologen bedömer så är den äkta och han skriver om den i sin vetenskapliga artikel om Peyriac-Minervois (på sid 80). Den har dock som resten av första våningens fasad drabbats av en cementputs någon gång under 1900-talets andra hälft. Detta gör det svårt att bedöma vem det föreställer men en gissning kan vara en vaktpost som håller utkik för att varna folk i huset och i slottet i samma kvarter för yttre faror av alla de slag.

När vi förhoppningsvis under hösten färdigställer bottenvåningen kommer vår fina vakthund som det nästan bär emot att kalla grotesk, att ta hand om bevakningen inomhus.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Häromdagen mailade vår goda vän mäklaren och frågade om vi ville att hon skulle ta en titt på vårt hus så att allt var i god ordning och dessutom ta några bilder och skicka över.

Många är väl vi frankofiler som nu i över ett år längtat till att komma ner och ta tag i våra hus där nere, njuta av maten, vännerna och vädret så vi tackade ja med glädje och tacksamhet att kunna få en doft av Languedoc, Aude och Peyriac-Minervois.

Samtidigt ger dessa korta filmer en överblick och ögonblicksbild av hur långt (eller hur mycket som återstår av) vi kommit med vår hållbara, historiska renovering av vårt hus från 1498. Dessutom hisnar tanken om den gamle byggmästaren som byggde huset för över 500 år sedan, kan se från sin himmel (eller var han nu hamnade) hur vår vän kan skicka rörliga bilder via en smartphone 240 mil tvärs över Europa på någon sekund; något som för honom skulle inneburit alternativen en skiss med kolstift och en vandring på ett par månader, men för oss är det självklart idag!

Först då nedan le rez-de-chaussee, bottenvåningen där vi på videon ser köket med den nya golvplattan, det renoverade och målade och ännu täckta medeltidstaket och de rensade och putsade väggarna samt i det lilla rummet ett helt nytt bjälklag som ersatte det gamla, rensade väggar och avslutningsvis den helrenoverade dörren mot vår lilla gård.

På 1er étage ser vi salen med det sodablästrade urgamla ekbjälkarna i taket som väntar på målning och de rensade väggarna och uppriktat golv som skall få återvunnen ek på sig framöver. I det lilla rummet ett renoverat fönster, golvet på det nya bjälklaget och taket som är terrassens undersida.

På le grenier, vinden, har vi bara städat ur och tagit upp dörrhålet mot terrassen samt vid sista besöket hängt våra tvättade lakan som döljer det mesta på filmen men som vid det här laget torde vara rätt torra.

I väntan på att åka ned och kunna fortsätta renoveringen som till stora delar görs av oss själva kan vi dessutom numera se hur mycket (just nu ingen alls) av vår förnybara elektricitet från Enercoop som vi gör av med eftersom vi äntligen fått vår Linky med distansavläsning on-line! En perfekt lösning för oss deltidsboende i annat land.

Vi kröner denna episod med en bild av vår jättefina klassicistiska gatlykta som nu ersatt den fula gamla 60-talsvarianten. Vi var lyckliga att få en sådan som del av utbytesplanen, då vårt hus ligger i hörnet av gränden upp mot det ”nya” slottet.