Entréskåpets metamorfos

Värmepistol, färgskrapa och gott om tid är vad som behövs…

Eller i all fall början på densamma. Vid den typ av försiktig restaurering som vi hänger oss åt blir lätt varje del av vårt medeltida hus ett projekt som tar tid, bidrar till att man lär sig mer och dessutom bevarar en epok i husets historia.

I höstas kastade vi oss över det som vi kallar entréskåpet i köket. Smeknamnet härrör från det faktum att detta tidigare i husets historia varit entrédörren något vi berättat om i en episod om alla våra dörrar.

När entrén flyttades utnyttjade man detta till ett nischskåp för förvaring och under den tid vi kommer att förvalta vårt nu 525-åriga hus, kommer det att tjäna som vitrinskåp för porslin och glas. Nuvarande dörrar och dörrkarm troligen från tidigt 1900-tal emedan dörröppningen kan härstamma från vilket sekel som helst dessförinnan.

Återigen var det fråga om skrapning av ett antal färglager ned till trärent. Denna gång med värdefull hjälp av en granne och vän som själv har ett jätteprojekt med att totalrenovera byns gamla destilleri.     

En annat delprojekt var att laga den glipa som uppstått mellan den gamla överliggaren ovan dörrhålet och skåpets karm. Vi monterade en fondbräda bakom och fyllde upp med Plâtre de Paris (gips).

Vi var också nödsakade att korta luckorna för det nedre skåpet eftersom vi höjt golvet med 15 cm och skall nog avluta nederdelen med en list framöver för att få det hela att hänga ihop. De gamla låsen har vi tagit hem till Sverige för att rengöra och sedan återmontera.

När vi väl bestämt oss för kulör på snickerifärgen i köket skall sedan allt målas. Hyllor och innerväggar kommer vi troligen måla vita och allt med äggoljetempera förstås.   

Vi avrundar dagens episod med en vacker bild från Occitanie, denna gång från en grannby.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Le jardin!

Trädgården i sin nuvarande vilda form en aprildag

I många av de medeltida byarna, som precis som vår har omgetts av ett försvarsverk, var det vanligt att utanför detta ha en odlingslott för att förse sig med färska grönsaker och frukter. Detta går att jämföra med de svenska koloniträdgårdarna och engelska allotments som blev vanliga vid industrialismens början 400 år senare för att då ge industriarbetare möjlighet att stärka upp matkontot.

Typisk bygata idag och som den kan sett ut för 100 år sedan (fransk skoplansch) med inget utrymme för odlingar!

För ett par år sedan köpte vi oss en bit trädgårdsland som ligger cirka 12 minuters promenad från huset. Planerna för trädgården (som faktiskt är hustruns födelsedagspresent, även om jag hoppas få njuta av den också) är att plantera träd som sköter sig ganska mycket själva, Vi siktar på fikon, valnöt, persika, plommon och kanske några till. Därutöver har den redan ett gigantiskt björnbärssnår och ett kvittenträd samt ett antal ännu ej identifierade arter.

Därutöver kommer vi att plantera några kronärtskockor som hommage till historien (och därför att de är goda). Den franske historikern Le Roy Ladurie skriver i sin bok Les Paysans de Languedoc att denna växt började odlas just runt slutet av 1400-talet; när vårt hus byggdes. Ovan bild på kronärtskocka och parisisk 1700-tals försäljare av desamma (Bild CC, beskurna)

Grannträdgård med lite av visionen av hur vi vill utveckla vår.

I vår lilla by finns sedan länge en trädgårdsförening där vi är medlemmar. Den har till huvuduppgift att samordna bevattningssystemet för de säkert över 100 trädgårdarna, varav av vi äger en som vi köpte för ett par år sedan. Nedan bildserie visar årets rensning följd av en ren kanal och sedan det livgivande vattenflödet:

Hittills har vi (för ett par år sedan) grovröjt sly och städat upp i trädgården och vid senaste besöket deltog vi i städningen av vattenkanalerna och tipsades då av en granne om att vi faktiskt hade en vattenkanal ända in på vår mark, vilken vi tidigare inte hittat. När vi testade den kunde vi leda vatten in i vår mark men hur rördragningen ser ut i trädgården återstår att finna ut. Vattnet pumpas från en akvifer norr om byn och två gånger i veckan släpps vattnet på och skall då broderligen och systerligen delas av alla trädgårdsägare via ett sinnrikt system med slussluckor. Det ligger nog i farans riktning att detta system som funnits under 1900-talet kommer att drabbas av bevattningsförbud framöver vilket är ett ytterligare skäl att välja tåligare träd och dessutom är vi ju inte på plats hela tiden och kan sköta grönsaksland och odlingar. Följande bildserie visar systemet med grova rör och slussar som alla gör sitt jobb:

Vidare får man bygga ett mindre skjul för förvaring och vi avser att i en framtid mura upp ett sådant i sydfransk stil. Några grannskjul som exempel på storlek, nedan:

Framför skjulet en fast bänk och kanske ett litet däck med några stolar varifrån man kommer kunna njuta utsikten över det gränsande vinfältet och inte minst Montagnes Noir i fonden. Detta dock ett framtida projekt, först skall huset i byn bli beboeligt! 

Vingård med ekologiskt odlade druvor för vitt vin gränsar direkt till oss.

I fonden breder de magiska svarta bergen Montagnes Noirs ut sig (sydspetsen av Centralmassivet) .

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!