För en frankofil är det alltid speciellt att komma tillbaka till ens drömmars stad. Jag var nyligen där med yngsta dottern för att hämta lite inspiration till vårt husprojekt och uppleva ett antal ”Paris moments”.
Vi utgick från artonde arrondissementet och startade med en frukost på Place du Tertre för att sedan via Sacré-Cœur ta oss till det charmiga lilla Musée de Montmartre.
Museet som numera ägs och drivs av magnaten och mecenaten Kléber Rossillon, lyckas verkligen fånga så många av de unika beståndsdelar som formar vår romantiska bild av Paris. Beläget i några av de äldsta byggnaderna på La Butte Montmartre utgjorde det en mötesplats för Renoir och gänget runt honom och fortfarande finner man här en återställd vindsateljé från 1910-talet som en gång nyttjades av Pariskonstnärer.
Vid sidan av all lärdom om Montmartres betydelse för Paris utveckling och inte minst som råvarukälla för sten och gips till stadens alla våningar så fick vi med oss ett litet men stilfullt tips på trappdesign som vi skall ta upp vid renoveringen av vindstrappan.
Elegant sväng på trappstegen som ger trappen en arbetad stil med enkla medel.
Tittar man ut genom fönstret från museet ser man den unika vingården Clos Montmartre, som skapades som ett socialt initiativ av Paris stad på 30-talet och sedan dess producerar vin mitt i stan!
Vi promenerade vidare till mina gamla kvarter i Le Marais och stannade till vid Victor Hugos våning som också är museum idag. Här hittade vi en av honom designad soffa av senmedeltida snitt med det latinska citatet ”vive ama” vilket väl kan översättas med leva livet eller något sådant. Någon typ av tung möbel av denna typ lär nog dyka upp i salen på en trappa.
Victor Hugo’s skiss
Det imponerande slutresultatet!
Lunch blev det, som så ofta, på favorithaket Chez Luisette i Clignancourt där Piaf en gång i tiden uppträtt i sin karriärs början.
För att sedan fortsätta med en flera timmar lång promenad längs loppmarknadens gränder där man ju kan finna i princip allt man kan (och inte kan) föreställa sig. Spiselkransen nedan är ett bra exempel på vad vi inte skall ha i salen på våning 1.
En spiselkrans som kanske lite mer harmonierar med vårt medeltida tema var den vid vilken kocken, på en annan favoritkrog, Robert et Louise tillredde aftonens middag.
Och här i deras matsal i källaren hittade vi ytterligare en inspirerande detalj.
En spegel med pålimmade spröjs vilka ger ett fantastiskt djup till ett litet utrymme.
Självklart blev det också ett besök på det fina medeltidsmuseet Musée de Cluny som trots att det just nu genomgår en total ombyggnad visar några av sina medeltida skatter.
Helt klart blir det en gobeläng i salen med något romantiskt trubadurmotiv eller så.
Efter två händelserika dygn var det så dags att vinka av dottern och för mig att ta tåget till Toulouse fylld med ett antal fina Parisminnen till och en påfylld frankofilkänsla.
Visst finns det en doft av ”tourist-trap” men Paris är och förblir Paris!
Denna underbara stad som allra bäst besjungs av Yves Montand i klassikern nedan:
hus i frankrike 