Redan andra dagen vid mitt senaste besök kunde jag med glädje notera att l’Amicale Laïque som är en vänförening i byn arrangerade en konsert med franska sånger i byns ”Folkets Hus” eller Foyern som den kallas. En konsert med byns söner Jean Yves Barthas på sång och gitarr ackompanjerad på bas av Pierre Barthas eller tillsammans med förkortade artistnamnet Jyves.

Barthas är ju ett namn som förpliktigar i byn, en i släkten var borgmästare i många år men framförallt är det ju soldaten och författaren Louis Barthas, som till och med har en gata uppkallad efter sig, som har ju blivit riktigt känd med sin ärliga skildring av krigets helvete som han upplevde som fotsoldat under det som fransmännen kallar La Grande Guerre, första världskriget. Han är väl också mycket skälet till att Peyriac-Minervois är en fredskommun.

De bägge herrarna på scen uppvisade tillsammans en god portion professionalism, musikalitet stor erfarenhet och spelade många välkända och ibland för publiken sångvänliga, stycken ur ”the great French songbook” av bland andra Georges Brassens, Jacques Brel och också nyligen avlidne Johnny Hallyday.

I pausen bjöds på god ”vin chaud” och söta bakverk: Jag var där med min vän den engelske diplomaten som kände var och varannan efter sina 16 år i byn, men vi var nog de enda utlänningarna.

Under aftonen fick vi bland mycket annat höra Jacques Brels’ klassiska Ne me quitte pas…

Som fick mig att minnas min storfavorit, nyligen bortgångne, Rod Mckuens fina version av denna på engelska som ju var en dunderhit på 60-talet. Mckuen och Brel var för övrigt goda vänner.

Avslutningsvis blev det allsång…

Ja mer franskt än så här är det svårt att tänka sig!