Med start 08.00 var vi på plats för att förbereda för dagens arbete som bestod i att göra färdigt alla hål för de nya bjälkarna. Vår lärare från Apex hade ju redan i förrgår visat hur man för hand delar en jätte sten i en mur på traditionellt sätt. Men nu blev det också en förevisning i hur man gör det modernt med stenskärare.

Första halvan av dagen bestod i att skära av de stora stenar som hade oförskämdheten att på  flera ställen ha placerat sig just där våra takbjälkar skall vila. Ett tufft jobb som jag var glad att inte behöva göra samtidigt som jag var djupt imponerad av vår lärares outtröttliga men mycket följsamma sätt att hela tiden lära ut kunskap om olika detaljer i medeltida och nutida husbygge.

Dags för en tvårätters lunch på byns krog Le coin d’Aramando, med en sallad med gratinerad brie följd av en blodig faux filet med frites och sedan en kaffe. Inget vin dock, det blir allt vanligare även här att hålla isär arbete och alkohol.

Tillbaka i huset var det dags att fokusera på hur vi bäst kunde nyttja vår lärares kunskap under eftermiddagens timmar och vi beslutade gemensamt att utskärningen av det sista hålet och en grundlig genomgång i hur man mäter upp bjälkarna var prioriterat och att en snabbkurs i att putsa väggar var bonus på slutet om vi hinner med.

Så han var snabbt igång med att med kirurgisk precision skära hålen i den över 500 år gamla muren i ett moln av stendamm men lyckligtvis iförd skyddsmask, dessutom vår av svensk modell. Samtidigt rev hustrun mellanväggen under trappan för att ge plats åt vårt badrum och blandade två tråg bruk och jag själv blev allt mer utarbetad. Ett försök att tälja ren den bevarade stocken i taket i rummet vi bygger om, med ett uråldrigt verktyg ”plan” gav inte mersmak utan här kommer jag att hemfalla åt någon modernt elverktyg.

Plötsligt dök dessutom vår vän från kommunen upp med l’Agglos (typ landstinget eller regionen se annat inlägg) upp för att titta på möjligheten att lägga om avloppet mer i detalj. Han lovade återkomma så snart han konfererat med sin chef.

Efter lite ytterligare inmurning av i detalj uppmätta stockar där vi dessutom fick lära oss tricket att hyvla kanterna på stockarna för att minska brandrisken (stickor antänds mycket lättare) viktigt i miljöer där man mest har stora öppna spisar och eldar med vinstockar som kan sprätta.

Så var det då dags att försöka sig på att putsa stenvägg för första gången och efter lite grundteori, fuktning av väggen fick vi en förevisning av tekniken att kraftfullt snärta dit bruket med en backhand. Efter ett antal försök (inte SÅ många dock) började tekniken komma, så länge man bara kom ihåg att det är som en riktigt bra backhand i tennis (den som känner mig vet att sportliknelser iochförsig är obsoleta i mitt fall men…) eller en bra golfsving och att sedan tvärstanna precis ett par centimeter före väggen. På så sätt anbringas bruket med enormt mycket större kraft än om man skulle försöka trycka dit det eller stryka på det.

Dagen avslutades efter dusch och omklädning, som en brandman skulle avundas oss, med en fantastiskt trevlig kväll hos våra nyfunna engelska vänner runt hörnet i samma kvarter. Deras hus består av mins tre gamla sammanbyggda hus och är pietetsfullt inrett i klassisk fransk stil med utsökta snickerier utförda av herrn i huset. Hans lilla verkstad med tillhörande gård i huset mittemot gjorde en grön av avund. Att sitta ned vid deras brasa i det vackra rummet med boaserade väggar och höra byns historia från de senaste 13 åren de bott här och dessutom lyxen att prata engelska en liten stund som omväxling var fantastiskt trevlig och skönt.