Strax efter att tuppen gal ringer våra klockor sju om morgonen. Ja de ringer varje heltimme dygnet om – den profana från taket på Le Mairie

och den sakrala i toppen på vårt urgamla romanska kyrktorn. De har dock för tydlighetens skull valt att inte ringa samtidigt utan en i taget.

På väg till Le Boulangerie passerar jag tabacen och ler igenkännande till bilden på löpsedeln av vår förtjusande svenska Kronprinsessa som stolt håller sin senaste bebis.

På vägen hem igen möter jag kompostbilen med en för en svensk uppfostrad med någorlunda könsneutrala reklambudskap, iögonenfallande bild men noterar att även Frankrike rör sig mot någon slags jämlikhet när jag ser sopbilens andra sida.

Vandrar stärkt hemåt för att göra morgonens sandwich au jambon.