Vinerna från Minervoistrakten har precis som resten av Languedoc-Roussillon sett en strålande uppgång de senaste decennierna. De druvor som dominerar är Mourvedre, Grenache och Syrah och ibland lägger man till Cinsautdruvan för att ge lite extra finess.

La Tour Saint Martin har sitt ursprung bland legendariska katarerna men kooperativet i sin nuvarande form grundades 1930 och består av 55 vingårdar på tillsammans 300 hektar.

Jordarna består av lera och kalksten med steniga terrasser med utsikt över l’Argent Double flodens dalgång. Vinerna sägs få sin specifikt fylliga smak tack vare värmen, vinden från bergen i Montagne Noir och närheten till Medelhavet. Vår by Peyriac-Minervois hämtar också sitt namn just från den steniga marken, det occitanska ordet Peira som uttalas ”Peiro”, betyder just sten.

Ett av prestigevinerna är just Chateau de Peyriac. Ett vin som låtits mogna på svala ekfat och som när det förvaras svalt och skyddas mot temperaturförändringar kan åldras fint i upp till 15 år.

2015 beräknas ha varit ett bra vinår i regionen kvantitetsmässigt och troligen också kvalitetsmässigt.

A votre santé!

Via vår mycket vänlige regionansvarige hos MPF (Maisons Paysannes de France) som vi träffade redan vid andra besöket i somras, fick vi på ett tidigt stadium kontakt med APEX en ganska nystartad firma med tre engagerade unga och kunniga hantverkare som specialiserat sig på ekologiskt hållbara och traditionella tekniker vid restaurering av skyddsvärda hus.

Som en skänk från ovan visade det sig att en av deras affärsidéer är att fungera som rådgivare åt personer som vi, som själva avser göra stora delar av restaureringen.
Det hela börjar alltid med en diagnos av huset så därför skall vi inleda nästa veckas besök med att krypa igenom hela huset från botten till vind tillsammans med en av dem och besluta om alla detaljer i restaureringen och dra nytta av hans breda kunskap inom material och tekniker kopplat till miljösmart byggande.

En annan trevlig detalj i deras verksamhet är att de bloggar om projekten, för att dela kunskap och idéer och därför har husifrankrike.com nu en fransk systerblogg!

Sista besöket hos de rådgivande myndigheterna denna gång var hos CAUE (Conseil d’Architecture, d’Urbanisme et de l’Environnement) som har som sina uppdrag att främja den arkitektoniska kvaliteten och hållbarhet i Frankrike.

Detta gör de genom utbildning och rådgivning för såväl proffs som amatörer och myndigheter. Även denna rådgivning gavs av en senior arkitekt och var gratis. Också här lyckades vi boka tid med bara några dagars varsel.

En mycket vänlig och kunnig arkitekt tittade på vårt förslag och inte helt oväntat var hans råd helt i harmoni med de vi fått av STAP.

En rolig anekdot lärde oss att minnas att fasader var putsade redan på medeltiden och såg inte ut som vi kanske ofta föreställer oss franska äldre hus idag med en salig blandning av olika slag av sten, tegel och mureri. Detta kallar franska arkitekter för ”vitsnösyndromet” syftande på en fransk film som släpptes strax efter kriget då alla fasader var i uselt skick och skapade bilden av att det nakna murverket var det typiska franska husets fasad.

Tvärtom försökte man på medeltiden och framåt alltid putsa husen med kalkputs för att dölja den ofta ojämna murningen av sten från trakten och på det sättet få det mera likt ett högreståndshus.

Vår slutsats blir att över tid ha målet att putsa huset med kalkbruk i en kulör hämtad från sandbankarna vid det lokala vattendraget l’Argent Double, som rinner genom Peyriac och helt visst har försett de lokala murarna med sand sedan urminnes tider.

Bakom en diskret port vid en small, lång gata mitt i Carcassonne ligger STAPs Audekontor. STAP står för ”Services Territoriaux de l’Architecture et du Patrimoine” (hette tidigare i en annan regional indelning SDAP).
STAP har tre uppdrag nämligen att rådgiva, att kontrollera och att bevara de skyddade delarna av Frankrikes natur- och kulturarv. L’architecte des bâtiments de France som är chef för STAP är statens beslutande organ och dit kommunerna i regionerna sänder de bygglovsansökningar de får in gällande K-märkta och skyddsvärda fastigheter.

I entrén möttes vi av en mäktig Gargoyle hämtad från stadens stora borg La Cité och fortsatte en trappa upp för att möta vår förtjusande och färgstarka kvinnliga STAParkitekt som direkt tog sig an våra frågeställningar och började skissa på lösningar.

Hon ställde sig försiktigt positiv till att återöppna det igenmurade fönstret i vår troligen medeltida gavel och gav oss mycket värdefulla råd kring färgnyanser på fönsterluckor och de ursprungliga medeltida byggteknikerna.

Sen var det då dags att lyfta tanken på en terrass på taket och ganska direkt blev vi klara över att man inte tolererar några ”hål” i taken i en skyddad zon som Peyriacs bykärna. Efter en diskussion, där hon framhöll STAPs ambition att i största möjliga mån tillmötesgå önskemål om terrasser eftersom det ofta är en förutsättning för att gamla byggnader skall få nya engagerade ägare som kan vårda och restaurera dem, fick vi några spännande tips som vi kommer att utveckla i en kommande ansökan.
Fullständigt övertygade om att vår strategi att ”väcka den björn som sover” och ta all hjälp som tillhandahålls är den rätta, begav vi oss hem mot vår nya medeltida hemby efter väl förrättat värv.

Bild: Hustrun med glad Gargoyle (hustrun till vänster)

…kan vara ganska så komplicerat berättade den älskvärde äldre tjänsteman som tog emot oss på fredagsmorgonen i ”Archives départementales de l’Aude”s vackra kontors- och biblioteksbyggnad i Carcasssonnes norra utkant.

Efter att vi berättat om vår strävan att söka husets månghundraåriga historia fick vi ganska direkt rådet att låta honom hjälpa oss, ett erbjudande som naturligtvis lät för bra för att vara sant men nu har vi sammanställt en dossier kring det vi vet om huset och sänt till honom och så snart vi får något resultat kommer det att resultera i ett blogginlägg!

Vi väntar med spänning.