Så var det då dags för en dag vid medelhavet efter en vecka av hårt arbete. Morgonen inleddes med att ta alla de mått vi behöver för att bland annat planera uppregling av golvet i salen, vilket jag skall göra nästa gång jag kommer hit i ett så kallat ”accompangement” jobb med hjälp av mina vänner på Apex.

Med en nivåskillnad på 19 cm mellan högsta och lägsta punkt blir behovet av ett golv i våg ganska uppenbart. Andra mått vi tagit är öppningen för nya dörren till terrassen och total längd på det begagnade gjutjärnsräcke vi skall leta upp till terrassen.

Spiselkransens mått har noterats där vi skall söka en marmorvariant från äldre tider som ersättning för den nuvarande i art nouveau stil

Men sen som sagt ”La mer” som Narbonnesonen Charles Trênet så vackert sjöng om. Och just havet vid St Pierre La Mer blev dagens destination beläget utanför Narbonne och på en dryg timmes bilresa från Peyriac-Minervois. Alltså inte vår närmaste medelhavsstrand Porte La Nouvelle, som bara ligger 45 min bort.

29 september med 20 grader i havet och 28 i luften är inget att klaga på och tunt med folk så vi hade hela den enorma stranden nästan för oss själva.

Stranden som har Blå Flagg och är övervakad har klart vatten är ganska långgrund och med imponerande vågor som rullar in kontinuerligt med stor kraft.

På vägen hem hittade vi av en ren tillfällighet ett av dessa reservdelsbutik för gamla hus som sägs vara så ovanliga här.

Ett riktigt Mecka för den medeltida husrenoveraren och vi kom överens med innehavaren att lisat våra behov av saker som vi ju just tagit måtten för och maila honom så han kan höra av sig när det rätta dyker upp!

Ett perfekt avslut på dagen.