Den 30 mars 2020 klockan 14.30 är det fem år sedan våra blickar första gången föll på det som skulle bli vårt hus i Frankrike och en så stor och viktig del i våra liv framöver.

Det ganska illa medfarna lilla huset vi först tittade på!

Det var då mäklaren, och nu mer vår vän, Solveig först visade oss ett litet hus vi själva letat upp on-line men som var i väldigt dåligt skick. För att sedan säga att – jag har ett hus som precis kommit ut på marknaden och ligger här runt hörnet, vill ni titta på det?

Det ville vi, och ganska direkt kände vi att nu hade vi hittat rätt även om vi försökte hålla oss professionella och tog det slutliga beslutet först ett par dagar senare, hemma i Sverige.

Vårt hus som ju finns i detalj beskrivet i de 335 episoderna hittills i denna blogg. (Prova gärna att söka i fältet här uppe till höger och botanisera bland alla våra erfarenheter under dessa fem år).

Fem år är en lång tid och ibland kan det kännas som inte så mycket hänt speciellt när man med rådande omständigheter inte kunnat komma ned som planerat. Men under de totalt cirka 24 veckor vi varit därnere har det hänt ganska mycket. Stora saker som nytt tak och ny terrass där vi fått hjälp men också de över 1000 arbetstimmar vi själva lagt ned på förts rivning och nu konstruktion och allt med hållbara och historiskt riktiga metoder.

Här följer fyra vinklar från nedervåningen och köket med ”då och nu” bilder för att ge en känsla av vart vi är på väg. Klicka gärna på de markerade orden i bildtexterna för att komma till aktuell episod.

Första anblicken av eldstaden i köket.

Köket idag med framtagna murväggar som kalkputsas och eldstaden blir spiskåpa.

Dåvarande dörr från hall in till köket.

Idag igensatt och ersatt av nytt dörrhål samt väggar framtagna, lagade och putsade.

Köksväggen mot Rue de la ville i originalskick 2015.

Köksväggen idag, framtagen. lagad och kalkputsad samt med originalgolv som återläggs.

Dörren till gården i sorgligt skick.

Samma dörr omsorgsfullt renoverad.

Det känns naturligtvis konstigt på många sätt i dessa tider när man inte kan komma ned men desto mer att se fram emot när denna kris är över. Jag citerar en av traktens trubadurer från 1100-talet, även om ha skaldade om Aragonien och jag travesterat strofen till att gälla Peyriac-Minervois!

Aldrig har jag varit

borta från Peyriac

utan att vilja skynda dit

                                                                                                                                    Arnaut Daniel, Occitanie under 1100-talets andra hälft

För den som vill lyssna mer på Arnaut, en av traktens alla trubadurer, denne begåvning som var med och skapade den västerländska lyriken lyssna gärna på nedan klipp.

Avslutningsvis en vårblomma från hustruns trädgård som gissningsvis ser ut så nu igen.

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!